Vad stöter man på för PROBLEM idag i en modern Linuxdist?

Problemet här är ju t.ex att det talas om "Windows" utan närmare precisering då skillnaderna mellan XP, Vista/7, 8/8.1, 10 och 11 är långt större än skillnaderna mellan olika Linuxdistros. Säger man t.ex "Linux med KDE" eller "Linux med XFCE" är det åtminstone lite mer rakt på sak.

Om "Windows" utgörs av W7 Ultimate eller ett (tweakat) W10 LTSC, antingen 2019 eller 2021 och vi talar om diverse programvaror för dessa system kan jag väl i de allra flesta fall hålla med, åtminstone om vi är konkreta med att man t.ex kör Adobe CC (och därmed nästan är piskad att använda MS operativ) eller spelar med kernelbaserad anticheat (samma sak). Då har jag för egen del inga som helst problem att hålla med om att "Windows" är det bättre alternativet, även om jag då ändå säger minst 10 LTSC (Adobe har ju artificiella blockeringar av 7an). Dock finns ju även alternativet med en VM vilket ju är en väg man kan vandra om Windowsbehovet avser väldigt specifika programvaror, resten kan lika väl skötas i ett annat system.

Vad som komplicerar bilden på Windowssidan är dock att MS försöker pusha ut W11 med alla möjliga metoder samtidigt som detta system är en klar nedgradering över 10an (som i sin tur visserligen hade en del tekniska uppgraderingar, t.ex Secure Boot och DX12 men GUI-mässigt låg efter 7an) OCH samtidigt som försöken att artificiellt döda just 10an pågår för fullt. Ovanpå detta har vi "uppdateringsförsamlingen" som predikar uppdateringar hela tiden, det är "faaaaarligt!!! att köra Windows 7", det gnälls hela tiden på de som "frivilligt kör 7an", sedan gnälls det på att det är "bakåtsträvande att föredra 10an", "man klamrar sig fast vid döende system", "lära om" bla bla bla. Ovanpå detta kommer alla försvarstal till Windows 11. Det är SÅ PÅLITLIGT trots allt, inte ett enda problem har man, det bara fungerar rakt ur lådan, så underbart allting - tills man själv sitter med det och ser något helt annat, för att inte tala om att läsa nyheter om vad uppdateringarna faktiskt innebär.

Med bakgrund av detta blir man då lite fundersam när Windowsanvändare halkar in i t.ex Linuxtrådar och förklarar högtidligen att Windows bara fungerar, det är plug and play, det är så lättanvänt etc etc etc - utan närmare förklaring vilken Windowsversion som är så underbar.

Det måste ju också sägas att det finns ett antal Linuxdistributioner som är smidiga att köra igång, för egen del har t.ex OpenSUSE Tumbleweed varit väldigt mycket plug and play. Installera och kör kan man säga (skriver inlägget därifrån).

Windows 11 uppfattar jag som mycket problematiskt. Med lätthet det mest struliga operativsystem jag använt på den här sidan Windows 9x i princip. Redan den XP Pro-installation jag körde med i tre år gav mig färre störningar och irritationsmoment än vad W11 har givit mig på en månad. Om jag är lite ironisk skulle jag säga att 11an lever sitt eget liv. Dock är mitt tålamod med det där lilla egna livet väldigt mycket på upphällningen så jag planerar Bazzite som nästa system på den enheten.

För att W11 skall bli anständigt får jag genomföra ett mycket omfattande debloatingsarbete och sedan installera ett antal tredjepartsprogramvaror och hålla tummarna för att det hela (rekonstruktion av 7an så mycket som möjligt) inte skall totalhaverera med nästa uppdatering, alternativt att MS börjar spärra programvaror artificiellt.

Jag har långt större frustration i W11 än i XP, 7 och 10 för att inte tala om Linux med KDE som skrivbordsmiljö.

