Ny bok väcker kritik mot Tietoevry för ratad skolplattform

Otillräcklig kompetens hos upphandlaren är säkert en stor del av problemet.
Men bra upphandlingsunderlag garanterar inte att man får en bra produkt - även om det kan öka chansen. Det gör mest att det är lättare att kräva pengar tillbaka om leverantören inte levererar.

Sedan så finns det risk att det går prestige i det hela. Att kommunen (eller annan ansvarig) inte vill erkänna att deras fina projekt mest är skit.

Och sen så är det nog så att många av de där stora konsultfirmorna inte har tillräcklig kompetens. De har säkert en hel del skickligt folk, men också ett stort antal juniora medarbetare som sätts på att göra saker de inte har erfarenheten eller kunskapen för att göra, utan att ge dem tillräcklig handledning och stöd.

Och sedan naturligtvis vanlig dålig projektledning på alla nivåer.

Men det här är inte något nytt problem. Exakt samma problematik med stora projekt har funnits i branchen sedan det kallades ADB och datorer började införas i större organisationer. Det är precis lika illa idag som det var för fyrtio år sedan, och anledningarna är de samma.
Det är nyare verktyg och nyare buzzwords, men människorna är likadana.

Offentlig sektor är sjukt dåliga på att följa upp upphandlingar, eller för den delen kravställa korrekt, så jag kan väl inte låtsas vara överraskad. Mest pinsamt, egentligen.

Boken förklarar förhoppningsvis ingående hur allt har gått till, men spontant kan man tycka att en upphandling borde gå till ungefär så här:

1. Genomför en omfattande förstudie för att klargöra vad som behövs. Finns det redan en lösning på marknaden? Om inte, är det värt att anpassa eller bygga en egen?
2. När beslut har tagits att gå vidare med ett eget projekt, sammanställ ett tydligt och detaljerat kravdokument. Dokumentet ska specificera vad som förväntas, både under utveckling och i drift. Klargör även vad som händer om målen inte uppnås inom den angivna tidsramen.
3. Publicera upphandlingen och granska noga de företag som lämnar in anbud. Bedöm deras historik, kompetens och tidigare projekt.
4. Välj det företag som du tror har bäst förmåga att leverera kvalitet, baserat på en helhetsbedömning – inte enbart utifrån lägsta pris.
5. Följ projektets framsteg noga och genomför täta avstämningar för att säkerställa att man är på rätt väg.
6. Följ upp slutresultatet och se till att kvaliteten uppfylls enligt kravspecifikationen. Om det finns avvikelser, justera slutbetalningen baserat på hur mycket som saknas.

När man läser om sådana här projekt verkar de ALLTID spåra ur och kosta betydligt mer än förväntat. Det tyder på att antingen har kravdokumenten inte varit kompletta (man har kommit på nya krav under projektets gång), eller så har projektet byggt på någon form av timdebitering, vilket borde vara förbjudet i sådana projekt.

Det är nästan alltid så att det kommer nya eller ändrade krav under projektets gång. Och då blir det naturligtvis dyrare.
Orsakerna till ändringarna kan variera, men man konstatera att det är svårt att få till en perfekt kravspec från början om det är ett stort projekt.
Det är alltid någonting som glöms bort, eller där man upptäcker under resans gång att de ursprungliga kraven inte var riktigt rätt.

Vad jag förstår så är det vid offentliga upphandlingar i praktiken ganska svårt att välja annat anbud än det med lägst pris. Visst, lagen ger utrymme för helhetsbedömningar och så, men oftast kommer då besluten att överklagas till domstol och i slutändan blir beställaren ändå tvungen att ta det lägsta budet.

De måste definiera sina användarbehov i form av tydliga och väldefinierade krav. Det är inte lätt, men varför skulle det inte kunna gå?

För halva den summan hade jag kunnat göra en bra mycket bättre plattform, med ett par anställda dessutom.

