Den här tråden blir mer och mer nåt annat än tanken kanske var ursprungligen, men i evolutionens namn (även om just den inte är menad att leda nånstans) gör det väl inte så mycket. Intressant nonetheless, och jag tackar dig och resten av skribenterna för ihärdiga svar och en kul diskussion. Men jag vill bemöta ett par punkter där du har fel här. För det första är det självklart att du kan ifrågasätta Guds existens och kalla dig troende. Jag tror dom flesta, alla skulle jag nog påstå, troende en eller flera gånger i livet gör just detta. Det är en självklarhet! Annars tror man i blindo, vilket aldrig nånsin är av godo. Guds existens går knappast att begripa med det mänskliga sinnet och därför ställs frågor kring det hela tiden. Man får sällan svar på alla frågor man har. I och med det lämnar många tron, och en del blir ännu starkare i den. Ett av trons mysterier.
Nej, du är ute och cyklar totalt. Försök inte jämföra egna dubier och tvivel inom sin tro med falsifiering och prövning av hypoteser. Någon jävla ordning får det väl ändå vara? Organiserad tro bygger på auktoritet, det gör inte vetenskap. Förlåt, men detta är inte föremål för diskussion. Det är ingen tyckarfråga. Det finns rätt och fel, och du har fel. Så enkelt är det. Basta.
Vidare kan man utan tvivel "falsifiera" en religiös ledare, präst, pastor eller vad du vill. Det gör man också ständigt, om det inte är så att man, kanske, är isolerad i nån sorts sekt eller liknande. Jag har också svårt att tro att t ex katoliker skulle ge sig hän med att ifrågasätta påvedömet, å andra sidan är påven katolik av en anledning, så att säga. Redskapet med vilket man då skulle "falsifiera" en präst eller pastor eller liknande, är att helt enkelt använda bibeln. Vad gäller islam vet jag inte huruvida man kan använda koranen i samma syfte, det känns mycket mer kulturellt betingat.
Rena stollerier. Går knappt att svara på. Hur falsifierar du något som inte ens är en hypotes och som inte äger de egenskaper som gör falsifikation möjlig? Förlåt, men du har verkligen inte en susning om vad du talar om. Att ifrågasätta en auktoritet inom religionen är inte på något sätt jämförbart med falsifikation. Hur du än vrider och vänder på det är organiserad religion auktoritetsstyrd. Man skulle kunna säga att det är vad "organiserad" i detta fall betyder.
Att ifrågasätta en präst är naturligtvis inte på något vis jämförbart med att falsifiera en hypotes.
Jag tror vi måste dra nån sorts gräns när du bestämmer vad som är "roligt" och inte, ska du intellektualisera humor tror jag helt enkelt vi ser vetenskapen som ditt område och kanske inte humorn. Men vissa skrattar med magen, andra med huvet. Jag sällar dig till dom senare.
Tja, ingenting låter så illa som att klampa i klaveret förutom att ta sig därifrån, sägs det. Ironi är närmast per definition "intelligent humor", till skillnad från snubbelhumor eller lyteskomik. Antingen fungerar en ironi eller så gör den det inte. Man kan dra paralleller till halmgubbar. En bra ironi är som en bra halmgubbe. You fail.
Men varför ser man (du) ett egenvärde i att "gå religiösa på nerverna?" Det är en sida av det hela som inte är så attraktiv.
Hehe, stickan i broderns öga ser du, men inte stocken i ditt egna! Det jag gör är att försöka vara tydlig med hur verkligheten faktiskt ser ut, vad som är fakta och teori och vad som är fantasi, må vara "nyttiga metaforer och moralbudskap". Du _låter_ dig drabbas av detta, men det beror inte på att jag går någon på nerverna, det beror på att verkligheten är smärtsam för den som har religiösa skygglappar. Om du känner dig illa till mods får du alltså söka problemet på egen hand, konfrontera dina demoner, i stället för att skjuta budbäraren.
http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."
