Permalänk
Medlem
Skrivet av Thomas:

Det lär inte gå tyvärr. Vad jag kan hitta så är den mest avlägsna exoplaneten vi upptäckt runt 17 000 ljusår bort. Andromeda är runt 2 500 000 ljusår bort.
Och det är "upptäckt", inte gjort spektrografiska undersökningar på eller liknande.
Planeten som JWST kollade spektrat på (WASP-96b) var 1 150 ljusår bort.

Skrivet av deltascu:

Den absolut närmaste exoplaneten (Proxima b) är till och med 20 000 gånger längre bort än Jupiter Mer typiskt avbildade exoplaneter kommer ligga runt 100 000 gånger längre bort.

Inte riktigt, en färg definieras inte av en våglängd utan av responsen från tre känslighetskurvor som vi brukar kalla R, G, B. Dessa brukar definieras för att likna responsen hos det mänskliga ögat, men komplikationen är att alla människor har något annorlunda känslighetskurvor (ögats tappar):
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/26/Cone-response-en.svg/550px-Cone-response-en.svg.png
S = short (blå), M = medium (grön), L= long (röd). R är stavarnas känslighet.

Så det man vanligtvis menar med "färg" är subjektivt (tänk på färgblindhet) och kan till och med variera för en och samma person vid olika tillfällen och miljöer ("på natten är alla katter gråa"). Sen finns det naturligtvis operativa definitioner av färg, men de mappar inte unikt till den subjektiva upplevelsen av färg. För att unikt definiera en färg räcker det inte med 3 siffror (R,G,B) eftersom det förmodar specifika känslighetskurvor, man skulle egentligen behöva beskriva den fullständiga spektrala energidistributionen inom känslighetsområdet för ögat. Det är därför man också brukar prata om "färgäkthet" när det gäller t.ex. belysning. Man kan ju i princip simulera vitt ljus genom att balansera tre våglängder (R,G,B), problemet är att om olika personers tappar ger dem olika vikt så kommer de se olika färgstick i vitheten. Med en kontinuerlig ljusfördelning i spektrumet får man mer "äkta" färg som tolkas på samma vis av olika personer. Därmed halogenlampans (kontinuerligt spektrum) överlägsenhet mot lysröret (linjespektrum) när det kommer till färgäkthet.

Du underskattar magnituden av problemet. Att skala från 1440p till 2160p är en faktor 1.5. Att skala från Jupiter till den absolut närmaste exoplaneten är, som vi såg ovan, en faktor 20 000.

Wikipedia har en bra sammanfattning om det här https://en.m.wikipedia.org/wiki/Extragalactic_planet

Citat:

An extragalactic planet, also known as an extragalactic exoplanet or an extroplanet,[1][2][3] is a star-bound planet or rogue planet located outside of the Milky Way Galaxy. Due to the immense distances to such worlds, they would be very hard to detect directly. However, indirect evidence suggests that such planets exist.[4][5][6]

Nonetheless, the most distant known planets are SWEEPS-11 and SWEEPS-04, located in Sagittarius, approximately 27,710 light-years from the Sun, while the Milky Way is between 100,000 and 180,000 light years in diameter. This means that even galactic planets located farther than that distance have not been detected.

Trots detta finns det flera kandidater till exoplaneter från andra galaxer. Dessa nämndes i artikeln. Förr eller senare lär det komma tydliga observationer.

Fast jag misstänker att det blir snarlika varianter av de vi känner till från Vintergatan. Det verkar finnas statistiska fördelningar på det mesta vi upptäckt i rymden.

Visa signatur

| Fractal Design Define R5| Asrock X399 Fatal1ty| Threadripper 1950X| Noctua NH-U14S TR4-SP3| Corsair Vengeance LPX 8x16GB 3200 C16| be quiet! Straight Power 11 Platinum 1000W| ASUS RTX 3080 10GB Strix| LG OLED 4k 42" C2| Debian Sid| KDE 5.x|

Permalänk
Medlem

Här är en timmes föreläsning från The Royal Institution och Naomi Rowe-Gurney om att använda teleskopet för att kika på solsystemet och isjättar (Uranus och Neptunus), agenda:

1. What is the JWST?
2. Looking at our Solar System with JWST
3. Guaranteed Time Observations (GTO)
4. Ice Giant Science with JWST
5. JWST Current Status and Summary

Solar system science from the James Webb Space Telescope – with Naomi Rowe-Gurney

Permalänk
Medlem

Tråden handlar främst om själva teleskopet men eftersom en av dess uppgifter är att hitta tecken på liv på andra planeter och att vi berört just det i diskussionen vill jag rekommendera denna fiktiva dokumentär inom ämnet.

