2,5" intern hårddisk?

Vilken mängd data handlar det om?

Jag har lite blandad kompott mellan alla 3 tillverkarna och inte haft problem med någon av dem.

Wd brukar väl dock leda ligan angående minst reklamerade hårddiskar

Men tror i ärlighetens namn att det är nog mest oflyt om man får ett måndagsex som lägger av fort.

Typ alla mina snurrisar har levt i mitt chassi mellan ~50000-200000 timmar än sålänge.

Finns det information om huruvida det är att föredra att använda en snurrdisk, eller ska man satsa på en SSD för bäst livslängd?

Det finns lite bolag som presenterar statistik på deras diskar.
Vet dock inte om de kör med 2.5"..

Här är ett av bolagens statistik
https://www.backblaze.com/cloud-storage/resources/hard-drive-...

SSDer är jobbiga för att de behöver ström ibland, annars tappar de informationen.
Hur ofta det är vet jag dock inte på rak arm.
(kan ha helt fel här) Brasklapp

De är även jobbigare att återskapa raderade filer då det raderade utrymmet nollas direkt för att det skall gå snabbare att skriva ny data. Dock går detta att stänga av. (trim)
https://www.kingston.com/en/blog/pc-performance/ssd-garbage-c...
https://www.techtarget.com/searchstorage/definition/TRIM

Min killgissning är att det förmodligen har att göra med att de oftare sitter i enheter som bärs runt som råkar ut för både stötar och tiltningar av olika slag.

Jag har sett en del Seagate hårddiskar hos vänner och någon inom familjen och jag tror fasiken att alla Seagate hårddiskarna har haft ommappade sektorer. Jag har, vad jag kan minnas, inte haft något problem med WD. Har en 1TB WD Green som har över 2000+ dagars körtid.

Min erfarenhet är ett de tenderar att dö om de ligger oanvända en längre tid. På det sättet är mekaniska diskar bättre, de kan ligga oanvända i många år och fortfarande fungera.

Mycket bra förslag! Det finns även stötskyddade lådor att köpa att förvara diskarna i.

Ingetdera alternativet är dock idiotsäkert. Det har definitivt hänt mig mer än en gång att jag plockat upp en hårddisk ur någon låda och den helt enkelt inte längre fungerade av någon anledning. Numera kör jag den dyra metoden: jag har två versioner av mina backuper på separata ZFS-servrar som alltid är igång och regelbundet scannar sitt respektive innehåll för checksummefel kontra vad som skrivits till dem.

ok, så hur många TB är det som du behöver spara? Att ha bilderna endast på en disk känns lite riskabelt tycker jag.

Men du har väl filerna på mer än ett ställe?

Det beror nog mycket på SSD:n, men risken är väl att nyare mer datatäta är sämre. Jag hade en systemdisk på 180 GB som varit strömlös i åratal där datorn startade utan problem, förutom att BIOS tappat all info då batteriet hade dött. Vi pratar kring ett decennium. Nu är det nog inget jag skulle rekommendera att spekulera i dock, för problemet finns. Jag hade ett hyfsat USB-minne i andra änden av skalan som blev lite korrupt ganska snabbt.

T ex alla mina tre Nikon av varierande ålder (äldsta är typ 15 år gammal modell) kan leverera förlustfritt komprimerade råfiler. Du kan omöjligen få dessa filer att bli väsentligt mindre utan att börja kasta bort data. Sedan kan förvisso de två äldre även leverera okomprimerade råfiler, vilket är ganska meningslöst, alternativt så kan alla tre leverera någon form av lätt förstörande komprimering av råfilerna. Den senare kan du givetvis inte heller enkelt få mindre, för de är redan komprimerade.

Tänk på att gamla SSDer med SLC/MLC borde klara sig bättre än moderna SSDer.

En mycket god idé, så länge som servrarna inte är lokaliserade så att båda kan förloras samtidigt, exempelvis pga brand.

Vad skrev jag redan i första meningen?

Jepp, för varje extra bit lagrad data per cell så dubbleras (som minst) den "råa" felrisken. God felkorrigering är en nödvändighet. TLC är illa nog, och smärtgränsen för min del. QLC undviker jag.