Katt lika rolig som hårdvara! [Bild på din katt-tråden]

hahahah en riktig ''De var inte jag bild'' XD

Edit:
får väl bidra med en bild på min och sambons katt
än gosig tjej som vi adopterade i april -15 via ett katthem som vi volontärarbetar på

tråkigt nog så släppte de första ägarna ut henne och slutade bry sig om henne vilket ledde att hon gick över till grannarna som var pensionärer, dom försökte prata med de ursprungliga ägarna och säga att man inte kan göra på detta sätt men det var tydligen som att prata med en vägg....
dom hade inte hjärta nog att låta henne vara ute och tog hand om henne och döpte henne till Catalina men insåg att efter några veckor att en kattunge var lite mer än de orkade med och lämnade då över henne till katthemmet där vi arbetar.
kan ju säga att man smälte första gången man såg henne:D

bild.1 är är från katthemmet samma dag vi såg henne
bild.2 är första dagen hon kom hem till oss
bild.3 är någon vecka gammal

ibland känns det som dom är mer lik oss än man tror

En Maine Coon hona

Ser att det diskuterats vilka raser som är störst, svaret på det beror dels på vem man frågar och dels hur man mäter.
Man kan antingen titta på "längden", vikten eller en kombination av dessa, sen kan man även titta på medel och svaren blir troligen olika på dessa.

Dock vågar jag nog lova att den största kattrasen hur man än vrider och vänder på det är Savannah som numera är en godkänd ras, den är både lång och tung.

Men tittar man på de vanligt förekommande raserna i Sverige står det mellan Maine coon, Ragdoll och Norsk skogkatt.
Alla dessa raserna ligger mellan 6 - 10 kg i rasstandard och har ungefär samma längd.
Av dessa tror jag Ragdoll har störst medel på normalkatten medans Maine coon och skogkatten varierar mer och har fler "stora" exemplar men även fler mindre.

Största katten jag själv sett är en Maine coon som vägde 13kg och var inte färdigväxt.
Som jag själv ser det just Maine coon den största följd av Ragdoll och sen skogkatt, Maine coon har iaf det officiella längd rekordet.
http://www.expressen.se/tv/galna-klipp/stewie-ar-varldens-lan...

Sist min inte minst , ett par bilder på de egna "små" liven.

Ja jag vet rutorna inte är putsade

Får dra en liten sobstory såhär på morgonen!
Jag har aldrig gillat katter, enbart gillat hundar. Fast till slut bestämde sig jag och tjejen för att köpa en katt trots allt, och denna katten fick jag nöjet att äga i 2 veckor, och han ändrade min syn på katter totalt. Han var världens underbaraste katt, sov alltid tätt intill mitt bröst, satt i mitt knä när jag spelade och kunde ligga där i timmar. Följde efter överallt.

Dessvärre så fick jag bara äga honom i 2 veckor. Han fick svårt att andas, så vi åkte in till veterinären som röntgade honom och sa att han hade lunginflammation. Fick spruta och sen åkte vi hem. Dagen efter hade han väldigt svårt att andas, så vi åkte direkt in till djursjukhuset och där fick han ligga i syrgasbur. Han låg i syrgasburen i 4 timmar för att sedan få hjärt- och lungstopp, de försökte få igång hjärtat igen men misslyckades

Detta hände enbart för att han som sålde katten sålde honom (enl. veterinär) vid 5-6 veckor, han sa flera gånger "ja, han är 12 veckor" men det stämde inte, och inte lätt för oss att veta som aldrig haft katt innan. Och han hade häst, hundar, massa katter.. Vi anmälde det till länsstyrelsen som åkte hem till dom, och bestämde sig även för att polisanmäla det. Polisen ringde för några dagar sedan och ville ha information. Hoppas han åker dit rejält, han tjänade kanske 100kr extra och "arbete" genom att sälja honom 6 veckor för tidigt. Vi fick vårt hjärta krossat och en räkning från djursjukhuset på 10 000.

Här är han:

Nu har vi dock 2 nya katter, saknar dock Mio lika mycket varje dag ändå.

Här är den första, skaffade han cirka 1 vecka efter att Mio gick bort, i förhoppning att det skulle göra allt lite lättare.

