Teleskop för nybörjare

Angående vad man tittar på, så är stjärnhopar mycket imponerande även med relativt enkla medel. Min uppfattning är att motor i den här prisklassen är onödigt. Däremot kan jag tycka att ett EQ-stativ är väldigt bra att ha om rätt inställt, då du kan kompensera för jordens rotation med en enkel rörelse när du väl hittat det du vill titta på.

Finns ingen anledning att lägga 20-30k som glad amatör.

Bra info! Skulle dock säga att det är viktigt att skilja på direktobservation och astrofoto, det är väldigt stora skillnader i upplevelse och utförande. Jag har själv aldrig pysslat med astrofoto, men vad jag läst om det så blir det mer signalbehandling och utrustning som står i fokus. Det är också svårt att dela med andra: det en glad amatör kan vänta sig inom astrofoto för rimliga pengar kommer inte vara speciellt imponerande för någon utan intresset. Däremot så räcker den enklaste kikaren och baskunskap kring vad man tittar på långt för att få folk även utan eget intresse intresserade i stunden.

------

Jag har ett Explorer 130mm, ett par hundralappar över din budget, men ~30% högre ljusinsläpp än dina exempel. Beroende på vad du vill titta på så spelar det nog mindre roll, men värt att ha i åtanke.

Viktigast är att tänka över vad du vill observera:
1. Månen / Solen (RIKTA ALDRIG TELESKOPET MOT SOLEN UTAN KORREKT INSTALLERAT SOLFILTER.): Du kommer ha kul med nästan vad som helst på ett ordentligt stativ. Jag behöver ibland delvis blockera öppningen för att bekvämt kunna titta på månen då den blir alldeles för ljusstark annars.
2. Planeter: Saturnus och Jupiter är superhäftiga med mitt. Både ringarna på Saturnus samt Jupiters och Saturnus månar syns tydligt. Under bra förutsättningar kan man urskilja banden på Jupiter och ana röda fläcken. Mars är lite meh, man kan ana polhättorna. Här är både ljusinsläpp och förstoring viktigt. Skulle tippa att skillnaden mellan 114mm och 130mm är försumbar under rätt förutsättningar.
3. Stjärnor: Stjärnhopar och galaxer är balla, men med de okular jag har är det nästan för mycket förstoring. Här är förstoring (i princip) oviktigt och det viktiga är ljusinsläppet.

Nummer två är dina förutsättningar, dvs om du bor i stan eller på landet. Mitt i stan kommer du ha svårt för imponerande stjärnobservationer medan månen går alldeles utmärkt. Behöver du transportera dig så fundera över storleken.

En sista sak att ha i åtanke är att säsongen i Sverige är jävligt kort. Enligt mig har du i princip augusti-oktober som är kul, annars är det för kallt eller för ljust. Lägg därtill svajigt väder. Är superglad att jag har mitt, och första säsongen hade jag det ute i princip så fort tillfälle gavs. Nu ett par år senare är det någon gång per år. Främst för att jag bor i stan.

Lycka till!

Motor har du på ett stativ med ekvatorialfäste (EQ). EQ ställer du in mot norr och vilken latitud du befinner dig på, därefter kan du med en ratt kompensera för jordens rotation och med en andra ställa in höjden. Fördelen med detta är att du kan sikta in dig på ditt mål, och därefter enkelt hålla det i synfältet. Vid starkare förstoringar så försvinner ett objekt ur synfältet på ett par sekunder. Motorn monteras på axeln som kompenserar för rotationen, så du slipper ratta manuellt. Jag har en motor, men tror inte jag använt den mer än 2-3 gånger. Om man är väldigt många som kikar kan det kanske vara värt det, men med upp till en handfull personer ser jag personligen ingen poäng med det.

Kul! Nej, moln är din fiende. Rekommenderar att dra hem Skyview, Stellarium eller dylik app till din telefon, det gör det väldigt enkelt att lokalisera objekt. I respektive går det att ställa in dem så att de blir röda och inte sabbar ditt mörkerseende. Ska du titta på galaxer eller stjärnhopar är det extremt viktigt att låta ögonen justeras till mörkret.

Yes det tycker jag.