Inlägg

Rätt coola licenser i denna än så länge korta tråd. Enda jag har som är nämnvärd är följande:

Tillstånd:
Rätt att uttrycka åsikt, men inte att kränka.

Jättejobbig restriktion ibland.

Om du älskar din fru så hitta några in-ear du är bekväm med, plus kåpor, hon kommer verkligen uppskatta det. Vet inte varför du kör FPS med högt ljud dock, men med kåpor kan du fortsätta njuta av hög volym. Jag kör själv med ovan rekommenderade ATX-M50X och lyssnar på ganska hög musik ibland, den läcker på tok för mycket om man bor med någon som är ljudkänslig så jag skulle inte rekommendera dom för dig.

F.ö. håller jag med Lars lite högre upp, är själv ljudkänslig och om någon sitter med _öppna_ lurar med hög volym och ignorerar mig när jag ber personen sänka ljudet kväll/nattetid påvisar personen höjden av respektlöshet. Jag är en väldigt lugn person, men hade jag varit din fru hade jag möjligen flugit i taket av ditt bemötande. Notera att ljudkänslighet inte är ett val, och kan vara grymt jobbigt i närheten av respektlösa individer, så straffa inte henne för det.

Lite som att lämna färgkodade lappar till sin färgblinda partner. Liksom... varför?

Vad jag inte hänger med på är vad dessa innebär i praktiken. Uppladdningsfilter kan ju vara allt från filmer på youtube och bilder på forum, men hur är det med övriga uppladdningar? Gör jag en CAD-ritning av en mutter (finns säkert en miljon patent kring dessa) och lägger upp på ett forum, vad förväntas i praktiken? Är texten man skriver också något som behöver passera ett filter? Om jag citerar någon, kan/får jag länka till källa? Måste jag betala länkavgift då?

Alla verkar vara så kraftigt emot men jag hänger inte med vad konkret folk är emot. På ena sidan har jag obfuskerat politikerspråk och på andra sidan folk som är emot och som vanligt bara antar att man redan vet (and by this point I'm too afraid to ask, typ).

Vad har vi i praktiken att se fram emot? På gott och ont, dvs.

@Aeig och @AllaTvivlare:

Jag har fått (nya) grafikkort över alla dessa år med skadade fins/flänsar i nya, hela, uppenbart ouppackade kartonger. Minst två stycken. När jag såg OP's bild tänkte jag på mitt 1070 (eller var det 770?) med liknande skada. Även i fall där flänsarna är skymda och inte kan kommas åt har skador funnits (så inget fall av tapp i golv osv). Jag har alltid tänkt att det hänt i fabrik vid hantering plus att det aldrig har påverkat stabiliteten på själva korten. Det är som ett jack i matbordet, estetiskt men påverkar inte funktionen. Hade jag dock pyntat mer än några tusenlappar för en GPU hade jag nog tänkt om gällande garantin, liksom OP.

Jag läste genom första sidan och skimmade genom en del, vad jag inte förstår är hur många som rakt ut påstår att OP försöker fuska, och hur många upvotes dessa inlägg fått. Inte fråga, inte undra, utan rakt ut anklaga. Hur kan ni öht vara så säkra att felet är OP's? Det luktar "åh nån påstår sig blivit felaktigt bannad och ber om unban på forumet så han måste 100% vara en fuskare" över det hela. Alt. "om det inte hänt mig lär det inte hända andra", eller nåt sånt.

På riktigt, har ingen fått en GPU med defekter i flänsarna? Har ni tittat ordentligt? Jag skummade bara genom tråden så kanske missat.

Att påstå att (massproducerat) fabriksfel är omöjligt är väl ett ganska löjligt påstående? Eller?

Jag ger inte alltid 100%, inte längre. Hemskt att säga, men verkligheten kan vara en kalldusch. Jag jobbade på en rad projekt till ett företag, jag var nöjd med våra avtal och vi höll oss i regel till dom, ibland kunde någon förändring/tillägg efterfrågas, men det var oftast "varför tänkte inte jag på det"-typ av grej så var aldrig ett problem. Jag gav alltid 100% men upptäckte att jag var lite av en tidsoptimist, tiden jag angav var vad det tar för mig där jag kan fokusera 100% att göra klart något, och bara det. Saker har liksom en tendens att hända.

Jag gillar analogin med bilnycklarna när kund frågar hur lång tid något tar. Säg att du ska åka till jobbet, du tar dig till bilen och upptäcker att du inte har bilnycklarna i fickan. Hur lång tid tar det att hitta dom? De kan vara i andra fickan så några sekunder. Kan vara i andra jackan där hemma så du måste gå tillbaks, så några minuter. Du kanske la den på något konstigt ställe när du fokuserade på något annat, säg barnen som skriker eller ett telefonsamtal med en kaffekopp i andra handen samtidigt som du rotar i plånboken. Hur specifikt kan du svara på hur lång tid det tar? Det är ett så enormt tidsomfång.

Jag sökte mig vidare när projekten började sina på ovanstående nämnda företag, vilket är var jag lärde mig detta med tid. Och det var inte en rolig erfarenhet.