Ungefär 3 månader senare, 2 dagar sedan. Bestämde vi oss för att han behöver en kompis.
Så vi skaffade denna lilla saken, han är döv förövrigt.

Här är dom tillsammans:

Jag har inte läst några vetenskapliga studier av katters intelligens, men som långvarig kattägare(/kattslav?) måste jag mena att jag tror att du nog har fel här. Vad har du för belägg för tesen att katter inte har känslor eller intelligens?

@Ricerunner: @Bascule666:

Här kan ni läsa lite om kattens intelligens och ev känslor.
http://www.katter.nu/att-forsta-sin-katt/
http://www.natursidan.se/nyheter/katter-forsoker-gomma-sina-k...

Själv skulle jag vilja påstå att katter är relativt intelligenta djur vilket framförallt påvisas av deras förmåga att lära sig saker.
Känslorna är väl mer begränsade men tillgivenhet är även det en känsla.

Då man haft katt i många år, både utekatter och på senare år innekatter, så har man lärt sig lite under tidens gång.

En katt som är van att vara ute, är väldigt svår att få till innekatt. Men en innekatt, är väldigt lätt att få till utekatt.
Mina katter är innekatter, förutom när vi var ute i sommarstugan (har dock inte kvar den), där de fick gå fritt..
När vi kom hem var det inga problem att ha dem inne igen.. och de vill inte gå ut heller.

Ena katten blev dock skrämd av något vid stugan och försvann. Hörde honom jamandes i skogen några dagar, men hittade honom inte. 27 dagar senare får jag ett samtal från en gård, över en mil bort, att de hade sett katten springades över en äng. Åker dit och hittar honom i ett uthus, utmärglad, bara skinn och ben och jag vet inte hur många fästingar.

Det tog ett tag, mycket specialmat med nyttigheter och kärlek, men han kom igen och blev helt återställd. Var även ute på nya äventyr runt stugan senare, utan problem.. Köpte dock in pejlhalsband, ifall det skulle hända igen.

Kommer aldrig glömma känslan när man såg honom där i uthuset. Glädjen katten visade, när han förstod att det var jag. Jag hade gått flertalet mil i skogen och ropat och letat. Satt upp lappar, pratat med grannar och jag vet inte allt.
Vetskapen om att det finns lodjur, rävar och andra rovdjur, som han lätt skulle kunna falla offer för.
Så när han satt där och först tänkte dra iväg innan jag ropade på honom...

Min frågeställning i efterhand blev att jag vet ju att katten kunde jaga. Den levererade möss i parti och minut och älskade att sitta på lur bland stenarna.
Men ändå var han så utmärglad. Varför kunde han inte få i sig tillräckligt med föda?
Har innekatts-beteendet, att ha en matskål, blivit så pass hämmande att jagandet bara var för skojs skull, inte mat. Han åt nämnligen inte mössen han fångade vid stugan.

Annars var det mest otippade att vår Heliga Birma, var den som var den som fattade och även åt upp mössen.

Men den största jägaren av dem alla var vår norska skogskatt. Jagade allt och lite till. Ekorrar, fåglar, möss och huggormar kom flygandes i luften. Tyvärr lever hon inte längre, då hon blev sjuk och vi tvingades avliva henne.

Kan ju även tillägga att katter tydligt kan visa känslor. Har man gjort något som de inte tycker om, t.ex. varit borta för länge, kan de tydligt visa sitt missnöje. Kan vara att de vägrar titta på en, se riktigt sur ut eller mer drastiskt göra sina behov på ställen där den inte ska. Har en kollega vars katter pissar i sängen som protest..

Skulle en katt vara känslolös, skulle den inte bry sig..

Themis, Turkisk Van

Här försöker hon våldta Gubben när hon löper, han var som synes inte lika sexintresserad just då.

Originalet till Firefoxloggan

Det går inte att gemföra djurs intelligens med mäniskans, där har du rätt, men att säga att djur inte kan tänka (i detta fallet katt), där är du fullständigt ute å cyklar.
Att kunna lösa bl.a problem och lära sig saker är faktigst också intelligens.
Man får sätta intelligens relativt till vad djuret är kapabelt till.

Det är inte så svårt att ge dig belägg för att katter och andra djur har intelligens, alla djur som kan lära sig något har intelligens eftersom det är det som krävs för inlärning.
Sen kan man inte jämföra det med människans.