Universums gåta

Vi får följa en avancerad rymdsond i sökandet efter liv på en exoplanet ca 150 år in i framtiden, från att den lämnar vårt solsystem tills att den sedan rapporterar tillbaka till oss.

Tycker det kändes lite billigt i början men den blir bättre och lite mera realistisk allt efter som. Slutet tycker jag blev bra och lite tankeväckande också vilket är roligt.

Visa signatur

There is always a price to pay for convenient

Permalänk
AKA AudioBamse

Jag har följt utvecklingen och diskussionerna av James Webb i typ 2-3 år så det var kul att äntligen få se den bli uppskjuten och att allt har gått över förväntan förutom nått litet stenskott här och där. Ska bli kul nu framöver att se vad den kommer leverera för bilder och upptäckter.

Men det jag tycker är allra mest intressant är hur långt vetenskapen i slutändan egentligen kommer att komma, vi använder Hubble och James Webb för att observera "fysiska" och för oss "synliga" ting, men världen är uppenbarligen mycket mer komplex än bara så och det finns så mycket vi knappt vet ett svatt om, t.ex. det man kallar "mörk materia" i rymden för att nämna ett exempel men som man fortfarande vet väldigt lite om, eller dem oförklarliga energierna som har observerats på jorden.

Annat liv ute i universum är ett av dem mest intressanta ämnena enligt mig, men vi vet ingenting alls om det, vi har bara oss själva som utgångspunkt och definition på liv, vad som finns där ute kanske är nått vi inte alls hade föreställt oss (även om jag tror att det samtidigt också finns liv där ute som liknar / fungerar som oss).

Problemet där är också att vi förstår inte ens hur livet på jorden fungerar fullt ut, vi vet inte ens hur livet kunde skapas från allra första början, och vad är det för mystiska energier som liv omges av? Är det kanske dem energierna som är den saknade pusselbiten för att förstå hur liv uppkommer och fungerar?

Det finns så mycket vi ännu inte fattar ett jota av ens på hemmaplan, och det gör mig glad, jag är säker på att det finns stor potential för mänskligheten att upptäcka och förstå helt otroliga saker som "vanligt folk idag" bara skulle ta för humbug (ungefär som att påstå för vanligt folk att jorden var rund på medeltiden).

Det gäller bara att vi inte förgör oss själva så vi hinner nå dit, eller att vi åtminstone inte börjar backa i utvecklingen.

Permalänk
Medlem

Japp. Tyvärr jobbar jordens onda diktatorer på den där sista punkten just nu. Vi har nog inte så lång tid kvar innan det blir Fallout på riktigt kombinerat med Mutant.
https://store.steampowered.com/app/760060/Mutant_Year_Zero_Ro...

Visa signatur

⚙️ Asus ROG Strix Maximus 13 Hero; Core i9, (11900K); ASUS ROG Ryujin 360mm; RTX 3090 ROG Strix; G.Skill Trident Z Royal DDR4-4600 CL20 DC - 64GB ; Samsung 980 Pro 2TB M.2; PSU: ASUS ROG Thor 1200W. CASE: ASUS ROG Strix Helios GX601. 🖥️Asus ROG PG279Q 2560x1440 🖥️, 🖥️🖥️HTC Vive Cosmos Elite, Vive Wireless. ⌨️Steelseries Apex Pro 🖱️Steelseries Rival 600

Permalänk
Medlem

Länk: https://esawebb.org/videos/weic2211b/

Rätt mysig nysläppt komposition.

Permalänk
AKA AudioBamse

Är det nån som har en aning om hur detaljerat och långt ett teleskop kan se i teorin?