Annars vore det trevligt med nyanserade diskussioner, dock är det lite svårt när kritik av W11 anses som mycket känsligt. Glöm inte att höjden av att vara kontroversiell INTE är att köra andra operativsystem, det är att köra W7 t.ex OCH påpeka att det finns andra parametrar än bara "uppdateringar" här i operativsystemsvärlden.

Just ifrågasättande av Windows 11 har jag lärt mig är mycket kontroversiellt, rent generellt. Jag ser det i olika forum och i kommentarer på olika YouTube-videor.

Jag finner det dock vara höjden av ironi om man klankar på Linux (och andra icke-MS-operativ) och för fram tesen att Windows 11 är något mycket bra, välpolerat, väldesignat, alldeles utmärkt UX och alldeles helt otroligt stabilt och problemfritt. Inget behov att pilla med systemet eller något, det bara fungerar....

Tyvärr delar jag inte den bilden och då har jag mer närkontakt med 11an än jag egentligen har nerver till.;)

"omfattande debloat" är ett script som tar 1min att köra så är all bloat ware borta. Så den delen har någon lyckats lösa väldigt smidigt....

Även om jag håller med om att det kommer för mycket program med på Windows utan anledning för användaren.

Mint är nog inte ett dåligt val, men jag skulle säga du har störst chans att hitta community-baserad hjälp som fungerar utan omsvep ifall du väljer en helt vanlig Ubuntu utan ytterligare krusiduller. Sen kan du modifiera det systemet efter eget tycke eller välja ett helt annat system om/när du känner dig mer varm i kläderna.

För nybörjaren är det en stor fördel att använda sig av sådan som har officiellt stöd. I fallet Linux+Nvidia betyder det i praktiken: håll dig till Ubuntu LTS, för de övriga distros som Nvidia officiellt stödjer har knappt något fokus alls på desktop.

Sen ställer jag mig fortfarande frågande: varför traggla med Linux om primära uppgiften för datorn kommer bli att köra spel designade för Windows? Här får man då vara medveten om att det finns i nuläget en bit över 4000 kända problem/buggar i Proton, så man får räkna med viss friktion.

Körde själv Linux (startade med Debian, sedan Gentoo för att sedan köra Ubuntu sedan 2005) på desktop fram till 2020. Valde alltid HW specifikt för bra Linux-stöd, vilket på desktop i praktiken var rätt lätt och med en hel del läsande även fungerade på laptop.

Men gjorde det för det jag primärt använda datorn till fungera bäst på Linux. Det handlade inte om pris eller om att undvika Windows. För spel är situationen på Linux långt bättre än under den perioden, jag valde att skippa spela på PC (körde konsol i stället).

Idag är det ju möjligt att köra många spel på Linux, men tycker man ska se det som "supertrevlig bonus om man ändå använder Linux på desktop av andra anledningar".

Är i.o.f.s. upp till var och en, vill man köra Linux som primär gaming-dator fungerar det ju. Man får varar medveten om att Proton i praktiken kör Windows applikationer på ett annat OS, det kommer strula till och från. Kan ändå bli bra om man primärt spelar några få titlar som råkar fungera bra alt. man är OK med att göra det som krävs för att få till.

SMB kan vara så jäkla bråkigt. Testkör Fedora nu och kan utan problem kopiera filer fram och tillbaka, skapa nya mappar osv. Kan dock inte köra filer ordentligt, och vissa program kommer inte åt SMB-delningen alls. Här kan man få för sig att det är knas med behörigheterna, men det är inte ett problem med andra maskiner.
Har inte hunnit utreda saken vidare. Kanske knas med avahi-konfigurationen. Stötte på liknande problem för länge sen men minns inte hur jag löste det.

