Helgsnack: Var vägrar du kompromissa?

Tangentbord och mus snålas det inte på här.

För mig är det de två viktigaste tillbehören för att jag ska trivas. Skärm är viktigt också men jag tycker den är lättare att vänja sig med än dåligt tangentbord / mus.

Skärmen/Tv ska vara så stor det går utan att se konstigt ut kopplat till rummet

Saker jag använder dagligen. Buy once, cry once.

Finns såklart saker jag hellre hade velat haft, så är det ju, men är jag nöjd så är jag nöjd.

Säkerhet. Att det inte är något skit på produkten och man får det man har beställt, produkten ska komma plomberad från fabrik och att produkten ska inte lämnas utanför ens ytterdörr osv. Inget speciellt bara sunt förnuft.

Därefter så kompromissar jag som bara tusan, Jag hatar dock prylar som låter som att man har fått tinnitus, för det kan trigga igång just detta ljud kortvarigt på mig så jag hör även pipet när jag går därifrån.

Jag blir ofta besviken på saker som är dyra, de lever inte upp till de höga förväntningar som jag har när de är dyra. Enda undantaget jag kan komma på är iPads Pro tangentbord för över 4000kr. Helt vansinne att en tangentbord till en surfplatta är så väldigt dyr, iPad Pro imponerade ej på mig. Men själva tangentbordet var värt varenda krona.

Det jag inte gillar är krångel med betalning. Jag hade lite strul emot en jättestor svensk butik. Det löste sig, jag trodde heller inte denna stora svenska butik ville lura mig på 500kr. Hade jag köpt produkten i ett annat land som Australien, så hade exakt samma problem varit mycket krångligare . Därför handlar jag inte mycket teknik utomlands,

Beror ju lite på vad man menar med kompromiss. Jag är ju inte miljardär så det jag "vill" ha har jag ju inte råd med. Har ju inte en lyxvåning i New York med guldfärgade komponenter med RGB upplysta diamanter.

Men jag vet ju var jag ligger ekonomiskt så jag vet ju vilket segment av produkter jag tillhör och där kompromissar jag inte. Jag skulle exempelvis aldrig få för mig att köpa ett 5070 när jag vet att det är segmentet över jag brukar ligga på och har en rimlig chans att spara ihop till. Okej den jämförelsen blir kanske lite skev nu när ett 5080 egentligen borde varit ett 5070. Men ni förstår nog.

Jag ser alltid till att jag har pengar på banken så att jag har råd utan kompromisser om olyckan är framme.

Men visst jag lägger kanske inte pengar på ett 5090 utan tar ett 5080 eller istället för Samsung S23 Ultra så tar jag S23+. Vet inte om det räknas som att kompromissa. Men det handlar ju mer om att jag inte tycker dessa dyra produkter är värda pengarna och att de kanske presterar på en nivå jag inte drar nytta av.

Edit:
En sak jag kom på jag kompromissar med. TVn. Körde C2 istället för G2, fast jag ville ha en G2 och hade kunnat ha råd med en.

Kompromissar mest med frugan. Men hon är en klok sådan.

Kompromissar på teknik kontra estetik. Bästa placeringen av hembion kanske inte gör det snyggaste vardagsrummet. Största skärmen kanske inte är så iögonfallande i ett normalt vardagsrum.

Drömmen är en dedikerad hemmabio. Någon gång i framtiden kanske

Jag är villig att göra olika stora avkall på det mesta i livet utom toalettpapper - vilket jag nämnt tidigare (och fler trådar finns gällande just toapapper ... ).

När det kommer till teknik är det alltid en avvägning gentemot priset - det är i stort sett aldrig så att det dyraste är värt den extra kostnaden, och är det en så liten prisskillnad att det är försumbart så vore det knappast en kompromiss att gå ner en modell/revision/whatever; det vore dumsnålt.

Sedan är jag villig att kliva längre ut på pris/prestanda-kurvan ju längre jag räknar med att ha produkten. Ett chassi som kan hänga med i 15+ år skulle jag kunna betala oproportionerligt mycket mer för (om det är helt rätt chassi för mig) än ett moderkort som jag vet att jag sannolikt kommer att behöva byta nästa gång jag byter processor (högst sannolikt inom ensiffrigt antal år).

Mobil, och främst plattan skulle jag säga. Resten blir inte så bra som jag hade önskat pga ekonomin så man får välja lite smartare.

Privacy och datainsamling

Som förälder har jag blivit extremt kompromisslös. Ofta får man kolla klart på en film på mobilen på badrumsgolvet eller spela bilspel ett varv per session ibland. Man får vara tacksam för de chanser man får

Intresset styr mer. Att jämföra och spara till något ger mer än att bara köpa. Ett balanserat inköp ger bättre effekt än att någon del sticker ut mycket mer eller kostar dubbelt så mycket som allt annat. Frågan blir istället vad har jag nytta av att ha och vad kommer jag att använda snarare än att jag skall ha den dyraste saken. Finns alltid något som är lite dyrare och lite bättre men blir jag mer nöjd med det? Kommer jag att använda de där extra sakerna och hur stor skillnad blir det? Leder det till större investeringar för att jag skall få ut mer av den dyra saken jag köpt?

När det handlar om datorrelaterade grejer så kompromissar jag (helst) inte när det gäller saker som handlar om ergonomi (såsom kontorsstol, fotstöd, skärm, tangentbord, mus - tror de utgick från min hand när de skapade Intellimouse, den är helt perfekt för mig i både form och storlek).

Instämmer. Tycker det är märkligt att många tycks ha nästan oändlig betalningsvilja när det kommer till datorn i sig, men snålar sönder när det kommer till människa/maskin-gränssnittet. Man kör på gamla muggiga skärmar som hängt med flera uppgraderingar och Inets billigaste tangentbord och mus.

Har dock någon slags förståelse för det senare. Ibland är prissättningen på tillbehör direkt provokativ, det har gått för långt när en mus som inte är så värst mycket bättre än billighetsalternativen kostar över tusenlappen. Ska jag gissa så har såväl tillverkare som handlare direkt oförskämda marginaler på sådant.

En annan del jag inte kompromissar med är nätagget. Får för mig att det har sparat mig oerhört mycket felsökning genom åren, har aldrig haft några problem som spårats tillbaka till ett dåligt nätagg.

Sparat tills jag har råd med det jag behöver, lägger hellre någon hundring extra för att inte vara dumsnål.

Kompromiss blir att det är mycket som jag villhöver men låter bli att köpa pga att jag inte är ekonomisk oberoende

Det blir lite svårt att svara på, jag köper nästan alltid just det jag vill ha, ofta är jag väldigt specifik med vad jag vill ha efter att ha lagt ner orimligt med tid på att "forska" i vad jag behöver för att få det resultat jag vill åt.
Detta resonemang går att applicera på väldigt många aspekter och situationer.

Det innebär dock aldrig att jag köper "det bästa", "det nyaste" eller "det dyraste" i något läge, oavsett om det handlar om telefoner, datorer, bilar eller kläder.....
Men jag är väldigt kompromisslös i ordets betydelse att jag alltid köper det jag vill ha, jag nöjer mig inte med något annat.

Enda egentliga kompromissen jag tvingats till är att motvilligt använda Googles playstore och vissa bakgrundstjänster för att, utan att lägga ner orimligt med tid och energi, komma åt appar jag måste ha för att få privatlivet att fungera som samhället är utformat idag.

Antar att du menade motsatsen, kanske "kompromissvillig" eller något åt det hållet?