WoW tråden om förstörda sociala relationer och problem

Jo, tråden heter ju " WoW tråden om förstörda sociala relationer och problem", sluta med OT nu.

Men lyssna på dig själv. Använder aftonbladet som referens och kommer med diffusa påståenden på lösa grunder. Kudos. Nej, men allvarligt talat. Du har rätt i att WoW är ett problem, för vissa. För andra inte. Därför känns det så dumt när du generaliserar och klankar ner på alla som spelar WoW, eftersom du omöjligt kan veta vilka som har problem och vilka som inte har.

Varför är det dubbelmoral förresten? Det rör sig troligtvis om olika personer/fall.

Sen skrev du "Folk som är beroende av något har sällan kul". Hmm ok, till viss del kanske det stämmer, men det låter ändå rätt skevt att påstå det. Det skiljer sig även där från fall till fall. Och jag tror väldigt få skulle spela WoW om de inte tyckte det var kul. Det är ju därför man engagerar sig i det, för att det är kul (till stor del i alla fall). Hade ett spel varit tråkigt hade man övergivit det i ett ganska tidigt skede. Sen att man tröttnar på ett spel efteråt är ju en helt annan sak.

Det jag kan hålla med dig om är att kroppen mår bättre av att röra på sig, men det kanske även du skulle tänka på. Ser dig rätt ofta här i forumen.

Hmm... Vad har jag gjort denna sommaren?
*Betalat för 12 månaders adsl bara för att kunna lira WoW i sommarstugan
*Levlat en char från 1 till 60
*Skaffat 19 dagars playtime under sommarlovet

Började i juni, och fortsätter det såhär så lär ju studerna gå åt pepparn. Visst vill jag raida MC etc, men finns inte tiden så finns inte tiden. Kan hända att jag slutar satsa på raids och går över till lite part-time PvP-only.
Visst är spelet berodendeframkallande

borde ha sån etikett som cigg-paketen har

Några saker offtopic;

Jag har inte läst igenom alla svar så jag kan komma att ta upp saker som människor redan har sagt.

Alla ni som gnäller över ett beroende utan att ha upplevt det själva tycker jag ska hålla käft eller begå en traditionell seppuku.

Helt klart är alla människor olika, det är väl det som gör oss människor sk. "uinka". Vissa människor får sin "kick" genom att använda knark, sticka sig själva med knivar, spela (ATG, trisslott etc) osv.
Jag har upplevt ganska många saker att få sig en kick av.
Att övervinna rädsla brukar vara det som människor beskriver som "den största adrenalinkicken någonsin". Jag håller med.
En rädsla jag har är höjder, höga höjder. Inte detta "jag-står-på-en-trottoar-och-får-svindel" utan mer 60m högt berg och kolla ner.
Därför började jag klättra i berg, man kommer upp och kroppen svävar på moln varje gång jag tänker på det ögonblicket.
Människor raidar för drops och den sköna känslan att "vi klara det"

Ska man ta människor som låser in sig på sina rum, dumpar flickvännen (/pojkvännen i sällsyntafall(?)), sjukskriver sig osv; för att spela ett spel. Skulle de vara 14-18 år och fortfarande bo hemma skulle mamma anse att de kastar bort sina liv. Men, vad många människor fortfarande inte har förstått är att det kanske inte "bara" är ett spel. Visst, ett spel är klart att det är, men säg en sådan simpel sak som nacism.
(Snälla, jag skulle aldrig gå med i grupp som sympatiserar rasism osv och kommentera inte att jag jämför nacism och "wow"beroende med det)

Nacism och ett beorende utav wow skulle jag klassa som ganska lika varandra. Människan är ett flockdjur; vi söker oss alltid till grupper utav människor. En sk. ny nacist är oftast en människa som varit mobbad (väldigt många fall tyder på detta), utstött, dåliga familje förhållanden osv och som söker sig till en grupp. Att äntligen få känna sig delaktig i något.

Så tänker man sig en människa med ett abnormalt wow beroende; varför sitter han 14-18 timmar per dag vid ett spel?
Han träffar förmodligen samma människor hela tiden vid raids etc. Han spelar ett sk. rollspel. Lyssna på ordet; "roll".
Han kanske har detta beroende just för att han känner sig utanför, hamnar man då i ett guild så är han delaktig i en grupp. Ännu bättre är om han skulle få en nyckelplats (MT, classleader). Han skulle inte bara känna gemenskap utan också känna sig behövd.