Helt klart kasst men releasekoordinator och testmiljötjosan lär man ska ha under hela produktens livscykel så det är väl inget konstigt i sig.

Är väl som i de flesta stora bolag: det finns både toppar och dalar. Jag jobbar en del med Tietoevry och letar man tillräckligt mycket och rundar tillräckligt många vars titel innehåller ordet "manager" så kan man hitta bra folk. Tyvärr är de ofta hårt hållna av de där rundade individerna, som i sin tur verkar i en väldigt stuprörs-och-lönsamhetsfokuserad organisation, med - av allt att döma - en sjuk syn på såväl kundrelationer som den egna förmågan. Så även om du lyckats hitta en kompetent konsult är det svårt för denne att producera nytta effektivt.

Det är min upplevelse åtminstone.

Jag har en viss insikt i kulturen i det företag som var Evry innan det blev TietoEvry och en av föräldrargrenarna till det företaget. Som jag minns det var det Tieto-delen som kom in med skolplattformen, men det är inget jag svär på.

Min upplevelse är att det är rätt vanligt i branchen att vilja ta betalt för "levererad nytta" i stället för nerlagda timmar. På fakturan står det dock timmar, så det beteendet får nog vara att betrakta som bedrägligt. Det är förstås bara möjligt i projekt där kunden själv har väldigt liten eller ingen egen representation med någon form av relevant kompetens.

Iden är ofta att återanvända något en annan kund redan har betalat utvecklingen för. Ibland kan det till och med finnas någon form av verklighetsbakgrund, som en besparing som kunden gör tack vare leveransen.

Det här låter för galet för att vara sant. Men om det är sant så är det inte omöjligt att det är just sådan "värdebaserad fakturering" som har orsakat det.

Min upplevelse är att den beskrivna typen av påhitt alltid kommer från chefer med resultatansvar. Enskilda konsulter har nästan aldrig direkt kontroll över vad som går ut på fakturan. Jag har heller aldrig upplevt någon entusiasm över "värdebaserad fakturering" på golvet.

Men jag har själv haft bonusmodeller där det finns incitament att jobba 50% för kund A, 50% för kund B och fakturera 140%, få 20% högre lön. Kombinerat med uppmaningar att "fakturera för värde" har dessa modeller förstås sett totalt galna ut ur arbetarperspektiv, vi har ju inte förväntats att bete oss lika bedrägligt mot arbetsgivaren (jobba 30% mot kund A, 30% mot kund B, fakturera 120%, var ledig 40%, få 10% högre lön). En arbetsgivare som tror att normalbegåvade inte ser dubbelmoralen måste ju vara rätt pantad. Det som faktiskt hände var att man arbetade 110%, fakturerade det och fick några tusenlappar extra.

Vad gäller intresse att göra ett bra jobb så tror jag att IT-branchen är normalfördelad som andra brancher, men möjligen har en högre median och en mindre varians. Yrken med krav på att prestera har en tendens att sålla bort de värsta miffona rätt snabbt och IT-konsultbranchen är inte kravlös. På lägre nivå är det antagligen mer lojalitet mot kunden eftersom eventuella rövarfasoner i väldigt liten omfattning kommer dem till del. På högre nivå är mer pengar in en dörröppnare karriärmässigt även om det inte märks supermycket lönemässigt där heller.

Man behöver ju inte kalla det ”cash grabs”, men jag kan inte se hur det skulle kunna vara ”genuint passionerade personer” heller.

Det är väl som med nästan allt annat, det är ett jobb, och för en utvecklare antar jag att det ena dagen handlar om att utveckla en skolplattform, för att veckan efter handlar om att…jag vet inte, utveckla ett kassasystem för ICA.

Det bästa vore såklart om det fanns människor som hade praktisk erfarenhet av det man utvecklar för, men som också kan utveckla.
Så för kassasystemet på ICA så är det t.ex. någon som har jobbat i kassan på ICA, och sen gått vidare, men det är i princip omöjligt.

