Tyvärr missade man nästan p2-generationen själv, då vi hade en P54C 120 MHz som räckte länge, dock minns jag ändå mot slutet av dess tid när morsan träffade sin nuvarande man och han hade en P2 350MHz, först med 64 MB ram och utan dedikerad grafik, men som snart komm att uppgraderas med ytterliggare 64 MB Ram samt ett Vodoo3 (3000 AGP, tror jag modellen hette, eller nåt i den stilen i alla fall). Dessutom skaffade vi en logitech-ratt med forcefeedback och pedaler.
Vodoo3-kortet hade ju TV-ut, och fatta vilken upplevelse det var att köra collin mcrae rally på 32" TV:n med ratten och pedalerna...
Tror det var '95 vi skaffade p1:an och sen misstänker jag att det var '98 p2:an blev inköpt. '99 tror jag i alla fall voodoo3-kortet kom.
Fy, jag saknar 3dfx, blev fruktansvärt upprörd när de gick i graven, vägrade Nvidia ända fram tills för typ snart två år sedan, då jag skaffade ett 6600gt som håller än... nästan...
Tillägg: Måste bara hålla med BorN, nu för tiden får man inte samma kännsla av fullkomlighet vid systembyten som man gjorde på den gamla goda tiden. P3:an på 1 GHz(!) var sista gången jag var med om den kännslan, efter det har det bara dalat...
Den dator som känndes allra mest imponerande för mig var faktsikt ändå tidigare nämnda pentium 120MHz, som alltid gjorde kompisarna gröna av avund (från inköpet '95 tills dess att P2:an började dyka upp i hemmen). Sen kostade den burken också 15 000 1995, vilket ju inte alls var så lite pengar då...
