Bärbart kraftpaket utmanar Calles stationära arbetshäst

Under hela mitt liv som hårdvaruentusiast har jag likt många andra därute alltid byggt egna stationära datorer och aldrig övervägt möjligheten att använda en bärbar dator som min primära dator. Även under min tid som redaktör på SweClockers har jag använt en stationär maskin som min primära arbetshäst, visst har jag en bärbar också, men den blir mest liggande i väskan då jag inte tagit mig för att börja använda den ordentligt.

När möjligheten att prova på en bärbar speldator av det rejälare slaget var min första tanke att det inte var intressant, men ju mer jag begrundade möjligheten föddes idén att göra det hela till ett snabbtest kombinerat med experiment. Idén slog rot och jag gav mig in på projektet att under några veckor byta ut alla andra datorer i mitt liv, med undantag från testriggen, till Lenovo Legion 7 16IAX7. Experimentet kombinerar både nytta med nöje och arbete med spel.

Specifikation

Vi kan börja i änden med vad de faktiska specifikationerna för datorn är, eftersom det är en förutsättning för kunna utföra alla arbetslaster det finns behov för under min tid med datorn. Lenovos värsting kommer i standardutförande med Intels Core i7-12700HX, men den aktuella modellen är bestyckad med flaggskeppet Core i9-12900HX, som verkligen inte lämnar mycket att önska i prestandaväg.

Likt storebror på stationära sidan rör det sig om 16 kärnor, där hälften är "stora" prestandakärnor "Golden Cove" och andra hälften är "små" energieffektiva "Gracemont"-kärnor. Prestandakärnorna har stöd för Intels funktion Hyper-Threading och på pappret kan de nå en maximal boost-frekvens på 5 GHz på enstaka trådar åt gången, medan de energieffektiva kärnorna går upp i maximalt 3,6 GHz.

På primärminnesfronten är datorn utrustad med DDR5-moduler som inte helt oväntat är av formfaktorn SO-DIMM. Modulerna är två till antalet på 16 GB styck för en total på 32 GB. Hastigheten är specificerad till 4 800 MHz och vi kan genom HWinfo avläsa att minneskretsarna är från SK Hynix.

Vidare mot grafikkort och där kan vi först för protokollet nämna att datorn genom processorn är bestyckad med Intels integrerade UHD Graphics. Med detta ur vägen är det egentliga huvudnumret Nvidias bärbara flaggskeppskrets Geforce RTX 3080 Ti Laptop, ett kliv upp från det RTX 3070 Ti Laptop som annars är standard för modellen. Den totala effektbudgeten för grafikdelen är specificerad till 175 W och klockfrekvensen ska kunna nå 1 590 MHz i prestandaläget. Slutligen sällskapas grafikkretsen 16 GB grafikminne av typen GDDR6.

I lagringsväg kommer den ur kartong med en NVME-baserad SSD på 1 TB över 4 banor PCI Express 4.0. För just det här exemplaret är det en OEM-enhet från Micron, men jag misstänker att detta kan variera beroende på batch. Det finns ytterligare en M.2-plats i datorn som i det här fallet fick rymma en extra Samsung 980 Pro på 2 TB, vilken monterades på egen hand.

Skärmen är av typen IPS i upplösningen 2 560 × 1 600 pixlar, vilket leder till ett bildförhållande på 16:10 och lite extra höjd jämfört med "vanliga" 16:9. Skärmen har en uppdateringsfrekvens på 165 Hz och stöd för att visa HDR10. På pappret är den Dolby Vision-kombatibel, men det bör nämnas att den kantbelysta skärmen kombinerat med maximal HDR-ljusstyrka på 400 nits på förhand skvallrar om en inte helt briljant HDR-upplevelse.