Låter som ett utmärkt förslag. Bästa upplevelsen out of the box har jag dock haft med Pop OS. Nu var det ett tag sedan så det kan ha förändrats, men vad jag vill minnas var deras filosofi att köra på vettigast möjliga grundkonfiguration. Det är tyvärr något som många missar (Ubuntu kan jag inte riktigt uttala mig om här, även om det verkar hyffsat vettigt). I Pop var det typ: "Vi ser att du har en Nvidia-GPU, det blir bäst om vi installerar de riktiga drivrutinerna". Annars brukar Nouveau vara default och man får gräva fram "manualen" för att få riktiga drivrutiner för just den distron.

Ett relaterat problem brukar vara att envisas med "fri" mjukvara även när den suger. Exempelvis ljud- och videocodecs. Råkade videon ha AAC/AC3-ljud? Sorry, går inte att spela upp - njut av stumfilm och "fri" mjukvara. Annars får du leta upp rätt repo för icke-fri mjukvara och läsa manualen för att ta reda på vilka paket som behövs.

Visst, har man redan koll på sånt här tar det inte lång tid att fixa, men det är varken nybörjarvänligt eller en vettig konfiguration.

Håller helt med. Mycket enklare att bara konfigurera bort de små irritationsmomenten i Windows och sen har man den bästa spelmaskinen som går att få, med den hårdvara man har.

Själv har jag kört Linux av nyfikenhet, för att jag vill pilla med saker och lära mig systemet. Nu verkar det också funka lite bättre med Blender och testar för tillfället hur det är med Maya, varför jag slängt in Fedora (rpm-baserat vilket gör det lite lättare att få Maya att funka). Annars ser jag främst fördelar med Linux som hemmaserver/labb.

Har inte det bara att göra med rättighetsflaggor?
https://wiki.samba.org/index.php/Setting_up_a_Share_Using_POS...

Tror inte det. Då borde det ju inte funka på andra maskiner med åtkomst genom samma samba-användare.

Mint är inte ett dåligt val men min rekommendation för en Windows användare som är nyfiken på Linux blir Kubuntu LTS som kör med KDE Plasma desktop. Själv får jag nästan psykbryt av Ubuntu med default Gnome desktop.

Som flera ovan så undviker jag snap som Ubuntu pushar rätt hårt av flertalet anledningar och har plockat bort det helt.

Alla server-OS (som jag känner till) kan man ju konfigurera till att kommunicera på mer än ett sätt och mot Linuxdatorer kör jag alltid nfs. Då kan jag fixa access till servrarna så att det fungerar som om det är vanliga filkataloger som monteras vid start av datorn (via fstab).

Låt mig se, det är Minecraft som är problemet här om jag minns tidigare inlägg rätt.

Personligen hade jag sannolikt kört det spelet i en VM.

Själv har jag inget tålamod för programvaror som strular då jag betraktar dessa som låg kvalitet. Krävs det en massa handpåläggning åker det ut även i Windows. Det jag däremot kör är en uppsättning noga utvalda saker som fungerar mycket bra, enda mjukvaran jag har som kräver en del labbande är väl främst Fallout 4 när jag skapar ny load order i MO2. DÄR kan det ibland krävas en del handpåläggning när nya moddar testas.

Kör man Linux med t.ex Steam och det som finns där och kompletterar med en VM (Windows 10 LTSC) för det som kräver anticheat och liknande (om man vill spela sådant) fungerar det utmärkt bra.

Om det är något jag inte har tålamod med när det gäller programvara så är det t.ex Adobe CC (CS6 for life) och allt annat som dör på artificiell väg eftersom det kräver en massa uppdateringar för att fungera. Om programmet inte startar utan gnäller om att det måste uppdateras först för att fungera åker det snabbt ut. Sådant placerar mjukvaran i kategorin "underhållskrävande" och det vill jag definitivt inte ha i mina datorer.

Så jag förstår absolut synpunkten om att man vill att saker fungerar. Det är något jag också vill ha, inte minst "set and forget" - alltså installera och sedan "glömma" utan att det bara fungerar när man använder det hela.

