Majoritet av EU parlamentet är vänster och den har alltid stått för åsiktsapartheid, dom vill styra vad som är sanning, vad som får sägas i det allmänna utrymmet och helst ha sin propaganda oemotsagd, att dom vill sätta munkavle på sociala mediaplattformar är inte så konstigt.
Europaparlamentets mandat efter partigrupp ger ungefär 252 mandat (~35%) som är vänster (S&D, G/EFA, Vänstern) och 303 (~42%) för konservativa (EPP, ECR, ID) - men skalan är lite brokig, eftersom höger och vänster är en värderingsfråga hellre än en ideologisk fråga i mycket av de stora stridsfrågorna just nu.
Sedan är det väl Kommissionen som driver den faktiska politiken du tänker på. De är unionens byråkratiska motor och är de som föreslår lagförslag som Parlamentet och Ministerrådet röstar kring. Här finns det säkerligen stora ambitioner, som varav flera är destruktiva likt vår egen kommissionär Ylva Johanssons totala övervakningsvurm samt en allmän magknip över yttrandefriheten som en källa till destabilisering, i en landskap där den upplevda freden vilar på knivspetsen. Men i denna torra rättsordning finns också en hel del ambitioner, och nedskrivna regler, som fördröjer medborgarfientliga satsningar hos medlemsländerna med hot om kraftiga böter och förlorat politiskt anseende.
Jag misstänker att den negativa relationen mellan EU och amerikanska socialmediebolag är flerfaldig. För det första så har USA en helt annan konstitution än EU och dess medlemsländer, där yttrandefriheten är betydligt starkare med en större (men sakta smalnande) förväntan att också kunna kränka och baktala individer och grupper. Europa har en annan profil, där yttrandefriheten betraktas som ett större hot mot ordningen och där man önskar sätta begränsningar i beteende. Redan där finns en konflikt. Vilka regler ska tillämpas och med vilken hävd? Sedan finns skattefrågan. De amerikanska bolagen tjänar pengar på europeiska användare, men betalar som bäst symbolisk skatt inom unionens område. Väldigt provocerande, samtidigt som störningarna som Twitter m.fl medför påverkar oss. De stora bolagens oligarkiska ställning gör det svårt för europeiska alternativ att lanseras, varav mycket tid läggs för att försöka reglera de amerikanska bolagens närvaro och regelefterlevnad.
De sociala medieplattformarna är ju i sig redan starkt präglade av vissa ideologier, beroende på politiskt landskap i USA och den interna politiken inom företaget och moderationen. Vilket i sig kan agera lockande till politisk intervention, då företagen så gladeligen visat sig fogliga.
EU varböld eller inte - EU gör ju nu skillnad mot förr.
Förr var det om en jordgubbe inte håller sig inom måtten 4x6cm så är det ingen jordgubbe. Säkert en skröna måhända men det var så man pratade om EU för 25 år sen.
- Dagens jordgubbe är ju att laddbar småelektronik ska ha USB-C och man ska enkelt kunna byta batterier själv i telefoner (bland annat) eller att uppdateringar ska ske under ett x antal år eller mer - jag tycker det är positivt.
Lägg därtill EU:s engagemang att inte lämna ut sina medborgare platt för t.ex Google och Facebook - utan att Google och Facebook måste följa europeiska regler om de ska befinna sig här - klockrent att man inte viker sig.
Man har medvetet missförstått vad standardiseringsvurmen handlade om. EU har gått in med en standardiseringsambition som lätt lockar till retsamma pikar, helt enkelt för att det inte går att ha en intern marknad om det finns över tjugo olika nationella standarder. Det man gjorde from EU-håll var alltså att harmoniera medlemsländernas standarder till ett gemensamt.
Bananregleringarna brukar EU-kritiska oftast ta upp. Där olika egenskaper hos bananer ger olika klassificering. Precis som före interventionen från Bryssel, men där medlemsländernas olika bananreglerare hade olika bananregler. Men det är väl roligare att tänka sig torra byråkrater från Bryssel mäta bananer, än att tänka sig tjänstemän från redan knäppa England göra samma sak.
