För ett knappt år sedan tillsatte regeringen en utredning om pant för småelektronik, men trots namnets bredd har strålkastarljuset från såväl politiken som allmänheten riktats mot specifikt mobiltelefoner. Idag lämnade regeringens särskilde utredare Gunnar Fredriksson in sitt betänkande till regeringens miljö- och klimatminister Per Bolund (MP).
I utredningens direktiv ingick att se över hur ett pantsystem för småelektronik skulle kunna se ut, men också att titta på alternativa och mer effektiva lösningar. Utredningen slår fast att en ny pant för småelektronik i stort vore svår att genomföra och att det till en början vore klokt att rikta in sig på en produktgrupp. Valet föll på just mobiltelefoner, som under utredningens gång varit i fokus.
Enligt utredningens förslag vore 100 kronor en rimlig nivå för en pant på telefoner. Det här menar Fredriksson skulle ge tillräckligt med incitament för att gå och panta en telefon som är liggandes i byrålådan, utan att för den sakens skull krocka med andrahandsmarknaden. Då målet med en pant är att främja den cirkulära ekonomin och mer effektivt (åter)använda jordens resurser anser utredaren att det senare är att ta i beaktning. Att använda en produkt på nytt är mer effektivt miljömässigt än att återvinna den för sina råvaror.
Som dagens pantsystem ser ut betalar konsumenter extra för panten och får sedan tillbaka den vid panttillfället, där burkar och flaskor är de tydligaste exemplen. Ett sådant system skulle inte fungera med de runt 20–25 miljoner telefoner som redan ligger hos svenska hushåll och köptes in innan en eventuell pant på småelektronik träder i kraft. För att komma runt detta föreslås istället ett pantbevis.
Pantbeviset skulle fungera genom en extraavgift om 100 kronor vid köp av en ny telefon. Beviset kan sedan användas för att panta en valfri äldre telefon och få panten tillbaka. Utredaren Fredriksson tar samtidigt upp flera problem med en sådan pant, som att den vore svår att administrera i alla led och att pantbevisen kanske inte följer med på andrahandsmarknaden.
Trots att utredaren i fråga uppfyllt regeringens direktiv om förslag för pant på småelektronik bedöms ett pantsystem innebära betydande kostnader till en begränsad nytta. Det konstateras också att EU utreder ett pantsystem för elektronik och att det därför finns anledning för Sverige att avvakta med ett eventuellt eget system.
Elektronik är inte som förpackningar en förbrukningsvara som ska återvinnas så snabbt som möjligt. För elektronik är det mer avgörande att förlänga användningstiden. – Gunnar Fredriksson, regeringens särskilde utredare
Utredningens huvudspår är istället utveckla producentansvar för elektronik, där ett alternativ vore att producenterna själva inför ett belönande incitament för insamling. Det ska också vara upp till producenterna om elektronikprodukten ska gå till återvinning eller mer klimatnyttig återanvändning. Samtidigt framgår att en stor anledning till att många väljer att inte återvinna eller sälja sin telefon vidare är oro över hur personlig information lagras. Utredningen föreslår därför också att producenten får som ansvar att informera kunder om hur lokalt lagrad information kan raderas.
Trots utredningens egen kritik kan en pant på småelektronik ändå bli verklighet. En sådan typ av pant ingår i regeringens och samarbetspartiernas gemensamma 73-punktsprogram, Januariavtalet (JA), och ska enligt avtalet genomföras från år 2022. Enligt utredningen kan en eventuell pant träda i kraft först januari 2023, det vill säga efter nästa riksdagsval.
