Intressant ämne. och högaktuellt som ingen riktig vågar att prata om i våra dagar.
Jag är inte direkt känt här för att skriva små inlägg, så gör dig redo for ett extremt långt inlägg, det är för att jag har haft ett långt liv bakom mig och känner din situation mycket väl, men ta tag i nåt gött att dricka (nån värm chokladmjölk eller nåt gott att äta) för det här kommer att bli en LÅNG läsning:
Ensamhet har ingen ålderdom:
Det är en myt att man måste vara vän med en med samma intresse, samma ålder eller nån slags form för realitet som alla accepterar, ensamhet har ingen färg, kultur, religion eller nån speciell manual för hur det uppstår, men det finns verktyg du kan arbeta med för att få ett bättre socialt umgänge och det som du själv kommer att definiera som ett bra liv.
Först måste du definiera vad du förväntar dig av ett vänskap:
Du har säkert drömmar och idéer om vad du vill ha ur livet, det är oftast baserat på det du har upplevd sen barnsben och det miljö du har uppvuxit i, det är inte nåt du helt är skyldig i ensamt, men det är ett resultat av det miljö du har haft kring dig, dina önskemål och idéer om vänskap är baserat på det du har sett och upplevd (kan även vara från TV shows som Friends/How-I-Met-Your-Mother) eller att du har sett andra vänner som har det kul, och du vill självklart vara med eftersom du är en social varelse.
Låt oss först definiera vänskap:
Vänskap behöver inte ha stora krav, det handlar oftast om att ha nån att prata med, behöver inte vara så mycket snack, eller att man behöver vara underhållande hela tiden, ibland räcker det med att man lär sig bli bra att lyssna (världen har alldeles för få som orkar lyssna, så är du bra på det - blir du väldig snabbt populär).
Vänskap handlar om uppoffringar och det att knyta band. När mamma är ledsen, vad gör du då? Ignorerar henne? Eller så lyssnar du eller kanske kommer med någon råd, kanske drar ett skämt för att få henne att smila lite igen? Om din bror gråter, tröster du honom då? Kanske ger en bit godis och frågar om varför han gråter? Kanske han inte vill säga nåt men bara gillar att du är "där", sen behöver man inte alltid säga så mycket, men bara finnas kvar när alla andra inte är.
Vänskap handlar ofta om inte alltid ha rätt - även om man faktisk har rätt. "Läs mellan raderna här" och lär dig att uppfånga stämningen (läsa rummet), det kommer bara med erfarenhet men om du tar det lugnt och accepterar den du är, kommer andra att se dig som en trygg person att vara kring. Ofta är det bra att bara hänga ut lite och lyssna, sen kommer det andra naturligt.
Vänskap kräver att man håller det man lovar. Har man lovat vara nån stans, och inte bara "glömmer" det, så visar man att man bryr sig om andra och kan hålla löften.
Vänskap kräver också att man inte bara tjallar på någon för den minsta fel någon har sagd eller gjord (såvida det inte är riktig allvarliga grejer som faktisk är olagligt här) använd sund förnuft.
Vänskap handlar också att man ger och inte bara tar. T.ex. kan man dela av sig om man har nått gott att äta, kanske man kan hjälpa någon med att lyfta nåt, kanske även ge läxhjälp utan att vara "påhoppade", man kan ge "tips" istället för "jag vet bäst".
Vänskap handlar ofta om att "orka" var andra inte orkar. Att lära sig att lyssna till andra och inte minst komma ihåg vad dom sade och vilka intressen dom har - kan vara skillnaden mellan en ny vän, eller en som inte bryr sig. Jag har lärd mig att bara säga "hej" till en som dyker om ibland, och inte ge upp - får människor att känna sig "sedda" och att lyssna, komma ihåg bara EN grej som dom intresserar sig för - gör att andra känner sig hörda och bekväma i din närvaro.
Ja - vänskap kan definieras på 100 olika sätt, likaså olika som vi är allihopa, men det handlar mest om att bara vara där och lyssna.
Men det finns inga med samma intressen som jag:
Ja du, det ville faktisk vara rejält tråkigt om alla hade samma intressen, då ville vi aldrig upptäcka nåt nytt. Det kan vara riktig spännande att lära nåt om något man inte hade intresse för förut. T.ex. jag har absolut noll intresse för sport, ändå har jag vänner som absolut älskar sport. Ibland får man offra sig, fråga om hur det gick med matchen, eller bara hänga med när din nya bekantskap vill se lite hockey, bilsport, fotboll eller vad det nu är. Det kan vara nörden som konstant pratar om sitt nya datorbygge, eller den som intresserar sig för nya kläder och du faktisk uppmärksammade att hen hade nya plagg, nån ny accessoar eller andra grejer.