Dock är det Linux som ger mig detta samt faktiskt Windows 10 LTSC eller Windows 7 Ultimate. Däremot inte Windows 11, där är det alldeles för mycket glitchar och strul. Således faller det bort.

Nu lider ju Windows av riktigt rejäla designmissar - ta bara en sådan sak som att det ger adminrättigheter rakt ur lådan, med det första kontot som ställs in vilket bara det är en rejäl säkerhetsrisk, framförallt eftersom UAC inte ens frågar efter lösenord eller secure path.

MS åtgärdar ju inte heller detta eftersom det skulle kräva omfattande modifiering av systemet - en hel del säkerhetsproblem by design har ju hängt med sedan XPs dagar.

Detta gör att jag omöjligen kan betrakta den och den Windowsversionen som "farligare" än någon annan då vi trots allt talar om ett operativsystem som inte direkt främjar säkerheten. Lägger vi dessutom till det faktum att MS ändrar systemet jämnt och ständigt vilket i sin tur introducerar nya buggar och potentiella säkerhetsproblem (ta bara den finfina Recallfunktionen) är det uppenbart för min del att den här teorin om uppdateringarna som det saliggörande undermedlet inte riktigt stämmer med verkligheten.

Jag ser ingen skillnad på osäkerheten i ett Windows 7 Home Edition med adminanvändare eller ett Windows 11 Home Edition i samma utförande. Det är inga säkra system i något av fallen.

Man kan definitivt förbättra säkerheten i Windows men då krävs det i princip Enterprise, helst LTSC (debloating gjord av MS) OCH att man konfigurerar GPO vilket i slutänden, när man är klar (brukar använda ASCs guider för hardening) leder till ett system vars säkerhetsmodell är mer i linje med Unix/Linux (så mycket det nu går med Windows).

Så jag kan absolut hålla med att om användaren sitter med Home Edition och adminkonto samt kör Chrome som webbläsare och har Adobe Reader o.dyl installerat är det ett säkerhetsproblem, dock inte enbart i 7an utan även 8an, 10an och 11an. Just detta får ju påpekas, flera av dessa "populära programvaror" är ju i grunden säkerhetsmässiga problem så redan där är alternativen att föredra. Adobe Reader och Chrome har jag inte installerat i någon maskin, osäkert skräp är vad det är.

Man får inte heller glömma alla dessa finfina "bundlade" installerare som "hemanvändaren" kör med, ungefär som Download.com och allting som åker in den vägen, naturligtvis enkelt att få in tack vare adminkontot och acceptera UAC-prompten.

Man behöver inte ta omvägen via "säkerhetshål CVE-X" i Windows, det räcker ju t.o.m att skicka ett litet epostmeddelande då det visat sig att Outlook snällt renderar mailen (med skadlig scripting) när den kommer in utan att användaren ens behöver klicka på förhandsvisningen. Denna fina funktionalitet har man även i Windows 11 (en anledning till att jag dumpade Outlook och nu kör Thunderbird). Likaså är det ju bara att skicka en fin liten .exe med lite godsaker i och få användaren att köra den med adminrättigheter så är systemet övertaget.

För dessa användare är ju egentligen Linux att föredra, då får de ett system med inbyggd säkerhet, har korrekta (låga) rättigheter på sitt användarkonto och en integrerad, verifierad källa till program (t.ex Discover i KDE).

Jämförelsen med "vaccinering" är intressant, jag ser stora likheter med "postmoderna vacciner" och Windows "uppdateringar" jämfört med Linux där det mer kan jämföras med konventionella vacciner (polio, påssjuka, röda hund, mässling etc).

I Linux fungerar nämligen uppdateringarna (vaccinerna) som man kan förvänta sig och glider in snyggt och smidigt i systemet. Windows påminner mig mer om den postmoderna varianten med Covidspruta 6, sedan kommer 7 om ett halvår, följt av 8 som följs av 9, hela tiden med "det muterar ju!" som främsta argument. Plus en massa omstarter och propaganda som går ut på att systemet hela tiden är farligt och osäkert tills nästa Patch Tuesday-uppdatering installeras, då är det säkert (någorlunda) igen tills en månad senare då proceduren upprepas.

