Rörliga bilder har funnits med oss sedan lång tid tillbaka. Idag finns de överallt och tack vare digitaliseringen är det mer tillgängligt än någonsin tidigare, oavsett när produktionen har skett. Vad som däremot har blivit en konstant utmaning är de uppenbara skiljelinjerna mellan dåtidens bärare och dagens alternativ.
För biografer var 35–millimetersfilm dominerande från 1895 ända fram till 2011. Eftersom dessa filmer endast kan visas upp på analoga projektorer måste de således digitaliseras för att kunna fortsätta distribueras i framtiden.
Sett ur filmarkivens perspektiv har läget ändrats drastiskt de sista tio åren. De visningskopior som förr var kommersiellt tillgängliga ses idag istället som historiska artefakter och kan liknas vid museiföremål. Trots att några få biografer kan spela upp analog film är det sällan arkiv eller andra innehavare ens vill tillhandahålla material längre.
Med dagens digitala biografer går det inte längre att visa analoga filmkopior.
Utöver det åldras all film och vid bruk ökar slitage. Det kommersiella behovet för film i framtiden är också oviss, vilket i sin tur kommer att styra tillgängligheten av filmteknisk utrustning och personal med rätt kompetens. Vägs allt samman är det tydligt att tidsaspekten är ytterst avgörande för säkrandet av kulturarvet.
Trots att övergången från analogt till digitalt har satt mycket filmhistoria på spel öppnas samtidigt nya möjligheter. Med hjälp av specifika mjukvaror går det i hög grad, beroende på tillgängligt källmaterial, att återskapa hur en film såg ut vid sin ursprungliga premiär. Ljussättningen kan anpassas för att efterlikna vad regissören hade i åtanke. Defekter i form av bland annat damm, repor, smuts och flimmer som uppstått under årens lopp kan åtgärdas sömlöst.
Originalnegativet till Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet från 1957 användes som källa för Svenska filminstitutets 4K–restaurering år 2018.
När fler och fler äldre filmer idag blir tillgängliggjorda i restaurerat format, inte sällan i 4K UHD och HDR, har den analoga filmen uppnått en särskild status för sina unika egenskaper. Vägen till den punkt vi är vid idag har varit lång och digitaliseringens syfte har skiljt sig åt sedan de första digitala, högupplösta filmskannrarna blev tillgängliga i början av 1990-talet. Samtidigt är arbetet som sker bakom kulisserna omfattande och ofta osynligt för den stora massan.
För att ge er läsare en bättre förståelse för bakgrunden för syftet och utmaningarna med digitaliseringen följer här en grundlig genomgång av de mest centrala områdena. Det omfattar hur den analoga filmen fungerar fotografiskt, historien bakom digitaliseringen och vilka utmaningar samt möjligheter som uppstår när äldre film ska anpassas till moderna format.
