Plats för lite gubbgnäll

I själva verket är det så att de som är mest inblandad i olyckor är yngre och följaktligen sådana som inte tagit körkort för "ungefär 700 år sedan". Blindstyren finns i alla åldrar och en del bilar gör det inte bättre. Det är tämligen ironiskt att min lillbil, som då ju teoretiskt borde vara särskilt bra i stadstrafik, kan dölja en eller flera elefanter bakom A-stolparna i en riktigt olycklig vinkel vid t ex övergångsställen. Snett bakåt är det också katastrofalt usel sikt, vilket just när man ska backa inte är så lyckat. C-stolpen är "fet" och i och med att bilen inte är så lång förvärras effekten. Speglarna har också rätt dålig krök på glaset, men det blev säkert billigare så.

Sedan går ju en del rätt in bakom bilen trots att man backar och då pratar jag inte om barn. Det har även hänt mig vid en utfart där det är en trottoar på motsatt sida. Den kunde man absolut inte gå på tydligen, utan istället går man mitt i gatan och rakt in nära bakom bilen. Notera nu också att gatan är enkelriktad och de kom gående från det håll trafik inte förväntas, förutom polisen som jag sett köra mot enkelriktningen ett antal gånger... Notera också att de gick på höger sida, dvs alltså inte heller på rätt sida om trottoar saknats.

Ursprunget till denna "sedvänja" är nog dock snarare fotograferna än medaljinnehavarna.

Jag menar att detta är en typ av bild som man föreställs sig gärna setts från media och därför arrangerats.
Noterar att det till och med finns en artikel hos CNN, som delvis är en upprepning av en tidigare på samma tema: https://edition.cnn.com/2021/07/29/sport/olympics-biting-meda...

Det är ett sätt att testa guld, är det nånstans i närheten av 24k kan du göra märken i det med tänderna. Så jag antar att man gör det för att signalera att medaljen är riktig.

Det låter väldigt mycket som "jamen alla andra då?!"
Jag har inte sagt att jag själv ska vara undantagen förnyad körkortskontroll bara för jag är under 40. Regler ändras till och från, och alla som har körkort vid det tillfället förväntas veta om det, men inga kontroller görs.

Oavsett hur bilen är ut ska du ha koll på omgivningen. Om bilens design är så fruktansvärt dålig att du inte kan se bakåt kanske du behöver en extern observatör, eller montera backkamera. Det är ditt ansvar som bilförare att kontrollera omgivningen.

Vad gäller mitt specifika exempel observerade jag situationen hela vägen från att gubben satte sig i bilen. Tanten som gick bakom var ingen fartdemon direkt, så hade han ens tittat runt sig innan han satte sig hade han förstått vad som fanns runt omkring. Men noll kontroll. Därav förnyad körkortskontroll, hade han betett sig så under uppsikt av en provare hade han inte fått godkänt.

Det är ju dock fakta att det är unga som är det stora riskmomentet i trafiken, inte 70+ som glömt vad random trafikmärke betyder.

Tycker nog egentligen att en uppkörning inför varje körkortsförnyelse vore rättfärdigat även om det vore bökigt att genomföra. Var ute med min far en gång för länge sen och frågade honom efter en minst sagt bekymmersam resa om han någon gång uppmärksammat hur omgivningen reagerade på hans framfart. Det hade han inte gjort men lite senare ringde han och berättade att han slutade köra bil. Det blev en väckarklocka för honom att kolla hur omgivningen upplevde hans körteknik. Har själv slutat köra bil sedan jag fått reda på att min syn är 80% på vänster öga och 50% på höger och att det enda som kan göra något åt saken är operation av ögonen. Upplever själv att körning blivit obekvämt. Förr var det bekvämt och ganska avkopplande att köra.
Har också sett exempel på äldre som nog borde sluta med körandet men den stora mängden olyckstillbud står som sagt ungdomar för.

Och ändå var det inte en 20-åring som höll på att köra över tanten.
Nej, generellt är det inte äldre som orsakar flest olyckor, men att behöva göra en kortare uppkörning när man är 23 efter kortet togs vid 18 är ändå bättre än inget, eller hur?

Absolut, själv har jag en svärmor jag tjatar på att hon ska sluta köra. Och själv börjar det kännas obekvämt att köra i skymning.
Längre provperiod för unga kanske, för jag tror inte problemet är den teoretiska delen av körningen så omprov tror jag inte hade sänkt olycksfrekvensen nog för att motivera administrationen för omprov. Det är den praktiska biten med risktagning som jag tror är den stora boven med ungas körstil.

Det här gjorde de ju på "riskettan" Fick man ju se lite en grafisk film från olyckor, samt ngn kortfilm om en ung kille i en saab som körde över en unge som skulle hämta socker hos grannen.

Och mitt dagens gubbgnäll: behöver knappt tanka då jag nästan hel jobbat hemma senaste året/semester nu, men för fasen 17,45kr/l för dieseln?

Blir man niad så går man därifrån.

Jag är kanske lite för ung för att gubbgnälla om detta. Men var det inte så att man tilltalade folk med deras titel typ "verkmästare Nilsson" eller "doktor Adolphsson", och tilltalet "ni" användes för personer som var av så låg ställning att den inte var värd att nämnas?

