Låsa datorn/mobil för barn

Jag har valt en lite annan väg. Har ställt in i routern så att dottern inte kommer ut på nätet med dator, iPad eller mobil efter 23 kvällar innan skoldag. I och med att hon har en ganska begränsad surfpott på mobilen har det fått önskad effekt. D.v.s. att hon sover någorlunda vettiga tider skoldagar. Vet inte om det kan vara ett alternativ för dig? Skönt att helt slippa böka med mjukvara, tycker jag.

Föräldrakontrollen i våra telefoner har varit rätt buggig.
Lösningen har blivit att vi helt enkelt lägger beslag på telefonerna när ungarna kommer hem från skolan.
Lite tjafs blir det.

Jag har kapitulerat inför det faktum att jag får använda OS-tillverkarnas egna system. Googles tycker jag är hyfsat smidigt, Microsofts variant är fruktansvärd. Ska man sen också reglera en del spel åker man på att skaffa ytterligare en app, Xbox Family Settings...

Har någon en bättre lösning tar jag också hjälpsamt emot tips.

Skulle säga att en router med vettig lösning för schemalösning är bästa lösningen, funkar för allt förutom mobilerna då där har vi gjort som så att det är abonnemang som gäller och den surf dom har är det dom får, blev en del strul i början första månaderna men med tiden så blev det ändå bra

Begränsa deras abonnemang till typ 5-10gb surf i månaden på mobila bonemanget så kommer de behöva använda wifi hemma för att spara på surfdata.

Inte som att sms eller telefonfunktionen slutar fungera för att surfdatan är slut.

Ser fram emot att det snart skall komma någon vit riddare med det otroliga föräldratipset prata med barnen.

Routerlösningen är vettig, eller om du kör Home Assistant eller liknande finns där också vägar att gå.

mina barn har bara apple enheter än så länge och där ställer man enkelt in skärmtid eller tidsramar för alla medlemma i familjen. Fungerar klockrent. De kan även skicka begäran om mer tid som kommer till föräldrarna.
När det blir dags för pc så vette tusan hur jag ska göra. Men det blir väl någon form av inställning i routern, kanske.

När min son var yngre så hade han också problem med att släppa telefonen på kvällen. Lösningen vi körde var att han fick lägga den i köket vid överenskommen tidpunkt. Så han hade inte telefonen i sitt eget rum på natten. Det finns massor man kan göra med en telefon även utan internet.

Det kan vara värt att tänka på att det kan ta en stund att varva ner efter skärmtid. Om de sitter med telefonen ända fram till läggdags kan det göra det svårare att somna. Det kan mycket väl vara det som driver på beteendet mer än något annat. Det är tråkigt att ligga och stirra i taket. I min sons fall så slutade det med att han fick lägga telefonen en timma innan läggdags. Det passade bra eftersom de ofta hade en bok de skulle läsa i skolan. Ett utmärkt tillfälle att läsa.

Dator är ett helvete, det får de inte förrän de är typ 13, de får låna våra om de ska göra skolarbete (och de har skoldatorer, chromebook) eller spela PC-spel.

I mobilerna har jag Googles Family Link. Funkar ok, men låser ner lite för mycket. Ganska hård 13-årsgräns på en del saker som Google inte tycker att mindre barn ska hålla på med (typ, spela Pokemon och använda Googles game-app för att spara progress osv).
Senaste appversionen är helt knas också så jag kör med förra årets.

Lägger man till ett konto i Google family är det svår (omöjligt?) att sedan plocka bort det utan att ändra födelsedatum etc tycks det, med risk för blockning av konto.

Jag är farbror till 3 barn och deras föräldrar har sagt till dom att de måste vara aktiva med något; pussel, cykling, skridskor, idrott, leka med vänner, vad som. Sen när de inte gör något speciellt (till exempel under längre bilresor), får de använda deras surfplattor för och titta på YouTube Kids eller SVT Barn.

Dessa 3 barnen är förvisso yngre än 10 år, men det gäller att hålla en bra kommunikation med barnen och att lära dom i ett tidigt stadie att den verkliga världen är mycket viktigare än den digitala världen, och även visa varför det är så.

Sen har jag ett extrasyskon vars barn är snart 10 år, och det barnet kan verkligen inte slita sig från en smart telefon, surfplatta, eller en tv. Det ska spelas hela jävla tiden! Och föräldern bryr sig föga. Föräldern hävdar att man ska inte säga nej till ett barn, för de lyssnar inte på sånt. Istället ska man runda nej'et och prata mjukt och fint, samtidigt som föräldern spelar med barnet då och då. Självklart tar personen ut barnet på aktiviteter, men barnet är alldeles för spelberoende sen flera år tillbaka, och älskar dessutom Coca Cola, tar hellre det än vatten och mjölk.

Ser ni skillnaden här? Vad är viktigast, att aktivera ens barn och ha strikta regler, eller att vara mjuk och försiktig?

Sen är en sambo redan vuxen (hade varit äckligt annars). Det är liksom svårare att lära in en vuxen person att göra något, om inte personen i fråga vill bli lärd. Man måste börja tidigt i ett liv, då när hjärnan är i ett inlärningsstadie. Och om du var ironisk eller liknande, så har jag svårt för och se sånt.

Det finns egentligen ingen motsättning i hur man pratar med sina barn och ifall man har regler. Man kan ha regler och ändå vara flexibel. Jag har väldigt sällan bråkat med mina barn eller varit strikt. Vi har haft överenskommelser mer än regler och jag har uppmuntrat dem att prata med mig om de vill ändra något. Så detta med att min son placerade sin mobil i köket när han var liten var något vi kom fram till tillsammans som en lösning på ett problem. Sedan har jag så klart hjälpt honom att uppfylla överenskommelsen.

Jag är skild sedan barnen var små, och man kan se en markant skillnad mellan mig och deras mamma. Det är oklart exakt vilken modell hon har använt, men den har inte fungerat. Hon har tex klagat på att barnen inte gör som hon vill, och enligt min dotter som nu är 24 har det vid några tillfällen varit snudd på handgemäng när hon vägrat lämna ifrån sig sin telefon till sin mamma. Jag skulle aldrig få för mig att försöka ta något från barnen. Ändå har de oftast gjort som jag har velat enligt den lösning vi kommit överens om. Något annat är lönlöst, de kommer hitta en väg runt problemet om de inte känner sig delaktiga i lösningen.

Såklart det är så. Allt beror på hur barnen är. Vissa barn kräver strikta regler, medan andra kan ta ett nej varje dag utan några som helst problem. Superbra att du har uppmuntrat dom om att prata med dig! Nu måste jag dock erkänna att jag har endast läst 1½ inlägg i den här tråden, bland annat det stycke som jag citerade.