Krönika: Att bevara gamla spel borde lagstadgas

Spelen från 80-90 och tidigt 00-tal är jag inte orolig för. De är väl bevarade och dokumenterade. Hårdvaran går att emulera bra eller med "äkta" kopior ifall orginalhårdvaran inte längre fungerar.

Nyare spel som kräver tillgång till servrar för att fungera och som kräver betydligt mer avancerad hårdvara tror jag tyvärr blir svårare att bevara spelbara om 10-15 år.

Doom lär rulla vidare på nåns gamla 486a

Jag kan inte hålla mer mindre. Att älta gamla spel är just vad som är lönsamt. Historiskt var de nytänkande och kreativa, idag är det remakes och nostalgi som är billigt att producera och ger bra vinstmarginaler.

Även om frågan om spelbevarandet är viktig ur både kulturell och juridisk synpunkt så upplever jag att många missar hur extremt mycket jobb som går åt bevarandet av övrig kultur och att inget arkiv någonsin kommer att vara hundraprocentigt. Tusentals böcker, filmer och fonogram har genom åren gått förlorade av många olika skäl. Bristande arkivering, sköra bärare, otillgänglig kringutrustning, bränder, naturkatastrofer, krig, avsiktlig skadegörelse, vansklig hantering med mera är saker som helt eller delvis har påverkat bevarandet av historiskt kulturarv. För oss i arkivsektorn är dessa luckor som uppstått genom åren enorma utmaningar och något vi kämpar med på daglig basis för att bevara kulturarvet så gott det går åt framtida generationer.

Det svåra med spel ur arkivsynpunkt är att mjukvaran i sig aldrig kan vara självständig. Den måste aktivt köras på något och då är frågan hur ett mer komplett bevarandeperspektiv ska se ut. Ett exemplar av ett spel som sålts till en konsument innehåller visserligen vad slutanvändaren fick uppleva, men i arkivsynpunkt är det oftast en mycket mer begränsad resurs än vad det kanske verkar som. Det slutgiltiga spelet säger inte särskilt mycket om källkoden såvida man inte kör reverse engineering. På lång sikt bör källkoden vara det viktigaste att bevara för långsiktig kompabilitet.

Utöver det finns även frågan om revisioner, prototyper, betor, konvolut, marknadsföring, konceptarbete (artwork och dylikt) med mera vilka kan säga väldigt mycket om ett spel ur en historisk aspekt. Spelet i sig är ju endast en slutprodukt. Det som sker bakom kulisserna vid en teaterföreställning är lika viktigt för helheten som det som sker på scenen.

Och då kan man fråga sig nästa sak: När är ett spel bevarat? Är det när...

• Det kan köpas av en auktoriserad återförsäljare?

• Det kan köpas på begagnatmarknaden?

• Det finns tillgängligt på illegal väg?

• Spelet kan spelas på originalhårdvaran?

• Ett exemplar finns bevarat i arkiv?

• Nyutgåvor har getts ut?

• ...Som presterar lika bra som det gjorde från början?

• Källkoden finns tillgänglig?

Och slutligen, vem ska avgöra när ett spel är bevarat? Är det...

• Utvecklaren?

• Utgivaren?

• Upphovsrättsinnehavaren?

• Arkivet?

• Fansen?

• Någon annan?

På intet sätt är detta menat som någon kritik mot Fredrik. Tvärtom uppskattar jag krönikan och håller helt klart med honom i sakfrågan, så jag är glad över att detta kommer till tals på SweC!

Det är bara det att frågan om tillgängliggörandet av kultur är långt mycket mer komplex än vad många kanske först inser och lägger man sedan till upphovsrättsaspekten kan det vara ännu svårare att få bukt på det hela. Ändå ett mycket intressant ämne och jag skulle gärna vilja att exempelvis Riksarkivet tillsatte en utredning för hur bevarandet av spel och mjukvara generellt bör gå till, men det kanske är för mycket begärt.

Hur kan man göra en krönika om döda spel utan att nämna https://www.stopkillinggames.com/ ?
Vi EU medborgare har ju en liten chans att påverka detta.