Du behöver inte berätta hela din livshistoria:
I början handlar det om att etablera nån form for relation, för att uppnå detta måste man ofta offra sig lite, d.v.s. lyssna mera än man pratar. Nåt som jag vet av erfarenhet är att om man tar upp ett ämne som den andra parten riktig brinner för, så har du fångat dennas intresse för dig DIREKT. Även om du i början bara HATAR ämnet som tas upp, kan det ju vara du faktisk lär nåt.
Du kommer att upptäcka att den tolerans för dig som dom andra inte hade förut, kommer att utökas och dom kommer småningom fråga dig om vad du intresserar dig för. Nu har du etablerat en relation.
Relationer behöver underhåll:
Nästa gång du träffar personen, säg "hej", och fråga om hur det gick med "intressen". Hur mår din hest nu då? Fick du ta den till veterinären? Vilken utrustning, och hur mycket kostar det att ha en häst? Vad heter den?
Igen - du behöver inte involvera en hel historik här, men lyssna så länge som du orkar, sätt en gräns, och respektera egna gränser med, nu säger jag inte att du ska bryta av strax när du hör ordet "sport", men lyssna lite 10-20 minuter, ställ frågor kring intressen, det här är ett sätt att skapa "Empati" för din samtalspartner och potentiella vän.
Don't be clingy:
Det är ett ganska välkänd fenomen, ingen vill vara vän med hen som följer dig vart än du går, och inte förstår när hen ska lämna. Så sätt små personliga gränser, så uppnår du större respekt samtidig med att du tog dig tid att lyssna, då kommer relationen till att växa sig starkare för varje gång ni möts.
Här utvisar du respekt för personen samtidig som att du inte blir som en dörrmatta. Vänskap fungerar två vägar, har du ingen respekt för dig själv - kommer ingen att ha det. Uppmärksammar du andra vid att lyssna, kommer dom att uppskatta din närvaro!
Här är några fällor som du absolut ska undvika:
1) Ryktesspridning. Det kan vara frestande att säga nåt du har hört om den personen pratar om, eller om personen vill säga nåt dåligt om en annan person, du känner du brinner för personens godkännande, och det är en väldig farlig fälla att falla ner i, det kommer aldrig nåt gott ur det, det är en fälla! Så byt ämne snabbt, du får gärna sympatisera, oj då - det var ju inte roligt, och så byter du ämne till nåt annat, med en positiv vinkling, eller sympatiserar med nåt liknande du har upplevd, och kanske även berättar för personen hur den andra personen kom till att "vara så där" utan att rikta det emot nån enstaka person, men heller hur du hanterade en liknande sits - utmärkt tillfälle att ge personen Empati och samtidig effektivt stoppa ryktesspridning.
Då kommer personen att få växande respekt för dig, och du känns som en trygg och hälsosam person att hänga ut med.
2) Låna bort pengar eller konstant ge prylar. Ibland önskar man så gärna att bli accepterat att man kan bli frestat att bjuda på nåt hela tiden bara för att behålla det "falska" vänskap, tro mig - det kommer INTE att gå bra i längden, för när du stoppar givande så är vänskap plötslig borta, som dugg för solen, och du kommer att bli miserabel när du upptäckte att ditt vänskap byggde på att du hela tiden måste erbjuda nåt, sån funkar ett äkta vänskap absolut inte!
Äkta vänskap är inte nåt som går att köpa, det bygger på förtroende, ömsesidighet och en äkta och genuin intresse för den relation du vill ha.
Å den annan sida, du vill inte vara känd som snålisen bland dina vänner, så om ni går ihop med nåt kul, som kanske kostar en hund eller så, bidra gärna och snylta inte på din vän, men var alltid ärlig med din ekonomi. Kostar det för mycket att vara med på allt som dina vänner föreslår, ska du vara ärlig och säga det som det är att du inte har ekonomi till det just nu, du kommer att bli överraskat över hur litet det faktisk betyder.
Det sista kan låta lite kontroversiellt, men jag lärde mig den hårda vägen när jag har bott i 3 olika land med 3 olika kulturer att kulturen varierar från land till land. T.ex. I Danmark när du blir inviterat hem till nån på ett kalas, är det en oskriven regel att du tar med nåt gott, behöver inte vara dyrt, men det är lite en uppmärksamhets grej. I andra kulturer utväxlar man lite små gåvor, och i vissa kulturer är det absolute INTE okej att bringa gåvor eller erbjuda nåt då det kan ses som "ansvars givande" att du pålägger den andra parten att "skylla dig nåt".
Konklusion:
Det finns ingen 100 procentig uppskrift på hur du får nya vänner, men om du lär dig åtminstone NÅGOT av dom grejerna jag har tagit med ovan, såsom bli bra på att lyssna och komma ihåg minst EN grej om personen, varje gång - så är du rejält foran i spelet.
Lycka till.