ABL = Automatic Brightness Limiter. Detta är "inbyggt" eller av sin natur för emissiv teknik som OLED och för sin tid också plasma.
Det vill säga att det finns en övre gräns för hur mycket och hur länge en panel kan alstra ljus kontinuerligt. Enkelt förklarat är det en övre gräns hos kraftförsörjningen och nödvändig kylningen av panelen. Att få hela panelen att lysa exakt lika starkt drar för mycket energi och riskerar överhettning.
Därför varierar ljusstyrkan i bilden med bildens innehåll. En ljus scen med hög snittljusnivå (hög APL), likt vintersporter, kan därför inte lysa lika starkt över hela bilden samtidigt. En mörk scen med låg snittljusnivå (låg APL) få ljusa element, säg en nattscen i en film med en fullmåne och mer energi kan läggas på att låta det som ska lysa att faktiskt lysa starkare. Därför klarar OLED (och plasma för sin tid) att bygga kontrast i bilden i mörka scener. När det växlas mellan ljusa och mörka scener riskerar man däremot märka av hur ljusnivån varierar. Vitt i bilden är olika ljusstarkt beroende på hur bilden är utformad.
ABL-kritiken brukar därför handla om att denna växling i ljusstyrka är synlig till en nivå att det distraherar från filmtittandet. Det kan bli en pumpande effekt av ljus beroende på vad som visas i bild.
Man minskar den synliga effekten av ABL genom att helt enkelt sänka ljusnivån totalt. Så länge som håller max ljusstyrka på nivåer inom eller nära gränsen för vad hela panelen kan lysa samtidigt behövs inga starka variationer och man når konstant elller tillräckligt konstant ljusstyrka i vitt oavsett bildens APL-nivå.
Detta är också användbart med OLED för datorbruk eftersom inga OLED-pixlar behöver lysa påtagligt starkare än omgivande pixlar vilket rejält minskar risken för kortsiktigt och långsikt retention. Med moderna OLED-paneler verkar detta vara runt 200–400 nits beroende på modell. Vilket kan vara ett win-win-win efter man man spar energi, håller ljusstyrkan konstant och minskar retentionrisken.
På Sonys, Philips, LG:s och Samsungs OLED heter reglaget "Högsta ljusstyrka" eller "Peak brightness" och beskriver då hur högt ljusstyrkan ska tillåtas gå när panelen verkligen kan lysa. Drar man ned reglaget till Av eller Låg-nivåer minskar man den synliga ABL-förfarandet rejält. Man får förstås inte samma höga ljusstyrka som panelen tekniskt är kapabel till. Poängen är att man har tillräckligt med ljusstyrka för situationen, inte att klösa ut ögonen hela tiden.
Transmissiv teknik som LCD:er och projektorer har med en separat belysning inte samma inbyggda grundproblem eftersom det är en bunt lysdioder som kan lysa på konstanta nivåer. Däremot kommer en LCD med en FALD ha ett ABL-förfarande som främst är programmerat, styrt av algoritmer och bildprocessning. Det gör att man får en ljuspumpande även där, bara det ser mer olika ut beroende på tillverkare. OLED-panelerna är mer förutsägbara och snarlika i hur de fungerar eftersom det är mer den fysiska förmågan att lysa som styr där. Ljuspumpandet hos FALD är mer godtycklig.