Bevarande av spel är en självklarhet och ett icke-problem som enbart kompliceras av giriga företag. Förr i tiden var LAN och TCP/IP funktioner en självklarhet, vid sidan om av den officiella server browsern.

Själv har jag återtagit makten över mitt spelande och förhåller mig numera enbart till ett fysiskt spelbibliotek, alternativt en DRM-fri återförsäljare som GoG.

Det är därför det är oerhört viktigt med projekt som Archive.org och andra onlinearkiv (inkl mitt eget) som sparar saker, även om det går emot rådande copyrights etc. Kultur behöver bevaras och inte lämnas till företag som modifierar, raderar och döljer efter rådande aktiekurs. Företag är bara ute efter nästa kvartalsrapport och ger inte ett jota om deras produkter existerar eller koms ihåg om 10-20-50 år.

Det är lördag så tycker ändå skrivfelet ryms i vinsmarginalen.

Kanske inte, men jag skulle säga att mer film, litteratur och musik håller på att bevaras nu, än någonsin förr i mänsklighetens historia.

Att bevara så mycket konst och kunskap som möjligt, är definitivt något som bör eftersträvas.

Om vi pratar om nya produktioner så stämmer det inte alls. I princip all film och musik som görs idag bevaras på arkivnivå. Kungliga Biblioteket har som skyldighet att arkivera all film, musik, tidsskrifter, TV-sändningar etc som distribueras i Sverige (går att söka i arkivet på Svensk Mediedatabas). Det är vad som kallas för "pliktexemplar".

Utöver det så finns även mer dedikerade arkiv såsom Svenska Filmsintitutet vilka har som målsättning att arkivera all biografdistribuerad film i Sverige (samt mycket annan film också) i dess ursprungliga bärare. Det innebär i praktiken oftast att material på 35mm, DCP eller någon typ av masterfil lagras enligt given arkivstandard.

Ur en historisk aspekt så har däremot både film och musik hanterats mycket olika arkivmässigt, både beroende på region och epok. I Sverige har vi haft aktiva filmarkiv sedan 1920 och då vi även har varit skonade från krig samt naturkatastrofer har vi en ganska hög andel bevarad film (ca 50% av all stumfilm och 98% av all ljudfilm finns kvar i ursprungsformat). Jämför man det mot USA är det helt annorlunda, då enormt många filmer har gått förlorade historiskt sett och det är vad arkiven kämpar med.

Men återigen, vad som gäller nya produktioner så bevaras praktiskt taget allt enligt arkivstandarder. Det betyder inte att allt är tillgängligt för gemene man, men det ligger i säkert förvar.

Kanske borde något göras med copyrighten på spel, så att det blir ok att distribuera dem osv. Tänk vilken retrohörna vi kunde ha här på Sweclockers om man fritt fick diskutera spelkopiering, emulering, hackning av konsoller, äldre än, tja, 20 år. (säger 20 år som exempel då det i dessa sammanhang är jättelänge).

(Sedan tycks det de facto vara ok att diskutera äldre spel och mjukvara på ett sätt som man inte får göra med dagens, och det är ju bra)

Så att min dotter kan spela Sonic på min Mega Drive gör att hon inte vill ha något nytt spel? Om än så vore fallet.

Man kan läsa gamla böcker och de gamla filmer men det säljs nytt ändå.

Vill inte betala månadsvis för gamla spel som de kan ta bort rättigheten till när som helst.

Vill köpa något och sedan äga det. Inte behöva bli mjölkad på pengar.

Det är snarare så att jag är mindre benägen att köpa nya spel just för att man inte äger dem. De stängs ner efter några år och man kan inte köra längre.

Men beror väl också på vad för spel man gillar. Fortnite är ju spel som ändras hela tiden och det är ingen story att prata om. Men spel som Final Fantasy VII eller Trails in the sky som har bra story och inte ändras hela tiden vill man bevara. Visual Novels genren är typ böcker dessutom. De är nästan enbart story.

Ser man spel som något tidsfördriv som man sedan glömmer kan jag förstå om man inte tycker det är så viktigt att bevara men spelar man spel med story så kan de vara precis lika bra 10 eller 20 år senare.