Överklockning och upplåst strömbudget
När vi började testa Core i7-13700K slog vi redan tidigt i processen i den övre värmegränsen, det vill säga 95 °C. Det ledde oss till beslutet att i nedan tester byta ut vår luftkylare till en AIO-kylare, för att försöka kringgå effekten av temperaturen så mycket som möjligt.
Genom moderkortets inställningar tar vi bort tidsbegränsningarna för PL1 och PL2 samt alla strömbegränsningar. Trots att vi inte slår i gränsen för Core i5-13600K tillsammans med testsystemets Noctua-kylare byter vi till en vattenkylare även på den.
Vi ställer även in 100 procent hastighet på både AIO-kylarens pump samt fläktarna på radiatorn. Ovan nämnda förutsättningar bör teoretiskt ge processorn tillräckligt med utrymme att sträcka på benen och dra hur mycket ström den vill.
Under överklockningen har vi valt att inte manuellt ställa in alla värden, utan har med hjälp av BIOS automatiska överklockningsfunktioner tagit fram riktvärden för att skapa en "grundplåt". Med hjälp av de inställningarna har vi sedan justerat spänning nedåt för att nå stabila nivåer på något högre frekvenser, utan att effektförbrukningen och värmen skall skjuta i höjden allt för mycket, då moderkortets algoritm tar höjd för stabilitet och därmed sätter ganska höga värden för spänning.
Först ut är tre tester i produktivitet där samtliga kärnor får komma till användning och Cinebench R20 är först av dem. För Core i5-13600K lyckas vi vinna 8 procent extra prestanda i det överklockade läget och för Core i7-13700K landar lyftet närmare 4 procent. Identisk procentuell förbättring går att skönja i Blender, där Core i7-13700K kapar 4 sekunder från renderingen och Core i5-13600K gör sig av med 9 sekunder. Slutligen påvisar Handbrake en förbättring på 3 respektive 7 procent, där Core i5-13600K återigen är den modell som plockar hem den största förbättringen.
I spelprestanda är det egentligen uteslutande i den lägre upplösningen 720P som vi kan notera någon nämnvärd förändring, och då främst i titlen Metro Exodus, som resulterar i ett lyft på ungefär 6 procent för Core i5-13600K. För mellanbror Core i7-13700K lyfter snittvärdet med enbart 2 procent. Generellt går det att skönja små förbättringar på några enstaka FPS i samtliga titlar, men det är ingenting revolutionerande.
Slutsatsen vi kan dra när vi tittar på diagrammen är också ungefär i nivå med vad vi kunnat utläsa av siffrorna. Core i5-13600K är den modell som vi lyckades pressa ur den största ökningen i arbetsfrekvens och det medför också den största ökningen i effektuttag. Effekten skjuter i taket med 90 W extra och matchar nästan effektuttaget för mellanbrodern Core i7-13700K i standardutförande.
För just Core i7-13700K är det ett marginellt ökat effektuttag på 20 W som går att utläsa, detta till följd av att vi knappt kunde skruva upp frekvensen på vårat exemplar utan att förlora stabilitet. Om detta innebär väldigt högt uppskruvade nivåer redan ur kartong eller om vi haft otur med vårat recensionsexemplar låter vi vara osagt.