Alla säkerhetsproblem i Windows är en anledning till att jag flyttat mitt Internetanvändande till Linux.

Det fina med Windows 11 Pro (som jag haft det stora nöjet att bygga images till) är att bloatet kommer tillbaka med varje ny användare som skapas. Problemet är ju också att i Windows är det ju inte "användaren" som temporärt höjer rättigheterna utan "administratören", d.v.s debloatscriptet funkar inte så bra för en standardanvändare och kör man det som admin är det ju det kontot som städas.

I princip brukar det krävas DISM++ och rensning av alla "provisioned AppX" för att få lite bättre ordning på torpet.

"Windows 11 Pro är ett härligt spel"

Mitt enkla förslag om ditt moderkort har IOMMU och du vill köra spel som i princip kräver Windows (anticheat o.dyl) är en VM i VMWare som du helt enkelt ger grafikkortet till.

Annars är ju Steam med Proton mycket smidigt och bra om dina spel kommer därifrån.

Med en VM som får ditt grafikkort tilldelat behövs inget strulande med emulering, du kör ju Windows för dessa spel som inte är kompatibla med Proton.

Själv har jag lite olika VMs inklusive en med XP för diverse gamla spel som är smidigast att köra där.

Jag kör VM varje dag. Var exakt ligger svårigheten i att starta VMWare och väcka sin VM de gånger man behöver "det där spelet"?

Det tar mig ungefär tio sekunder eller något att väcka min VM ur hibernate.

Om jag kör Windows 11 (vilket jag tyvärr gör på en enhet) kommer min "speltimme" att relativt snart övergå till lite trevlig felsökning, framförallt om Windows Update är i full fräs. Med en VM kan jag i allra värsta fall återskapa en snapshot och vara igång.

Vänligen notera att man med en VM endast behöver starta systemet EN gång, därefter kan man i praktiken använda hibernation.

Om jag ens skulle fundera på att köra W11 på min primärdator hade det endast kunnat ske som VM för då kan jag åtminstone ha bra backup och snapshots när (inte om) MS ställer till det.

Det är ju också långt enklare att ha Linux direkt på hårdvaran och en backuppad VM med Windows som man använder till Windowsspecifika saker än att sitta och ominstallera det senare när det börjar strula, vilket är lätt hänt i ett system som 11an där MS gärna lägger in nya features som buggar (Moment-uppdateringar... någon).

Om jag har allting i 11an och den börjar strula tar det ett tag att ominstallera systemet och ovanpå det ominstallera alla program och spel.

Det låter som att det "enklaste" är att köra W11 (inte direkt enkelt, dock om man inte är överens med MS om konfigurationen och vilken programvara man skall ha) och att det svåra är att använda exakt samma system i en VM, ungefär som om VMWare (som jag använder) kräver en närmast DOS-liknande manöver för att starta och sedan konfigurera upp den virtuella maskinen. Det tar mig ungefär tio minuter eller något från att jag dubbelklickar på VMWare tills jag är inne i ett nyinstallerat Windows i en VM, detta är alltså första gången man skapar det senare. Det fina är att man kan ta backup på hela klabbet så om man behöver blåsa burken är det endast systemet direkt på hårdvaran man får installera om, när man kopierat tillbaka sin VM är den redan körklar.

Ur "enkelhetssynvinkel" finner jag kombinationen Linux och Windows 10 långt smidigare än min enhet som kör 11 Enterprise.

Såhär "svårt" är det annars att köra igång en Windows-VM:

1. Ladda ner och installera VMWare Workstation.
2. Ladda ner en Windows-ISO.
3. När man startat VMWare, välj att skapa en ny VM. Välj "Windows 11 x64" om det är det man installerar.
4. Ställ in hårdvaran, alltså mängden RAM, storlek på disken o.dyl.
5. Välj ISOn som källa.
6. Starta den virtuella maskinen och installera Windows som vanligt.