Datorn har en uppsjö med anslutningar av olika sort som utöver höger och vänster kortsida även återfinns på baksidan. Det är kutym på speldatorer i den här storleken och prestandaklassen, men att ha tillgång till dubbla Thunderbolt 4-portar är väldigt fördelaktigt. Vi noterar även att laddningsporten på baksidan använder Lenovos vanliga Slim Tip-anslutning och laddaren som medföljer är en stor best med en uteffekt på 300 W och en vikt på runt 1 kilo.

Webbkameran är ingenting som sticker ut, men den gör sitt jobb. Att den inte stödjer ansiktsigenkänning via Windows Hello är tråkigt, men att det finns en fysisk brytare för att inaktivera kameran är däremot mer glädjande. Istället för ansiktsigenkänning finner vi att strömbrytaren är bestyckad med fingeravtrycksläsare för inloggning.

När det kommer till nätverk finns både möjlighet att ansluta kabel på baksidan samt ett trådlöst nätverkskort med stöd för Wifi 6E. Givetvis finns också stöd för Bluetooth 5.2. Storleksmässigt bygger den ut något i bakkant i stängt läge och det är inte en särskilt liten pjäs, även om den trots det är klart mindre än andra datorer i samma prestandaklass. Chassit är välbyggt och hela paketet känns kompakt med en vikt på runt 2,6 kilo. Kombinerat med laddarens vikt blir det dock klart mer att släpa runt på, särskilt jämfört med den Thinkpad som jag annars använder.

Batteriet är av typen litiumpolymer med en kapacitet på 99,9 Wh. Med de förinställda lägena "Tyst" eller "Balanserat" med integrerad grafik ger det en teoretisk livslängd på ungefär fyra timmar, men det är en optimistisk kalkyl. I praktiken är det närmre 2,5 timmar med de inställningar jag brukar använda. Om istället prestandaläget aktiveras och det dedikerade grafikkortet används är drifttiden knappt en timme med Cyberpunk 2077 igång.

Sista punkten att nämna är priset. När man konfigurerar ett motsvarande system via Lenovos hemsida springer vår hårdvarumässigt nästintill fullt uppskruvade modell iväg till precis över 55 000 kronor. Det är möjligt att priset kan variera beroende på återförsäljare och andra kampanjer, men det är uppenbart att det är en påkostad modell.

Prestandatester och användning

Vi inleder den här sektionen med att kika på lite snabba siffror för prestanda i form av prestandatester, innan vi mot slutet rör oss mot en mer subjektiv upplevelse av ljudnivå och upplevd prestanda.

Vi har genomfört de olika testerna med datorns tre olika inbyggda prestandalägen, som har tre olika totala effektbudgetar för grafikkort och processor, något som blir tydligt i resultaten. I nedan tabell redovisas först prestanda i tre spel med olika inställningar angivet i FPS, med genomsnitt följt av lägstavärde. Sedan följer poäng pch genomsnittlig FPS i syntetiska tester samt antal sekunder för att färdigställa renderingar.

För tester där DLSS har aktiverats är det läget Ultra Performance som använts, nedan definierat som "UP". Samtliga tester är genomförda med den inbyggda skärmen och med strömadaptern inkopplad.

Om vi tar avstamp bland spelen är det snabbt uppenbart att det är det högsta prestandaläget som gäller för mer tungdrivna titlar. Enligt Lenovo ska man med det inbyggda balanserade läget kunna spela, eftersom mjukvaran ska tilldela en större del av effektbudgeten till grafikkretsen. Kanske är det detta som resulterar i att siffrorna för Guardians of the Galaxy ser minst sagt märkliga ut. Teorin för närvarandet är att spelet är begränsat av grafikkortet, vilket leder till att det inte påverkar siffrorna nämnvärt när processorn får en lägre effekt att använda.

I övrigt är det nästan linjära ökningar mellan de tre olika lägena som datorn testats med. Det ska dock tilläggas att mer lättdrivna titlar utan större problem kan köras i det balanserade läget. Att spela med det tysta läget är dock ingenting att rekommendera, om du inte skalar ned spelets inbyggda grafik väldigt mycket eller spelar något som är väldigt lätt att driva.