Låt oss hypotetiskt säga att en människa skulle gå runt på planeten Proxima Centauri b (en planet som kretsar runt den närmaste stjärnan till solen) ca 3-4 ljusår bort, skulle man i teorin med ett tillräckligt stort teleskop (kanske like stor lins som en hel planet eller ännu större?) kunna se den människan traska runt i Proxima Centauris landskap från jorden?

Eller är det fysiskt omöjligt, typ att ljuset under en sån lång färd från något så litet som en människa blir för förvrängt / förstört för att se oavsett storlek på lins?

Permalänk
Rekordmedlem
Skrivet av AudioBase:

Är det nån som har en aning om hur detaljerat och långt ett teleskop kan se i teorin?

Låt oss hypotetiskt säga att en människa skulle gå runt på planeten Proxima Centauri b (en planet som kretsar runt den närmaste stjärnan till solen) ca 3-4 ljusår bort, skulle man i teorin med ett tillräckligt stort teleskop (kanske like stor lins som en hel planet eller ännu större?) kunna se den människan traska runt i Proxima Centauris landskap från jorden?

Eller är det fysiskt omöjligt, typ att ljuset under en sån lång färd från något så litet som en människa blir för förvrängt / förstört för att se oavsett storlek på lins?

En person på ytan är nog omöjligt men Anton pratade just om en intressant ide till en helt ny typ av teleskop som forskarna verkar tro är möjlig som skulle ge otroligt mycket mer förstoring än nått vi har gjort tidigare, åtminstone så bra att det skulle gå att se ytan på närliggande exoplaneter så nu är det bara att öppna den stora plånboken och börja bygga och se om det fungerar.

Visa signatur

R5 5600G, Asus ROG STRIX X470-F Gaming, WD SN850X 2TB, Seasonic Focus+ Gold 650W, Aerocool Graphite v3, Tittar på en Acer ET430Kbmiippx 43" 4K. Lyssnar på Behringer DCX2496, Truth B3031A, Truth B2092A. Har också oscilloskop, mätmikrofon och colorimeter.

Permalänk
Medlem
Skrivet av AudioBase:

Är det nån som har en aning om hur detaljerat och långt ett teleskop kan se i teorin?

Hur långt bort begränsas av hur ljust det man tittar på är, och i mer extrema fall av universums ålder och expansionstakt. Hur detaljerat begränsas i princip av teleskopdiametern och våglängden (man kan "fuska" sig till högre upplösning med interferometrar). I praktiken spelar andra faktorer begränsande roll, som t.ex. jordens atmosfär.

Skrivet av AudioBase:

Låt oss hypotetiskt säga att en människa skulle gå runt på planeten Proxima Centauri b (en planet som kretsar runt den närmaste stjärnan till solen) ca 3-4 ljusår bort, skulle man i teorin med ett tillräckligt stort teleskop (kanske like stor lins som en hel planet eller ännu större?) kunna se den människan traska runt i Proxima Centauris landskap från jorden?

Man kan knappt se människor på jorden ifrån omloppsbana, och absolut inte ens på vår egen måne även med de största teleskopen på jorden. Så att se det på en planet runt närmaste grannstjärnan, som är 100 miljoner längre bort än månen... tja, det är omöjligt. Betydligt lättare att resa dit, vilket heller inte är lätt. Men rent teoretiskt då, så skulle vinkeln för en människa på det avståndet vara mindre än 1e-11 bågsekunder, vilket skulle kräva ett teleskop med diameter 15 ggr månbanediametern. I praktiken skulle så små vinklar förmodligen helt drunkna i interstellär scintillation (eftersom rymden inte är helt tom förändrar det ljuset liksom en extremt tunn version av vår atmosfär).

Permalänk
AKA AudioBamse
Skrivet av mrqaffe:

En person på ytan är nog omöjligt men Anton pratade just om en intressant ide till en helt ny typ av teleskop som forskarna verkar tro är möjlig som skulle ge otroligt mycket mer förstoring än nått vi har gjort tidigare, åtminstone så bra att det skulle gå att se ytan på närliggande exoplaneter så nu är det bara att öppna den stora plånboken och börja bygga och se om det fungerar.

Vore ju fantastiskt om man kunde använda solen som teleskop för att se ytan på exoplaneter, undrar då om solen var dubbelt så stor eller ännu betydligt större om man då även kunde se en människa på exoplaneten eller om det är fysiskt omöjligt på såna avstånd.