Så jag hittade ett nytt företag och fick ett nytt projekt. Jag var riktigt nöjd med den, hade ordentligt med tidigare erfarenhet, något jag tycker om att göra och jag uppskattade att jobbet skulle ta 2-3 dagar, informerade kund 5-10, och tog betalt för en månad. Sen slog verkligheten in. Jag var beroende att få dokumentation från deras IT-nissar som aldrig kom, utan den kunde jag inte ens börja med kärnfunktionerna. "Inga problem, börja med knapparna och färgläggningen" sa projektledaren. Jag har lärt mig läxan tidigare, jag jobbar innifrån och jobbar mig ut, dvs kärnfunktionalitet osv först, UI kommer när allt fungerar, och jag vet exakt hur det fungerar och vad man kan göra med det. De gånger jag varit tvungen börja utifrån och jobba mig in har slutresultatet blivit bajsklet.

Så medan jag väntar på den vitala informationen så knåpar jag ihop det grafiska. Notera att jag är kodknäckare, jag gör backend, system och sysslar främst med att bolla data. När det kommer till grafik så kan jag typ göra en fyrkant i Paint, tror det finns en knapp för det men jag gör 4 raka linjer så gott jag kan. En vecka går och jag presenterar gränssnittet. Notera att två veckor in och allt jag gjort är en bild, seriöst en *.png jag visade i fullscreen. "Herregud vad fult." Försökte förklara konceptet av placeholder, men nej, det accepterades inte. "Flytta det här hit, lägg till den där grejen jag nämnde förut här" osv. Japp, dags att börja göra bajsklet. Motivationen börjar tryta.

Strax över en månad senare och motivationen som bortblåst får jag äntligen dokumentationen jag blev lovad jag skulle få vid projektstart. Och den är bedrövlig. Plus att formatet i deras filer/system är... tänk om du hade alla filer på datorn på skrivbordet, och alla hette "data", utan filändelse. Typ den nivån. Andra varningsklockan, och vad gör jag? Missar den helt och tror att det löser sig. Jag försöker göra det bästa av situationen.

Jag lyckades en vecka senare presentera en fungerande version (grundläggande/prototyp). Nej, den skulle tydligen inte funka. Jag blir informerad om några av deras fullösningar de har, vilket mycket riktigt stämmer, gör att det inte fungerar. Så jag får byta språk och approach.

En vecka senare, återigen presenterar fungerande version. Och återigen accepterar projektledaren den inte. Denna gång hade det att göra med hur jag sparar datan, vi hade mycket debatt kring detta innan och jag var noga med att följa deras ruggigt långa och specifika krav kring detta. Men nej, jag hade tydligen missuppfattat, och en timmeslång förklaring om vad det är han vill ha senare fattar jag vad han försöker säga. Grovt påhittat exempel; istället för att ha en central databas med alla klienters tabeller ville han ha varje klients tabell på klientens dator trots att alla klienter kopplar upp sig till samma server. Och att installera något på servern var inte på tal. Vid det här laget gav jag inte 100% längre, jag var väl runt 20%-strecket. Och jag var tvungen byta språk igen.

Två veckor senare presenterar jag detta Frankensteins monster, något som inte ska existera men lo and behold, där är den. Ett hopplock som ingen designer skulle kunna hitta på i sin vildaste fantasi, min tro i vad jag presenterar närmast noll. Projektledaren är nöjd. Första gången jag faktiskt erfarar att karln är nöjd, och det är mitt sämsta arbete någonsin (per design!). Bra, då ska vi bara installera det nödvändiga så är vi up and running och jag kan "börja på"/färdigställa UI'et. "Vadå installera? Vi ska inte installera något". Så först var jag tvungen ha en debatt att de måste HA filerna för att kunna använda dom, något han på riktigt inte hade fattat. Den diskussionen var lite av en ögonöppnare för oss båda.

Och då systemet körs på klientdatorn som är plattformsoberoende (linux/windows) behöver klienterna något som tolkar koden. "Nej, inget ska installeras på klientdatorerna". Så jag fann mig i en situation där kund vill ha ett centralt system som inte är centralt, men klienterna fick inte röras. Inget skulle få installeras. Och jag försöker förgäves förklara att ingen kod kan köras på någon maskin utan något som tolkar. Till och med HTML kräver en webbläsare. Men nej, döva öron. Och där dog min motivation för projektet, och jag sjönk in i en depression då jag hade kunnat jobbat på ett annat projekt med människor jag jobbat med tidigare och tycker om, som jag valde bort för detta bättre betalande.

Kund fick sin lösning 3 månader senare, och en matchande räkning så det löste sig tillslut. De var inte nöjda med kostnaden, och jag var inte nöjd med att föda vad jag nu vet finns där ute i det vilda. Jag har inte ens nämnt de extra/onödiga funktionaliteten projektledaren konstant efterfrågade. En favorit att hata var "gör såhär istället" och jag förklarar att den pixelperfektionen för den saken kräver att jag byter bibliotek och måste porta över allt, samt extra licenskostnader. Hans svar var "ok". Han behövde inte ens tänka på det. Tror fan han kastar tärning i förhand på vad han vill ha ut ur diskussionen, och litar helt på att tärningen Alltid Har Rätt.