Liknande resultat går att utläsa i siffrorna för processorn, där ökningen i prestanda är ännu mer linjär mellan datorns olika prestandalägen. Om vi tar oss en titt på Cinebench är det ruskigt imponerande att vi med en bärbar dator får nästan exakt samma poäng som vi kunde uppmäta med stationära varianten Core i7-12700K. Det är över hela brädet ruskigt bra siffror i processorprestanda, som sig bör när det är en maskin av den här kalibern och inte minst prisklassen.

På det stora hela är det bra prestanda i ett bärbart format och lämnar egentligen inte mycket att önska. Självklart går det att argumentera för att du kan bygga en stationär för betydligt mindre pengar med väsentligt högre prestanda, men det är samtidigt generellt sett ganska svårt att bära med sig en sådan i kollektivtrafiken.

Med så pass mycket grafik- och processorkraft i ett relativt kompakt fodral är det som du säkert redan listat ut en hel del värme som ska forslas bort. Kylsystemet består av en dubbel ångkammarlösning där två fläktar flyttar bort luften. Enligt Lenovo ska kylaren vara både effektiv och tyst, något som jag på förhand tog med en nypa salt.

Då jag inte genomfört några ljudmätningar är det en ren subjektiv beskrivning som jag ska försöka förmedla, men det är svårt att sticka under stolen med att datorn är i sitt maximala prestandaläge inte är jättetyst – tvärtom är det ett rätt markant sus. Det ska dock nämnas att det inte är den högljuddaste bärbara speldator jag påträffat och ljudet är inte på den nivån att det känns som att datorn ska lyfta från bordet likt en helikopter. Med det sagt är det påtagligt.

Chassit blir även förhållandevis varmt vid spel. Inte till den grad att det blir obekvämt, men det är helt klart märkbart efter en tids användning. Det är dock svårt att inte till viss del ursäkta både ljud- och värmenivåer med tanke på vilka komponenter som pressats in i det relativt kompakta paketet. Hur stor roll detta spelar för en eventuell spekulant på maskinen är individuellt, men för mig personligen är det inget större problem, då majoriteten av användandet har skett tillsammans med brusreducerande hörlurar.

En annat subjektivt omdöme är hur den har fungerat som arbetsmaskin. Givetvis får Excel och texthantering knappt maskinen att svettas och likaså är bildredigering i Lightroom bekymmersfritt. Den punkt där jag verkligen får lyfta på hatten för tillverkaren är vid videorendering. Vid rendering med Nvidias NVENC är det minimal tidsskillnad ställt mot den kontorsdator med ett vattenkylt RTX 2080 Ti som vanligen gör jobbet. Grafikkretsen i den bärbara är förvisso en generation nyare, men resultatet är helt klart imponerande.

När det kommer till vikt och storlek är det helt klart en maffig pjäs, det är inte den största jag sett, men definitivt rejäl. Lyckligtvis går den att klämma ned i en normalstor ryggsäck och transport är inga problem. Det bör dock noteras att det är nästan fyra kilo att kånka runt på med både dator och laddare är i väskan. Hittills är det inga problem, tiden får utvisa om det på sikt är något man tröttnar på.

När vi ändå är inne på vikt och dimensioner faller det sig naturligt att nämna byggkvaliteten, som är väldigt bra och känns genuint välkonstruerat. Just byggkvalitet är en aspekt där jag har relativt höga krav och där får Lenovo helt klart godkänt för en dator i den här prisklassen.

Byggkvaliteten återspeglar sig även i tangentbordet, som är trevligt att använda. Det ger tillräcklig feedback när en tangent trycks ned och minimalt med upplevd "svampighet", som annars kan vara ett problem på bärbara datorer. Tangentbordet sviktar något när man trycker ned mot mitten av konstruktionen, men det är ingenting som märks när maskinen används. Det är optimala vore en stadigare konstruktion, men det får ändå betraktas som godkänt även här.