Man niade de med lägre ställning ja. Så var det i mångt och mycket fram till Du-reformen i slutet av 60-talet.

Ansvarade för 40 konsulter ett tag som rapporterande i systemet. Jag godkände alltid deras rapporterande. Hade absolut ingen aning om nått var korrekt eftersom det var totalt omöjligt att ha koll. Jag hade 200+ rader som skulle godkännas varje gång i ett segt buggigt världsfrånvänt system samtidigt som jag hade annat göra plus ett liv utanför jobbet.

Men ekonomerna gillade det som vanligt. Upplevd kontroll är tydligen viktigt för ekonomer.

Nja... Man hade under lång tid titlar även för folk i "lägre" ställning. Innan ni blev vanligt i tilltal hade man ganska krystade sätt att benämna folk i skrift men annars var det "herr Larsson", om man inte visste namnet då det blev "herrn". För damer var det "fru Larsson", "frun" eller "fröken". "Ni" blev det så småningom tilsammans med titeln om man kände till den. "Doktor Larsson", "Intendent Persson", o s v, men kände man inte till titeln blev det "ni", oavsett vilken samhällsställning eller titel personen hade.
Man du-ade inte ens inom familjen mer än mellan makar. När jag tog studenten så lade min far officiellt bort titlarna med mig i en särskilt utbringad skål. Det var året innan Bror Rexed 1967 blev "du och Bror" med hela svenska folket.

Roligaste "titel"-incidenten var på en konferens 1996 i Cottbus i Tyskland, där man fortfarande håller hårt på titlar. Jag ledde en av sessionerna och man hade en lista över vilka som stod på tur att prata och när det blev en professor Meyer på tur annonserade jag det med "professor Meyer". Han protesterade och krävde att man titulerade honom "Herr professor, doktor, doktor Meyer", han hade nämligen två doktorsexamina och innehade dessutom en professur. Han nästan skrek med en röst halvt kvävd av ilska och indignation: "Nein, nein, nein, es heisst Herr Professor Doktor Doktor Meyer, bitte stellen Sie mich richtig vor!"
Nästa gång han stod på tur blev det bara en "doktor", jag hade inte insett att båda krävdes. Han krävde att jag annonserade honom korrekt men varje gång blev det något fel. När han för femte gången fick ordet hade jag tröttnat och annonserade honom som "Herr, etcetera, Meyer". Han blev rasande och lämnade lokalen. Han insisterade efter det på att jag inte skulle få "presidera" mera, ett slag i luften eftersom man bara ledde en session men en markering mot den som inte riktigt förstod att uppskatta hans suveränitet.

Haha ja Tyskar är roliga!
Jobbar i en tysk firma och jag envisas med att kalla alla för deras förnamn bara.
Först blir de lite chockade men de gillar den nordiska platta hierarkin egentligen.
Så det gäller bara att bli kompis med dem så är de väldigt vänliga. Mitt trick är att proklamera min kärlek till tyskt veteöl och schweinshaxe så blir man ofta accepterad som man är.

Nu är det ju så redan, åtminstone för yrkesförare. Man måste göra hälsokontroller för att få förnya den högre behörigheten och vården är skyldig rapportera när man ställer t.ex. diabetesdiagnos till transportstyrelsen. Egentligen borde det gälla alla behörigheter men det är inte så tyvärr.

Det finns dock ett problem här. Har man fått en felaktig diagnos och därmed förlorat behörigheten så är det i princip omöjligt få tillbaka den, oavsett hur många intyg och försäkringar på att diagnosen var felaktig man har. Jag har själv varit orolig vid två tillfällen att förlora min högre behörighet, dels när jag fick min autismdiagnos och sedan när jag fick diabetesdiagnosen. Trots att jag kört buss långt innan jag fick autismdiagnosen så var jag tvungen ha ett detaljerat intyg på att jag klarade av det, autism är något man föds med och inget man bara får helt plötsligt. Diabetesdiagnosen var felaktig men den går inte få bort. Den har tack och lov inte ställt till det för mig ännu men regler ändras då och då så helt plötsligt kan jag bli av med min behörighet trots att jag egentligen är frisk.

Vad jag vill säga med det är att det är inte bara svart eller vitt. Det finns gott om exempel på människor som har förlorat sina körkort trots att de klarar alla krav, samtidigt som det finns de som får fortsätta köra fast de inte borde. Det är tyvärr lite godtyckligt som det är idag och transportstyrelsen är väldigt trubbiga i detta sammanhang.

Du slipper undan med att inte inkludera sauerkraut? Udda! Själv blev jag invigd @ Ratskeller München.

Haha nejnej, alla utlänningar vet vad sauerkraut är, så det är för lätt.
Att hylla en lokalproducerad hefeweizen och "haxen" på den lokala Ratskeller'n är det bästa tricket i boken!
Då får man alla tyskar över på sin sida

Knödeln brukar serveras i stället för potatis, men sant att surkål är ett bra tilltugg. Jag fick Knödeln översatt till kroppkakor men det stämde ju inte alls! Inget fläsk i mitten men annars verkade det ganska likt. Å andra sidan var ju fläsket vid sidan om...