Katt lika rolig som hårdvara! [Bild på din katt-tråden]

Jag adopterade Jaffa när han var c:a 8 månader gammal, han är delvis katt, delvis hund och jäkligt busig och klumpig.
En av hans framtassar/ben är trasigt och han rör sig antingen som en hoppande kanin elller en galloperande häst.
Ljudet när man hör honom komma "springande" är en av de bästa sakerna jag vet

Jag har mina barn varannan vecka så varannan vecka är det mycket liv och stoj och Jaffa leker med allt och alla hela dagarna och den andra veckan är det bara jag och Jaffa.
Vi har utan tvekan blivit bästa vänner Han kommer till mig å kräver pussar och gos, skriker (bokstavlingen, oändligt) på mig när han har hittat en fluga eller spindel som han ber mig ta ner från väggen så han kan försöka fånga den. Han är här när jag kommer hem från jobbet och kommer springandes så fort han hör mig öppna dörren.

Har aldrig uppfattat mig själv som en djurplågare, eller honom som ledsen/plågad. Har dock funderat på att skaffa en till vän till honom som är av samma art, främst då jag jobbar hemma mycket och ibland får jag själv känslan av att jag måste välja skärmen framför honom och effektivt ignorera honom. Jag har inte märkt på honom att han är ledsen, men det är nog mer internt jag lider av det.

Där jag bor har vi vintrar där tempsen tidvis kan vara -30 och värre i veckor. Därför är Zelda både en innekatt oxh en utekatt, vilket hon styr själv mha kattluckan i altandörren.

Keso. Chillar alltid på en armlängds avstånd, ska vara med men vill inte blir kelad hur som helst.

Pango!

(short for Pangolier)

Kattungen Akira känner sig hemmastadd bland datorerna

Han identifierar sig som katt....

Det beror lite på hur stor lägenhet du har, och hur mycket tid du har till katten. Trots mycket felinformation är katter sociala djur och många gör misstaget att tro att "katter klarar sig själva", vilket de gör till en viss utsträckning, men om du är ensamstående och kommer lämna katten ensam hemma i en liten lägenhet större delen av dagen utan ens en vän av samma art är det bäst att man hoppar över att adoptera en katt. Just med innekatter är det viktigt med kvalitetsmat med mindre korn och mer protein men många köper tyvärr billig skitmat från Willys istället som i längden skadar katten. Det, kombinerat med aktivitet är väldigt viktigt för innekatter, annars blir de överviktiga och kommer utveckla diabetes och ledskador från slitasje.

Så nej, under rätt omständigheter tycker jag inte att ha innekatter är djurplågeri. Tvärtom kan de få ett fantastiskt kärleksfullt liv i trygget istället för att bli avlivade, men det kan lätt bli djurplågeri om de har oturen att hamna hos fel ägare som ofta inte ens förstår vad de gör fel.

Hon hittades i ett trapphus lite mer än två år sedan. Vild(!), rädd, arg, lessen och ohanterbar. Min flickvän och jag tog hand om henne och gav henne ett permanent hem.
Nu är hon världens roligaste lilla tjej, fortfarande lite skygg och bitvis "fjantig", men som ni ser är hon hanterbar och tidvis väldigt gosig.
Hon åker tunnelbana i bur tillsammans med sin storasyster (som sitter i kattvagn) när flickvännen kommer på besök i stan.
I sommar kunde vi för första gången ta ut henne i parken i koppel vilket hon gillade.

Ojsan.
Gillar inte när man tar fram kamera..

All in på kattbilder...

Skulle ha skrivit tidigare kanske... här tiill minnet av våran fina katt Leo som tyvärr gick bort lite för tidigt med 11.5 år. Han hade en "närvaro" som gjorde att man verkligen märkte att han fanns. Det var inget "mesigt jamande" - han hördes! Var ju en bengal trots allt. Han släppte in allt från orm, möss, ... även 2 fullskaliga råttor. Samtidigt var han väldigt kelig, det var mysigt att ligga på soffan med honom i knäet och titta tv eller lira playstation.

Personligen var det ett stort trauma, jag gick så långt att göra ngt som jag aldrig trodde jag skulle göra - en tatuering till minne av honom.