Tror ni att en fullt frisk, populär (nu menar jag inte skolans "snyggast" person) omtyckt människa tar livet av sig pga att hon belv utkickad från guildet?

Nej, det är personen som äntligen känner att hon har funnit en plats där hon behövs. Helt plötsligt är hon inte behövd längre.. Aj..

Jag spelar wow, mycket. Men jag är drar mig från raids ifall en kompis, GF vill hitta på något.
Mitt guild är ett guild lite mer anpassat för ett socialt liv; vi raidar inga dkp runs på helgerna.

Men men, mycket skumt snack.
Kul att någon faktiskt skapar en sådan här tråd. Tyvärr ser man allt för många som skriver om kompisar som "spelar för mycket..". Man ser nästan ingen som säger "jag spelar 24/7 och anser att det är ett problem för mig"

Tänk er för innan ni klagar på människor med beroende, många har inte den psykiska kraften att bara sluta.

Btw, jag hoppas ingen dum sate tänker tanken att ta upp nacism nu. Sålänge det inte är för exempel ska det stanna utanför SwC. Åk till Angered, Rinkeby eller Rosengård och skrik era åsikter. Invänta sedan svar..

Min bror är fasst i träsket, jag spelade "casual" i ett och ett halvt år, lyckades slösa bort 40 solida dagar på ett jäkla spel.

en helg när jag hade kommit på mig själv sittandes i sammanlagt 20 timmar, fredag/lördag/söndag sammanräknat, fick jag en illamående känsla i magen.

jag tänkte på min bror som är 25 år. han brukade styrketräna osv. vägde 105kg 180cm lång, bara muskler. sen när han började spela wow har han blivit frukansvärt tjock, har inga vänner... och jag menar INGA vänner alls, över huvud taget. han hade ett jobb men han har förstört sitt liv på så många andra spel (Project Entropia, EverQuest, Starwars Galaxies, Dark age of Camelot) i så många år att han hade social problem med dom andra nstälda och fick sparken efter mycket tjafs med facket hit och dit.
nu håller han på och läser upp sitt gymnasiebetyg.
det är bra att han kommer ut bland andra människor igen och får träffa/prata med folk.

när jag fick den illamående känslan i magen va det min bror jag tänkte på och hur jag inte vill bli..
jag slutade spela och sålde min gubbe veckan efter.
över min döda kropp att jag spelar ett MMORPG igen.

Ja har satt en gräns för mig själv så att ja itne ska bli fast i spelet helt o hållet, max 2-3 raids i veckan, när man inte har spelat på ett tag o man känner ett sug så e de bara o ge FAN i de. Ut o gå, klipp gräset va som helst bara man inte spelar. Har gränsen också som ett test för mig själv, klarar ja itne o hålla min gräns så, ja då har de gått utför, man måste ha lite viljestyrka. Och IRL och skolan går ljusår före wow. om ja skulle sabba min skolgång nu bara för o spela ett spel hur kommer inte ja o känna när ja e äldre o ser tebax o upptäcker att ja suttit framför datorn större delen av mitt liv, hur kul skulle de kännas?? har också använt wow ett fåtall ggr för i slippa riktigt jobbiga saker IRL ist för o stänga in mig o bli deprimerad o bara tycka synd om mig själv. Men ja förstår folk som spelar väldigt mkt för att de e kul, har också fått många nya vänner som ja brukar snacka me på vent o liknande. Har också funderat ett antal ggr på o sluta spela, men ist har ja minskat rejält på spelandet, från 7-8h per dag till 2-3h. Min förmåga att hitta på saker har sjunkit rejält vilket ja e riktigt synd för när man itne har ngt o göra så sitter man bara där lr sätter sig o spelar igen. Har börjat lira riktigt mkt minigolf me ett par andra irl kompisar som också spelar wow, o vi har lika kul om inte mer på dom där 1.5-2h som de tar o köra en runda, efter de sätter man sig o käkar glass i solen kan inte bli mkt bättre, letar febrilt efter en riktigt hobby där ja kan aktivera mig mer, blir dyrt o betala 40kr/runda på minigolf även om ja hellre betalar de än månadsavgiften. Spelar som sagt fortf men mkt mer behärskat, lider me folk som sabbat/fått sina liv förstörda pga av WoW.
blev en lång post, tänkte bara skriva en rad lr 2