Om barnen har varsin dator kan man t.o.m kopiera sin VM mellan dem, alltså att båda har varsin kopia av samma VM. Då slipper man installera samma saker två gånger.

Jag har kört virtualisering sedan jag började med Windows 98 i VirtualPC och kan definitivt inte hålla med om att det är "krångligt" att köra systemet i sådan miljö.

Annars kan jag ju även påpeka att jag har spel bl.a. som är mycket bökiga att köra under nyare Windowsversioner än XP. I det läget skulle jag lika gärna kunna argumentera att mitt "enkla alternativ" vore att installera XP direkt på hårdvaran för denna kompatibilitet och försöka få det att lira på nyare hårdvara istället för att virtualisera det.;)

Trots allt kan jag ju antingen sitta och försöka få spelet att fungera i Windows 10 med olika guider eller slänga in en XP-VM på några minuter och köra det där. Jag väljer det sistnämnda alternativet alla veckans dagar.

Samma sak i Linux: Om programmet är mycket besvärligt i WINE kör jag det i en Windows-VM istället. Visst vore det underbart om det fanns ett enda operativsystem som kunde köra allting men så fint är det inte och då är virtualisering och emulering lösningen. Då kan man dels köra ett operativsystem man gillar OCH ha full kompatibilitet med den mjukvara som kräver ett annat dito.

Denna princip fungerade mycket bra under alla mina år med Mac och den fungerar lika bra i Linux.

Jag förstår att du gillar Linux och avskyr W11 men det du beskriver är inte speciellt simpelt för en familje far, speciellt om något börjar krångla.

VM är dessutom relativt segt om jag inte missminner mig om man inte har en starkare + modernare pc.

Jag förstår inte vad som brukar krångla för dig så mycket med Windows Uppdate, om jag bortser från en uppdatering så har jag personligen aldrig haft problem med uppdate förutom att den vill start om. Vilket tar under 60s inklusive sin uppdaterings progress.
Det finns ingen Windows Uppdate som man måste installera.

Linux är inte redo som operativ ännu och att behöva dessutom emulera Windows för att kunna använda saker är inte fördel för normal användaren.

Om man tittar i denna tråd så ser man att även de som försöker använda Linux har haft irriterande problem i olika grader med olika distros.

Jag försvarar inte Windows som operativ men när det gäller normal användaren så är det enklare

Var tvungen att testa Pop bara för att se hur minnesbilden stämmer. Blev tyvärr inte så imponerad när det direkt visade sig att Pop Shop, dvs GUI;t för pakethanteringen är trasig och har varit så i flera år. Nu kan man såklart använda apt i terminalen, men intrycket av att inte ens kunna öppna programmet är ju inte direkt positivt.

Å andra sidan ser Cosmic DE lovande ut, även om det går långsamt framåt. Släpptes nyligen som alpha och verkar funka hyfsat att använda, men det är såklart långt ifrån färdigt.

Kör en grunddist som är stor och låt distderivaten vara om du är nybörjare. Ubuntu, Debian eller Fedora fungerar bra.
Det du vill åt är de stora reposarna, en dist med många utvecklare och testare och all hjälp som går att få på forumen och där är giganterna bäst.
Så fort du kör ett derivat så inför du extra felkällor och riskerar även att stå utan uppdateringar om/när den läggs ner. Derivaten har oftast mycket mindre teams och är ofta totalt onödiga. Derivat kör du när du vet vad du gör och exakt vad du vill ha. Pop! är tex populärt för spel men de stora distarna fungerar precis lika bra.

Ja precis, om man har behov av en nätverksdisk och maximal kompatibilitet så rekommenderar jag NFS. SMB har så många dumheter med sig från windows.