Fast nu var du varken sanningsenlig eller rolig. Linux är inte plug and play likt Windows. 100% övertygad att jag skulle trivas bättre i Linuxmiljö än Windows men livet ger mig inte tillräckligt med tid för att lära mig. Om sonen vill spela Minecraft och det inte fungerar pga att workarounden för Bedrock inte fungerade efter senaste uppdateringen så är det lixom inte värt det bara därför. Ibland behöver bara saker fungera utan att ta upp tid.
Sanningsenlig? Rolig? Nä, jag var inte rolig, inte sanningsenlig heller, snarare seriös. På vilket sätt skulle Linux (Windows för den delen också) vara Plug and Play?, förutom så basala saker som mus / tgb. Har aldrig varit med om den saken faktiskt, i något av dessa OS. - Jo, en gång. Eftersom min skrivare hade postscript så kunde Linux prata med direkt som en postscript-maskin, direkt över ett nätverksprotokoll.
Utifrån dom "fel" som finns i Windows, som det berättas om (mest), där man får blåskärmar för att man har fel grafikdrivrutin, menyn slutar fungera / flyttar sig / försvinner, fel i registret etc. Inte kunna bestämma om man vill ha ett privat konto eller ett spionkonto från M$ (såvida man inte "bygger om" systemet) Uppdateringar som kraschar systemet stup i ett etc.
Jag får aldrig sådana problem. Aldrig! Eftersom jag vet vad det är för saker jag har i datorn.
Har aldrig varit med om att ett system kraschat. (Varken Windows eller Linux). Såvida man inte tömt Windows-mappen på lite random filer eller medvetet installerat virus. I Linux är det inte ens möjligt om du inte har root-access. Vilket du normalt inte kör med. Trasig hårdvara har jag varit med om, läs lite senare.
Så jag står fast vid det jag sa tidigare: "Samma som alltid, beta-versioner, skit bakom spakarna och klåfingrighet i filer man inte vet vad dom gör."
Allt annat beror på extremt slarvig programmering. hårdvarufel, fel hastighet på CPU / RAM, temperaturproblem. Lösa kablar / skitiga kontakter, etc.
Den största skillnaden Windows och Linux är att Windows kör saker i en fallande ordning. Windows -> HAL - Drivrutiner - DLL - program, typ.
Linux kör hårdvara - systemanrop - virtuell abstraktion - DLL - program, utifrån en hexagon. Där orden hamnar på kanterna och Linux "mitt i" vilket gör att allt kommunikation sker genom Linux, direkt dit det ska.
Ett bra exempel här är grafikservern (X11) som hanterar grafiken och skrivbordsmiljön som har utseendet på fönster, menyer, knappar etc.
Hur stor skärm du kan ha bestäms av hur mycket RAM du har. I princip skulle du kunna ha en oändligt stor skärm, i pixlar.
Linux är heller inte installerat på din dator. Det installeras (kompileras) när du startar den. Därför är det väldigt lätt starta ditt system på en annan dator utan att installera om systemet.
Windows är i praktiken låst till din hårdvara eftersom Windows är beroende av drivrutiner (och din ärligt införskaffade nyckel). Här har Linux inga problem att byta mellan Intel / AMD / nVidia etc. Om möjligen får du ett kletigt system då väldigt mycket ligger kvar från gamla installationer om du inte själv tar bort det. Men det stör egentligen inte, tar möjligen upp utrymme.
Trasig hårdvara kan få Windows att ge en blåskärm. Det här inträffar sällan i Linux, där du i praktiken skulle få en kernel panic situation. Hårdvaruproblem är oftast att just den speciella enheten slutar fungera och ger en varning när ditt system startar. Skulle ditt tangentbord eller mus gå sönder / hänga sig kan du, om du har möjlighet att logga in remote starta om systemet, eller kräva en force quit med omstart av din mus / tangentbord. I praktiken krävs det att RAM, CPU eller systemdisken går sönder.
Har varit med om hårddiskar som gått sönder, efter tid. I Windows, speciellt på systemdisken klarar Windows inte att hantera sådant och ger en blåskärm. Linux kan klara sig. Eftersom systemet kör virtuellt så är det redan, till största del inläst i RAM. Här kan man mycket snabbt rädda data genom att hinna spara ett öppet dokument på en annan disk. Linux filsystem är även extremt robusta och tåliga. Har varit med om en disk som kraschade flera gånger (på grund av fel på moderkortet) vilket gav korrupt data. Detta upptäckte Linux och spärrade disken för framtida användning.
När jag monterade disken med ett annat moderkort kunde sedan filsystemet rädda sig själv, gentemot dom backupper jag hade och kunde konstatera att disken fysiskt var felfri.
Det är dessa saker som Linux klarar utan problem. I Windows blir sådant här pannkaka.
Kör du system som konstant hänger sig, så kör du antagligen fel version, en för avancerad version, fel hårdvara eller trasig hårdvara.
Windows och Linux bygger på väldigt olika miljö. Där den grafiska miljön är den visuellt största skillnaden. Konceptet för Linux är "do it yourself", vilket i princip genomsyrar hela systemet. Det du inte själv lägger in, får du inte. Med vissa distributioner mer eller mindre upplagda för detta. Vill du bygga en egen server / Nas. Välj en sådan dist. Vill du spela. Välj något sådant. Vill du hantera bilder / musik / film. Välj en sådan (välj en mac om du vill bli blåst på pengar).
Det svåra med Linux är inte att få det att fungera, det är att det är för mycket av det goda, nämligen att få bestämma själv.
Server: Fractal design Define 7 XL | AMD Ryzen 7 5800X 8/16 | ASUS ROG CROSSHAIR VIII DARK HERO | 64GB Corsair @ 3000MHz | ASUS Radeon RX 460 2GB | Samsung 960 PRO 512 GB M.2 | 2x 2TB Samsung 850 PRO SSD | 6x Seagate Ironwolf Pro 10TB
WS: Phantex Entoo Elite | AMD Ryzen Threadripper 1950X 16/32 | ASUS Zenith extreme | 128GB G.Skill @ 2400MHz | ASUS Radeon HD7970 | 3x 2TB Samsung 960PRO M.2 | 6x Seagate Ironwolf Pro 10 TB
NEC PA301W 30" @ 2560x1600 | Linux Mint 21.3 Cinnamon