för min del va det så att jag jobbade (och jobbar) allt från 10-14 h om dagen, 5-6 dagar i veckan men ändå satt jag fast klistrad framför datorn och framför WoW. går upp 05:00 (gjorde det även när jag spelade) kommer hem runt 18:00-20:00 varje dag men ändå satt jag där o spelade från det att jag kom hem från jobbet tills klockan va runt 02 VARJE DAG, i nästan 6 månader. jag var praktiskt taget död varje dag efter jobbet pga hårt jobb o sömnbrist,kunde knappt hålla ögonen öppna men jag satte mig ändå framför datorn och spelade. Hadde inget körkort så lixxom det tar 1 h till jobbet o 1 h hem från jobbet oxå. När jag väl var ledig så käkade jag praktiskt taget frukost vid datorn med WoW och enda gångerna jag slet mig från datorn, en kortare stund eller för resten av dagen, var pga att jag skulle skita lr sova inget mer. konstigt nog skötte jag jobbet men det var och är en princip sak, för mig iaf.

alla tjötade på mig hemma hela tiden kompisar frågade vart jag va hela tiden och jag skylde på jobbet. Sen en dag så bara så där tappade jag lusten helt (tror till o med jag hade precis betalat för månaden hehe o tro mig det känns =P) men jag sket i det. Det var inte pga att jag insåg att jag var beroende utan det var bara att jag slutade sådär. Det roliga va att jag aldrig insåg att jag var beroende förrens nu långt efteråt. Nu i efterhand när jag väl tänker tillbax på det hela så var det SJUKT!! Familjen gick åt helvete kompisarna va besvikna på mig, tjejen gjorde typ slut utan att jag märkte det.

efter det så spelade jag inte (och jag spelar inte för den delen heller) lika mkt. jag tog tag i mitt liv utan att veta det riktigt och nu är jag tillbax till det normala. grejen är att jag är nog den mest sociala person som folk kan träffa på. folk säger rakt ut "fan du pratar för mkt kan du inte hålla käft" haha men så är det. (tänk att jag pallar skriva såhär mkt i ett forum om en sak så tänk hur mkt jag väl pratar )

haha nu kanske folk fått en heelt knas bild av mig men lixom det var en sjuk period. innan dess så gjorde jag "normala" saker träffade folk,festa, spelade basket på ganska seriös nivå, umgicks med familj osv osv, hade ett stabilt liv och nu har jag återigen fått tillbax mitt stabila liv.

det är jag jävligt glad för hehe. har spelet framför mig (på enn hylla ovanför mitt skrivbord) för jag tycker paketet har en soft design men jag har ingen lust o installera spelet för det känns så meningslöst. inte pga att jag har varit beroende utan att det känns som man gör samma sak om och om igen fast på ur en anna synvinkel varje gång.

grejen va inte att jag spelade så mkt eller lite (kalla va ni vill ) utan det va vad jag gjorde för spelet skull. uppoffrade allt för ett spel. okej det var jävligt kul men oxå jääävligt sjuk.

rörigt? aa jag vet haha, palla skriva ordentligt

aja over and out / "Radio P3"

EDIT: damn vilket inlägg hahaha , eller aa inte om man tar bort mellan rummen haha

Att jobba sådär mycket kan inte vara hälsosamt

hehe tro mig att spela wow så som jag gjorde va inte hälsosamt hehe.. jag har inte dött ännu av att jobba så mkt.. men jag ska trappa ner lite börjar känna mig lite sliten och jag är bara 20 år haha

Jag spelar själv säkert minst 5-6 timmar om dagen.
Jag har flickvän (snygg sådan t.o.m!) och jag har fortf kvar alla mina vänner.
Jag har spelat sen beta och har aldrig haft något problem med som var orsakat pga WoW
Den enda skillnaden nu är väl att man inte festar lika ofta, men det har väl med att göra att man håller på att bli gammal...

Jag och min kära bror har precis avbrutit betalningen på våra account, vi bestämde oss för det iom att vi kände att det tog för mycket av våran tid, jag kände iallafall ofta att det var ett stort drag till wow, och även om jag var sugen på att göra ngt annat, ev. se en film eller så, så tänkte jag ibland att "nja, en film ger ju egentligen inget, jag kanske skulle farma lite rep ist" eller så.

