Idag har vi tillgång till mer underhållning än någonsin tidigare, som vi kan se när vi vill och på vilken enhet vi vill. Det var charmen med streamingtjänsterna när de började poppa upp. För lite mer än ett decennium sedan. Trots det känner jag, liksom många andra, att det egentligen inte finns så mycket som lockar en till att titta längre.
Edin Jusovic är nyhetsredaktör på SweClockers och beskriver sig som en ung nörd som är ny i branschen. Han gillar att lära sig nya saker och berätta historier. Samt försöka övertala så många som möjligt att spela Brawlhalla eller Half-Life Deathmatch.
Det fanns en rutin till det hela, som inte längre finns med streaming.
Med så många streamingtjänster borde jag egentligen vara glad för det överflöd av underhållning, istället får det mig att tänka på en enklare tid.
Jag minns när jag var liten, innan någon ens yttrat ordet “streaming” i tv-sammanhang. Vi hade ingen kabelbox hemma, ville jag ha underhållning var det antingen barnkanalen eller sexan på den tiden.
Jag minns när jag kom hem från skolan, det var Simpsons klockan tre på eftermiddagen och åtta på kvällen. Vi hade Disneydags varje lördagsmorgon och det var allt. Ibland hände det att någon spännande film sändes, men jag var oftast tvungen att gå och lägga mig innan den var slut. Ibland skulle föräldrarna ta mig på bio, vilket fortfarande är mitt favoritsätt att kolla på film.
Trots det begränsade utbudet var jag ändå nöjd. Det fanns en rutin till det hela, som tyvärr inte längre finns med streamingtjänsterna. Serier skulle sända avsnitten veckovis, vid en specifik tid. Missade du avsnittet hade du missat, men man var inställd på att titta på ett annat sätt. Man var engagerad. Den enda kvarlevan av den rutinen hittar jag i livesända sportsevenemang, som man snackar om med polarna direkt efter.
Är det någon som faktiskt prenumererar på alla streamingtjänster?
Självklart fanns det ett behov för mer, det fanns filmer jag ville se, men som inte sändes på någon kanal. Det fanns serier som jag ville följa, men som ingen kanal hade rättigheterna till. Jag ville se "allt". Tillslut fick jag se allt. Och så var det inte kul längre.
När jag var i tonåren kom streaming. Först Netflix, sedan HBO, Viaplay och alla andra. I början var det magi, jag fick äntligen se allt. Alla filmer och serier jag någonsin velat se, gamla som nya. Jag såg en ny film varje helg, började kolla på en ny serie så fort jag blev klar med den förra. Men nu när man har sett allt har den magin försvunnit. Och nu när alla bolag ska ha sina egna streamingtjänster känner jag att underhållning är mer exklusivt än vad det varit innan.
Ett förändrat landskap
Jag behöver HBO för att kolla på House of the Dragon, jag behöver Amazon Prime för att kolla på Invincible och jag behöver Disney Plus för att kolla på Star Wars. Jag får heller inte glömma att betala lite extra om jag vill se Champions League. Sorry, men jag tänker inte prenumerera på Apple TV Plus bara för att kolla på Scorceses senaste rulle - även om den är riktigt bra.
När allt fler streamingtjänster börja dyka upp och priserna på abonnemangen höjs mer och mer börjar jag sakna den gamla tiden. Den gamla tiden när man hade rutinerna, när jag visste när serien jag följde skulle sändas, när jag måste gå på bio för att se den senaste filmen, när jag bara hade barnkanalen och sexan.
Jag vet inte hur framtiden för streamingtjänster ser ut, jag tänker inte spekulera kring det heller. En sak vet jag i alla fall. För varje prishöjning och för varje serie eller film jag faktiskt vill se som blir låst bakom ännu en ny tjänst, tänker jag bara tillbaka på förr och känner: det var bättre då.
