40 år. Fyra decennier och så många minnen och upplevelser runtom i världen. Trots fyra nyanser av brunt, hela 65 536 byte RAM och runt 1 MHz i klockhastighet tog den världen med storm; Allas vår Commodore 64. Denna portal till att förverkliga drömmar och fantasier.
Jag skulle kunna börja med att lista tekniska specifikationer i åtminstone tre stycken, men det är inte det jag är här för. Jag är här för minnen, nostalgi och utgångspunkten till ett brinnande teknikintresse för många av oss.
Jag hade aldrig en C64 själv, så jag spenderade alldeles för mycket tid hos grannarna jag hade i de värmländska urskogarna där jag växte upp. Det var ändå gynnsamt för alla teknikintresserade då vi samlade alla typer av teknik oss grannbarn emellan. Jag och min syster stod för NES, Atari 130XE och senare en Amiga 500. En annan granne satt med en PC och en Sega-konsol, medans en tredje var först ut med SNES. Trots detta är jag inte säker på att mitt intresse för vare sig spel eller teknik hade varit lika stort om det inte varit för en C64 med tillhörande "datassette-station" och en hel hög med kassettband med spel.
Det finns ett minne som aldrig släpper taget, trots att jag är äldre än datorn själv. En av de första gångerna jag såg C64:an. Det började så klart med den blå skärmen som antagligen finns fastetsad långt bak i hjärnan på alla SweClockare av äldre årsmodell. Sedan skrev vi in kommandot "LOAD "*",1" och kollade att bandspelarens räknare var på rätt plats. Skärmen började flimra och ljudet från bandspelarens surrande byggde upp vår förväntan ännu mer.
Svart bild och sedan var jag där, på Cybertron i rollen som Optimus Prime. Det kändes som att varenda hjärncell avfyrades som kulsprutor och hade jag druckit för mycket saft hade jag nog haft en olycka av rent lyckorus. Missförstå mig rätt, det var egentligen ett mediokert spel jämfört med andra, men för mig, där och då, var det en uppmuntran till en livlig fantasi och ett budskap som berättade att allt jag kan föreställa mig kan jag uppleva... Ni får tänka på att jag knappt hade fyllt tvåsiffrigt och tyckte Transformers var det häftigaste som fanns.
Nu kanske man kan tro från min beskrivning att jag skulle utveckla ett intresse för att göra egna spel och program för att få utlopp för min fantasi och kreativitet, och nog var C64 ett sällan skådat utlopp för de som sökte detta, men jag själv upplevde hellre andras kreativitet i form av spel och historier. Det blev nästintill en drog att få leva sig in i olika roller och karaktärer. En rymdkapten i Elite, en vilsen ninja i New York i The Last Ninja 2 eller en hemlig agent i Impossible Mission; Allt var möjligt och tillgängligt genom att bara byta kassettband, precis som att det var möjligt för andra att skapa dessa upplevelser genom att lära sig programmering.
Det är här någonstans jag började fråga mig HUR det gick till att förverkliga alla dessa idéer och fantasier. Även där var C64 tillgänglig för att på bästa sätt uppmuntra utforskandet och lärandet. Programspråket kallades BASIC, och det var verkligen basic som i enkelt. Det var lätt att förstå hur elektroniken fungerade när det var så tydligt och enkelt att förstå hur kommandon hängde ihop med vad som sedan utfördes. Det gavs en överblick av hur I/O fungerade, minnesadresser samt hur bilden ritades upp på TV-skärmen. Det gick att förstå.
Idag är det normalt med en miljon gånger mer RAM och fem tusen gånger högre klockhastighet, för att inte tala på komplexiteten i processorarkitektur och grafikkort. Några av de tankar som uppkommit på senare år när jag funderat över mitt teknikintresse handlar dels om hur vi lyckats komma så långt i utvecklingen och vad det betyder för framtida kompetens.
Ett programspråk och hårdvara så lättillgängliga som BASIC och Commodore 64 tror jag har betytt otroligt mycket för att få fram så många duktiga både programmerare, tekniker och utvecklare. Man lär sig ändå några steg i taget och att ha dessa pedagogiska och lättöverskådliga verktyg för de första stegen kändes för mig oumbärliga. Vad är motsvarande inkörsport idag? Hur får ungdomar en genuin grund till förståelsen för programmering och elektronik? Jag kan bara föreställa mig hur mycket högre tröskeln kan vara idag, och jag blir verkligen mer än gärna motbevisad.
Så vilka är då alternativen och motsvarigheterna vi har idag? Det är en öppen fråga till hela SweClockers och jag tänkte inte gå in på djupet i frågan då det ändå är C64 vi vill uppmärksamma den här gången.
Värda att nämna är ändå Raspberry Pi som med sin enkelhet, prisvärdhet, flexibilitet och överskådlighet ändå har potentialen för att vara en bra inkörsport till teknikintresse. Nintendo och deras Switch tror jag även fungerar som en bra inkörsport gällande spel och spelutveckling med sin lättillgänglighet, mängden spel och fokus på spelvärde framför teknisk komplexitet. Det kanske är nostalgin som pratar, men det känns ändå som att vi inte har någon motsvarighet idag som får den betydelsen C64 och dess gelikar haft för teknikintresset och oss på SweClockers.
Oavsett, ett stort grattis på 40-årsjubileet till Commodore 64! Tack vare den var det minsann bättre förr!