Jag brukar inte vara en sådan osm verkligen fastnar och sitter hela dagarna med spel, är rätt så social av mig och så, och innan jag började spela (min bror hade spelat ett halvår) bestämde jag mig för att jag absolut inte fick fastna, att jag kunde sätta en gräns. Men denna gräns spräcktes dock rätt så fort vid 60, då man måste farma/grinda/raida osvosv..

detta är kanske inte något problem, ville bara skriva av mig lite för att jag är stolt att jag slutat med wow:p

skall bli!

Tja, eller valfrig Jet Li film :> Kanske inte just Hero, men spana in de gamla filmerna typ Black Mask, Hitman osv.

Jo, men just i Ong'Bak störde jag mig grovt på att varje typ snyggt "hopp" eller en snygg spark visade dom 3ggr om från olika vinklar, blev lite väl nördigt imo :> Det ska gå snabbt i sånna filmer, så om man vill se stuntsen igen ska man spola tillbaka typ ^_^

Spelberoende i alla dess former. Det nya I-landsproblemet

Själv sitter man väl på en solida 100 dagar played nu. Lirar lite Naxx för tillfället och älskar spektaklet mer för varje dag som går. Beroende... Hmm, njaee, kan jag väl kanske inte säga... Hade jag haft något bättre för mig på fritiden hade jag garanterat gjort det, men nu blir det mest att levla alts eller farma lite medans man kollar TV - samtidigt som man tjötar på TeamSpeak.

Polarna bor ju långt bort... - Ja dom som inte är upptagna/har flickvän förstås.

Det finns lite olika aspekt på beroende. Resonemanget "Du är beroende för att du förnekar det" håller inte riktigt tycker jag. Ens /played säger egentligen inte heller så mycket. Jag tror snarare att det är datorn jag är beroende av... När jag inte har dator visar jag rätt många symptom på olika sorters abstinens - blir irriterad och arg som ett bi (vilket ofta kan bero på matbrist med) och även sömnig.

Så, beroende. Ja.
Men att det är just WoW kan jag inte svara på

Den enda skillnaden är att cigaretter _är_ beroendegramkallande, medans wow _kan vara_!

Zomg!

Vart lootade du henne?

Mind Control?

Jag har spelat i nu drygt 4 månader (arbetslös sommar).
Innan spelade jag vinstgivande poker (snittade 11$/h har bokfört detta)
Men efter en riktig jävla bad streak förlora jag nästan allt förutom 2k dollar.
Så jag köpte mig en bra dator (alltid laggfri, överallt ^^) och började spela WoW. För 3 veckor sedan sa vår guildleader att han behövde prioritera jobb och andra IRL stuff... Då tänkte jag helt seriöst "va fan hur prioriterar du egentligen?"

Ett par dagar efter kom jag på hur jag hade tänkt när jag klippte gräset. Det värsta är att jag tänker det fortfarande inte som en sjuk tanke, men visst det har gjort att jag börjar prata mer med mina vänner och sportar lite mer i veckan än tidigare.

Dessutom har jag numera en regel för mig själv, aldrig äta något annat framför datorn än frukt, laga mat när jag känner suget (ja det brukar ofta vara gårdagens rester i mikron men wtf)

Tack vare detta har jag gått ner från 8-10h om dagen till 6-8h om dagen vilket känns mer normalt.

Faktum är att det är roligare att spela WoW nu, man har ett sug varje gång man sätter sig och magen är faen så mkt nöjdare

Mycket handlar om disciplin och prioritering. Det är bristen på disciplin som gör att många hasar sig ner i träsket. Vill du bli läkare/advokat/psykolog men klarar inte av det för att ditt spelande missgynnar dig när det kommer till att studera/jobba, ja då får du helt enkelt tänka om och göra om i prioriteringslistan.

För övrigt håller jag med Bäckman på nästan alla av dennes punkter. Konstruktivaste som skrivits i den här tråden. Folk stirrar sig blinda på siffror och aftonbladet (skrattretande to be honest), och blundar för naturliga orsaker och beteenden för att sedan klanka ner istället för att hjälpa till.
Men det är klart, man kan inte hjälpa till när man själv är såpass trångsynt.