Skrivet av deltascu:

Men rent teoretiskt då, så skulle vinkeln för en människa på det avståndet vara mindre än 1e-11 bågsekunder, vilket skulle kräva ett teleskop med diameter 15 ggr månbanediametern. I praktiken skulle så små vinklar förmodligen helt drunkna i interstellär scintillation (eftersom rymden inte är helt tom förändrar det ljuset liksom en extremt tunn version av vår atmosfär).

Okej, så då förmodar jag att jag var inne på rätt spår tidigare, att ljuset från så små saker långt bort blir förstört eller "drunknar" på vägen hit, så inte ens ett teleskop lika bred som hela vårt solsystem för att ta i ordentligt skulle kunna se människan på exoplaneten.

Permalänk
Medlem

ESAwebb.org har idag lagt upp artikeln: "Webb Captures A Cosmic Tarantula"
Länk: https://esawebb.org/news/weic2212/

Bilder och videos finns i det högra fältet.

Permalänk
Medlem
Skrivet av AudioBase:

Vore ju fantastiskt om man kunde använda solen som teleskop för att se ytan på exoplaneter, undrar då om solen var dubbelt så stor eller ännu betydligt större om man då även kunde se en människa på exoplaneten eller om det är fysiskt omöjligt på såna avstånd.

I teorin är det möjligt att använda solen som en gravitationslins för ett extremt teleskop. Problemet är bara att fokuspunkten, där man behöver ha själva "kameran", hamnar på ca 550 astronomiska enheters (AU) avstånd. Som jämförelse är jorden 1 AU från solen, och Pluto är på ca 40 AU avstånd från solen. Så för att få ett teleskop dit, behöver det färdas ungefär 14 gånger längre än om det skulle till Pluto. New Horizons tog nio år på sig att färdas till Pluto. Med samma fart skulle det ta över 120 år, men inte ens det stämmer för den radiella farten minskade hela tiden för NH, så det skulle mer sannolikt handla om flera århundraden.

Men låt säga att man löser problemet med att få ut teleskopet 550 AU så det är där på några årtionden. Nästa bekymmer då är att teleskopet ju måste färdas i en omloppsbana runt solen för att ligga kvar i den gravitationella brännpunkten för solen. Det betyder också att teleskopet hela tiden rör sig runt, och siktlinjen via solen också rör sig runt. Ett varv runt solen på det avståndet tar ca 12 800 år, vilket innebär ca 0.3 bågsekunder per dag, eller ca 0.2 millibågsekunder per minut. Som jämförelse klarar JWST en upplösning på ca 0.7 millibågsekunder, så ett objekt som behöver mer än ett par minuters exponeringstid kommer att få en pixelrörelse som försämrar skärpan till JWST-nivåer. Nu förstärker ju solen ljusstyrkan också genom att fokusera ljuset, så det är möjligt att exponeringstiderna blir exceptionellt korta, men det har jag inte räknat på.

Men hur ska man rikta det? Det skulle primärt bli högst opportunistiska observationer, av objekt som råkar passera den oerhört smala observationskon som sveper över rymden på motsatt sida av solen. Med en så extrem upplösning kanske det mesta blir intressant. Att kunna se små detaljer på planeter hundratals ljusår bort är nog så spännande, men man kan ju inte aktivt välja att titta på saker, och om man vill se på samma objekt igen får man vänta 12 800 år...

Visa signatur

Moderkort: Gigabyte X570 Aorus Master | CPU: AMD Ryzen R9 5900X | CPU-kylare: Noctua NH-D15 chromax.black | RAM: Corsair Vengeance LPX 64 GB (4x16) DDR4-3600 CL18 | GPU: Gigabyte RTX 4080 Eagle OC | SSD: 2 x Samsung 970 EVO Plus 1 TB NVMe + Kingston A400 480 GB + Samsung QVO860 1 TB | PSU: EVGA SuperNOVA G2 1000 W Gold | Chassi: Lian Li O11 Dynamic XL | Skärm: BenQ PD3200U @ 3840x2160 + ASUS ROG Strix XG32VQ @ 2560x1440 | Tangentbord: Corsair K68 RGB Cherry MX Red | Mus: Logitech MX Master 2S