Självklart måste man ta betalt efter nytta. Min absolut sämsta affär jag har gjort var ett system som jag sålde till en kund för 6000kr som har genererat miljoner för den kunden.
Nu gjorde jag det med öppna ögon, för att få in en fot, så jag ska inte säga att jag ångrar det.
Men självklart måste man ta betalt efter nytta.

https://youtu.be/jE53O1PzmNU?si=MLQxW8FNANdTq_zA

Någon här på Sweclockers måste ju arbetat med skolplattformen i någon form. Vore kul att höra era upplevelser!

Jag har jobbat med Skolplattformen, både som elev och som IT-tekniker på skola. Så fruktansvärt värdelöst system. Varenda lärare hatade på det, föräldrar hatade på det, elever hatade på det, och inte minst IT-personal hatade på systemet för det var så fruktansvärt värdelöst.

Jag började precis efter man stängde modulen Elevdokumentation för att en förälder lyckades plocka information om elever och lärare, inklusive elever som i BER (Barn- och Elevregistret) var sekretessbelagda. Jag såg någon presentation där en chef på IT-enheten skulle försöka förklara vad som faktiskt hade hänt utan att han själv hade teknisk kunskap.

Företagen vill naturligtvis håva in så mycket pengar som möjligt för att kunna prestera bra siffror och eventuellt växa företaget. Många som sitter med i upphandlingar och projekt är passionerade över att pressentera så bra siffror som möjligt för sin ledning. De vill givetvis erbjuda minsta möjliga för högsta möjliga peng så länge de vinner anbudet, vilket ofta innebär att lägga sig lägre än konkurrenterna. Problemet är att beställaren så gott som alltid upptäcker att kravspecifikationen saknade vissa delar, och då är man ofta redan igång med projektet. Att göra tillägg sker inte helt sällan löpande eller med mer löst räknade siffror, precis som med hantverkare, och då kan priset springa iväg rejält.

Det är lite märkligt att man inte tar höjd för att det kan tillkomma utveckling ex löpande timpenning. Kanske gör man det men man missar krav som är omfattande och komplexa.

Men även om timpenningen är okay, finns det såklart alltid en risk att företaget tar längre tid på sig med vissa delar. Kanske "råkar" man sätta in mindre kompetent personal eller så är tilläggen komplexa och stora.

Att en plattform lider av problem behöver inte nödvändigtvis vara företagets fel som utvecklar lösningen. Det kan vara så att nya krav har gjort miljön komplex, kanske har kraven kommit in senare, kanske har tidplanen blivit extremt pressad från beställaren, också vidare.

I det här fallet har man dock skrivit en bok om händelseförloppet, och det låter som att just här är det företaget som mjölkat vad som mjölkas kan.

Det som förvånar mig är varför inte alla skolor, sjukhus m,m kör med samma lösningar. Varför måste man uppfinna hjulet om och om igen till skattebetalarnas förtret?

LOU är nog orsaken.

Ska dock noteras att Sundsvall lägger mycket pengar per capita på sin digitalisering, jämfört med många andra kommuner. Jag är inte heller säkert på att deras arbetssätt och lösningar skulle skala bra till större kommuner/regioner/myndigheter. Men visst sticker de ut i positiv bemärkelse inom offentlig sektor.

Att vi skulle vara så klappkassa på digitalisering låter märkligt. Man får nog kika på vad de egentligen mätt i den där rapporten, för även om det finns en väldig massa förbättringspotential inom svensk offentlig sektor låter det märkligt att vi skulle hamna så lågt. Kan det vara ungefär som med statistiken kring våldtäkter inom EU, där man mätt päron och äpplen? Har vi hårdare regler att förhålla oss till, exempelvis? Peru behöver exempelvis inte förhålla sig till GDPR 🙄