Sammanfattande tankar

För att slutligen försöka ge ett omdöme på hur livet med en portabel spel– och arbetsstation har varit kan vi börja i änden med att det helt klart har varit lite av en vanesak, även om det gick rätt så snabbt att anpassa sig.

Portabiliteten har helt klart gjort att jag spelar mer i soffan. Det är enkelt att koppla datorn till TV via HDMI 2.1 och tillsammans med en handkontroll spela Forza Horizon 5 eller Gears of War, med grafikinställningar som får Xbox Series X att skämmas. Lika enkelt är det att bära med den till köket och äta middag samtidigt som jag göra mina dagliga uppdrag i Destiny 2. För många av er där ute är upplevelsen av bärbar spelprestanda förmodligen ingen nyhet men för undertecknad var det mer eller mindre outforskat territorium fram till nu.

De tillfällen när jag valt att spela utan hörlurar blir dock frekvensen och ljudnivån på kylningen lite av ett sänke på upplevelsen. Visst har jag vana av stationära datorer som ger ifrån sig ljud, men eftersom frekvensen ligger något högre känns det som att suset lättare skär igenom andra ljud. Som tidigare nämnt reduceras den faktorn till icke-existerande när jag spelar med isolerade eller brusreducerande hörlurar, som jag oftast gör.

Som arbetsmaskin har upplevelsen varit mer eller mindre sömlös ställt mot min stationära arbetsdator, mycket tack vare den höga prestandan Lenovo Legion 7 bjuder på. Oro för att videoredigering skulle bli ett problem visade sig vara obefogad – tvärtom har det fungerat alldeles utmärkt. Det ska dock föras till protokollet att fläktarna snurrar igång ordentligt vid videoredigering, vilket inte frammanar någon större förtjusning hos mina kollegor.

Utöver den lilla anmärkningen har det fungerat sömlöst att ansluta till dockningsstation med Thunderbolt och på så vis ansluta till min arbetsskärm och alla tillbehör. Vid de tillfällen jag inte har haft strömadapter ansluten har batteriet fyllt sitt syfte och lyckats hålla maskinen vid liv vid vanlig last. Nämnas bör dock att när datorn skall bäras till konferensrum eller hållas i knät för att anteckna är formfaktorn påtagligt stor och en gnutta otymplig.

Skärmen har jag inte gått in något djupare på, eftersom den egentligen inte lämnade ett särskilt starkt intryck. Den fyller helt klart sitt syfte och är skarp och snabb, men en gnutta ljusinsläpp från ena kanten gör att den inte är helt perfekt. HDR-upplevelsen är som jag misstänkte på förhand inte mycket att hurra för, men den finns där. Likaså är skärmen kanske en liten bit för liten för att bekvämt kunna användas för spel tillsammans med ett externt tangentbord när datorn kommer ytterligare en bit ifrån. I ärlighetens namn har den mest fått agera sekundär skärm när datorn är kopplad till extern skärm eller TV.

Det är egentligen med det som datorn verkligen skiner och där jag har fått absolut mest nöje med den, som ett portabelt kraftpaket kan bäras med överallt. När jag ser tillbaka på tiden jag spenderat med Lenovo Legion 7 som sidekick är det just flexibiliteten som blir så väldigt påtaglig och jag kan konstatera att jag egentligen utan några större problem har kunnat ersätta alla andra datorer i mitt liv under testperioden.

Finns det brister och problem med bärbara speldatorer fortfarande? Helt klart. Förutom ljudnivån när den är maxbelastad har du som slutanvändare rätt begränsade möjligheter till att uppgradera datorn på sikt, förutom lagring och primärminne. Därtill är det en väldigt dyr maskin, alltså är det enkelt att dra slutsatsen att det inte är en dator för alla, men för den som har behovet, budgeten och lusten är Lenovo Legion 7 ett utmärkt alternativ.