Sambos på SweClockers som inte har delad ekonomi, hur har ni löst det?

Det blir ofta fel på det här forumet har jag märkt - när du betalar 18 000kr per år i räntor till din sambo bör du också avtala vad som "ingår", så att säga. Det finns inget som hindrar er, snarare rekommenderas det, att ni ingår ett skriftligt avtal er emellan. Spelar ingen roll om den andra äger 100% av bostaden eller ej - avtalar ni om att du ska ha rätt till en del av en eventuell vinst så kan ni göra det utan problem. Man behöver inte stå som medlåntagare, medlem i föreningen eller vad det nu är mångas resonemang här faller på.

Tillägg: Ytterligare en anledning att avtala fram något runt detta är att räntor är avdragsgilla. Om du betalar in hälften, 18 000kr, till din partner kan denne få skatteavdrag på 36 000kr (ca 8 000kr tillbaka på återbäringen) medan du inte får en krona. Du kanske vill ha hälften

Här har vi semi-delad ekonomi kan man säga
Huset äger vi halva var, gemensamma räkningar betalar vi lika mycket till ett konto. Vi har sedan ett gemensamt huskonto(lån+amortering) vi betalar lika mycket till. Vi har ett gemensamt bosparkonto för oförutsedda utgifter som har med huset att göra. Ett resekonto vi sparar lika mycket till har vi också
Sen sparar vi även separat för våra egna intressen
Mat storhandlar vi varannan gång, en handlar och den andra stannar hemma med barnen typ för att slippa ha med dom vilket snabbar upp det en hel del

Jag och tjejen har så att vi delar på hyra, el, internet, mat och om något köps till hushållet "dyrare prylar"

Sen har vi våra pengar var för sig och slösar hur man vill.

Har haft gemensam ekonomi och aldrig mer.

Ja det är lite kul det där, köper sambon en bil som du ochså åker i ibland så ska du begära halva vid flytt om man vill seg dra det hela.

Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus osv

Vi har varit sambos i snart 17 år, inga barn och heller inga planer för detta. Så lugnt och skönt. Alla leksaker får man behålla själv.
Då jag tjänar ungefär dubbelt mot min sambo så sätter jag in 12000kr och hon 6000kr på ett gemensamt huskonto varje månad. Dessa pengar räcker till ränta, amortering och andra driftkostnader för huset som vi äger 50% var av. Det som blir kvar köper eller underhåller vi huset för.

Om den ena av er äger boendet till 100 %, hur har ni löst det med gemensamma utgifter för boendet?

Då vi äger hälften var så delar vi på detta men som sagt inte helt 50-50 direkt. Vad det gäller mat och sånt så betalar hon ibland och jag ibland så det brukar jämna ut sig.

Har ni något gemensamt sparande?

Det som blir över på huskontot är vårat gemensamma sparande. Det blir lite över varje månad.
Vi har båda ett eget sparande också som man gör vad man vill för.

Hur mycket vet ni om varandras ekonomi?

Vi vet hur mycket vi tjänar men har inte full koll på hennes saldo och tror inte hon har koll på mitt saldo på pricken.

Vi har vart ett par i 10 år, sambos i 8, ett barn, hon äger hela lägenheten men vi har 50/50 på lån. " blev så pga skatteregler"

Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus

Vi sätter in en minimum summa på ett gemensamt konto varje månad, minst är 8 tusen. Jag brukar sätter in ca 15 tusen då det även är vårt buffert konto. möbler som vi har i gemensamma utrymmen delar vi inköp på..
Men alla elektronik/renoveringar samt bilarna "2 stycken" pröjsar jag för. Då jag har högst lön av oss... Jag vet hennes ekonomi men hon har inte så stor insikt i min...

//Piteraq

Låter sjukt att hon ska betala ränteavgifterna på ditt lån om jag fattat rätt?

Inköp av möbler och saker är väl bra att dela på, när ni sedan separerar äger ni hälften av exakt allt ni köpt men kläder etc kan räknas som personliga saker och räknas därmed inte med.

-Hur löser ni gemensamma utgifter? Typ mat, eller andra gemensamma inköp till lägenhet/hus osv.

Hyra så räknar vi procentuellt på våra löner så det blir lika, Leasing på bilen betalar hon 1000kr och jag resten då jag bestämt ska ha en BMW. Mat delar vi lika, handlar jag på ica för 500kr så swishar hon 250.

-Om den ena av er äger boendet till 100 %, hur har ni löst det med gemensamma utgifter för boendet? Vi hyr
-
Har ni något gemensamt sparande?
Fondspar som båda sätter in när vi känner för det.

-Hur mycket vet ni om varandras ekonomi?
Allt.

Nej - det där är en åsikt som inte stämmer överens med fakta. "Räntekostnad utan skuld" hör du själv att något sådant inte existerar. Vi gör ett annat exempel: Du hyr min bostad i andra hand. Vem är ansvarig för att hyran/avgiften till fastighetsägaren eller föreningen betalas i tid? Inte är det du. Min bostad, mitt ansvar.

Allt det där är sådant man reglerar i avtal mellan parter. Den totala summan blir identisk, förutsatt att båda är lika kreditvärdiga. Nackdelen med att maximera sina lån är att man lägger alla ägg i en korg. Vad händer om man blir sjuk eller arbetslös?

Håller helt med - det förutsätter dock att båda har en ekonomisk styrka att gå in med både kontantinsats och lån. Även i Stockholm kommer de flesta arbetande ha möjlighet att köpa en liten etta men när man börjar växa och titta på treor eller ännu större då är situationen betydligt mer krävande. Här kan man börja prata om andelar etc vilket kanske är det vanligaste (?) inte bara mellan partners utan även partners föräldrar.

Fast vem ska du övertyga, annat än att för att få rätt i din åsikt? Det finns absolut ingen som håller med som någonsin kommer ha något att säga om det, dvs bank, föreningen, fastighetsföretaget, skatteverket eller valfri jurist.

Det fetade - hur skulle det ens vara ett realistiskt scenario? Skaffar man det tillsammans så gör man väl det? Har du ingen möjlighet att få ett hyreskontrakt eller inte har råd eller kreditvärdig nog för att köpa en bostadsrätt gör du det inte tillsammans med din partner utan blir lämnad utanför.

Enda gången jag kan se att ovanstående ens skulle kunna uppstå är om den ena har pengar sedan tidigare och slipper ta lån för sin andel.