Har doktorerat men inte i teknik. Jag vet inte hur det är på KTH, men min uppfattning från mig själv och disputerade personer som jag känner (i olika fält) är att betyg på kurser generellt inte är så viktigt, exjobbet är det däremot. Det är såklart bra att ha presterat bra i kurser som är direkt relevanta för det du vill forska om, men jag tror inte att ens det är ett krav så länge du presterat bra i kurser där du också kan säga att du prioriterat dessa. Den som ska anställa dig är nog mer intresserad av att veta om du kan prestera bra när det gäller, än att du har prioriterat alla kurser lika högt.
Det skadar inte om exjobbet är i det fält du vill doktorera i, men det är inte alls nödvändigt, det ska i första hand visa att du kan hantera ett projekt från början till slut. Det är också viktigt att du förstår den forskningsmässiga potentialen i exjobbet, att det inte i första hand handlar om att producera en teknisk lösning utan om hur du gör det och vad du och andra kan lära sig av det.
Om KTH funkar som andra ställen så tror jag inte du vinner på att läsa upp kurser, däremot bör du utnyttja att du har god tid kvar innan det är dags att påbörja exjobbet, och låt de professorer du kan tänka dig att jobba med tidigt veta att du är intresserad av att doktorera. Fråga dem vad de värdesätter! Prata med den professor som du disktuterat exjobbsämne med, och säg att ditt mål är att doktorera och att du vill att exjobbet ska hjälpa dig dit. Även om det sedan skulle visa sig att det inte finns några doktorandtjänster inom det område du gör exjobb, så kommer hen att ha kollegor som har tjänster och kanske inte har någon tilltänkt kandidat. I vissa fält är det en fördel om man publicerat något akademiskt när man söker doktorandtjänst, fråga om det är så hos er, och isf kolla om du kan ha som mål med exjobbet att det du kommer fram till ska kunna publiceras på en konferens eller dyl.
Tänk också på att institutionen ska inte bara bedöma om du klarar av jobbet som det innebär att doktorera, de ska också bedöma att du kommer att orka avsluta även om när projektet inte går som det är tänkt - det gör det aldrig, och gör det det ändå så är det förmodligen inte forskning. Oavslutade doktorandprojekt är dyrt för institutionen, så de vill också säkertställa att du inte ger upp för tidigt vid motgångar. Man måste inte vara exceptionellt smart för att doktorera (det underlättar förstås...) men man måste vara envis.
Att som du nämner söka forskningsrelaterade projekttjänster på institutionen är inte fel, ett sådant jobb i upp till ett år höjer dina chanser. Ska du satsa ett extra halvår-år så är detta bättre än att försöka höja betyg. Det är inget du ska satsa på i mer än ett år dock, det finns risk att du fastnar och att du blir billig forskningsarbetskraft utan att få ut nåt av det, och jag tror inte att det ökar dina chanser mer efter ett år. Jag skulle gissa att det är bättre att gå till industrin om du inte har tjänst efter ett år, men behålla kontakten med institutionen och be att de tipsar dig om möjligheter som kommer upp. (Det jag skrev om envishet ovan gäller alltså arbetet i sig, inte arbetsmarknaden).
Dessa tips är utifrån att försöka få en doktorandjänst som universitetet betalar, industridoktorand är nåt annat, då måste du istället övertyga det företag som ska betala. Med finansiering säkrad tar de flesta institutioner emot dig, så länge företagets motkrav på projektets innehåll inte är orimliga. Lycka till!