Vad jag lärde mig var ett tydligt tecken på en dålig (projekt)ledare, något som påminde mig om ett stycke från Sun Tzu's Art of War. Denna projektledare var riktigt dålig för han ville bestämma både vad jag skulle göra (projektmål), och hur jag skulle jobba("utifrån -> in", extra funktioner, göra om efterfrågat och fungerande system från scratch flera gånger, etc). Det är ett väldigt luddigt koncept om man inte är vidare insatt, men i kort micromanagement/kika över axeln och påpeka saker konstant är ruggigt destruktivt.

Stöter ni på en chef som flera gånger om dagen klämmer ur sig - en formulering som idag ger mig en stressattack - "hur gåre?", SPRING!

Så nej, jag ger inte alltid 100%, men jag ger 100% av det jag har. Det är ledaren som avgör om det är 110% eller 20%. Trodde aldrig att mitt spann var under 100-110%, men det projektet fick mig inse hur en enda person kan verkligen stampa ner mig i marken.

De (projektledaren) kontaktade mig några månader senare, de ville koppla en mobilapp till systemet (som de mot min förvåning var riktigt nöjda med). Jag sa att jag inte har råd med det. Han blev förbryllad (jag hade ju tjänat mer än honom under vår tid tillsammans?). Tror inte ens han inser vilken skada han kan åsamka sin omgivning. Därför är människor så farliga, i kontrast med djur. Djur är ärliga. En orm är en orm. Är en varg hungrig och vill äta dig är den ärlig om det. Människor däremot kan vandra runt helt omedvetna, helt utan uppsåt, och du vet inte om faran förrän skadan är skedd. Kanske därför folk som jobbat inom service har generellt så låg människosyn.

Om 2160p är 4k så är hälften 2k, dvs 1080p. Så höftar jag ivf.

^ Det här är vad jag gjorde.

Jag finner denna tråd väldigt läsvärd och... väldigt Svensson. Vem i hela fridens namn stör sig på pinnen vid kassan? Hur mycket stress, förväntningar och bollar i luften har man om man är så lättantänd för vad som måste ses som bagateller? Eller har man ett så gott liv att det är det värsta som kan hända en? Var är saker som att oprovocerat bli undanknuffad/bortsliten för någon vill ha din (sitt)plats, folk som randomly fintar att dom slår dig mellan benen när man passerar för att se om du reagerar, eller komma tillbaks till tvättrummet för att se dina blöta kläder i en hög i hörnet och någon annans kläder i tvättmaskinen? Eller som ungdom på sin första moped bli prejjad och förföljd av en bil på en bred, tom väg för att... du kör ansvarsfullt och följer trafikreglerna? Liksom pinnen i matkön är dessa enskilt inte ett vardagligt fenomen, men tillsammans blir de vardagsmat. Och då ska jag inte gå in på saker som inbrott, våldsbrott, osv.

Jag fick nog av människor och deras bedrövliga beteende och flyttade så långt från Stockholm jag kunde. Bor 6 mil utanför Umeå i Norrlandsskogen. Får och hästar, folk som kommer ihåg dig och som faktiskt lyssnar när man pratar istället för att bara vänta på sin tur. Mänsklig kontakt sker nu på egna villkor och jag är inte dagligen utsatt av idioti. Renare luft och mindre buller. Stress har gått ner, nerver återhämtat sig. Jag ser folk fortfarande göra sina grejer, men det är i nivå om att prata om vädret i 30 sek med kassören och uppehåller folk i kön, eller en äldre som insisterar att betala med kontanter och har tydliga problem med att räkna. Såna grejer, det är hur lugnt som helst för mig. Har en granne som grillar på altanen typ varje dag men efter eldningsförbudet kom har han bara gått till grillen och petat/klappat på den av vad jag tolkar som abstinens. Respekten är helt annan här ute.

Har dock en granne som genar över hörnet på min tomt utan att fråga om det är okej först, men jag har inga problem med det. Har en annan som låter sin hund bajsa på min tomtkant och jag har inga problem med att plocka upp det själv. Fatta hur fridfullt ditt liv måste vara och fri från idioti om du är okej med att plocka upp hundbajs från en grannhund på din egen tomt.

När någon föreslår att man kan flytta om området inte passar en försöker inte sätta dig på plats, det är ett riktigt vettigt, och riktigt verkligt alternativ. Vad annars gäller? Ska alla dom flytta? Eller ska alla dom anpassa sig efter hur du vill att de ska agera? Eller ännu värre, respekterar du dig själv så lite att du helt enkelt kommer leva ditt liv i en för dig ohållbar situation? Nej, låt oss vara lite realistiska. Flytta är ditt bästa alternativ. Ja, du får hitta nytt jobb. Ja, nytt boende och nya vänner. Men nej, det är inte hela världen. Dina barndomsvänner och släkt kan sätta sig i en bil och vara hemma hos dig timmar senare, samma dag. Vi bor i ett litet land, 100Mbit fiber finns seriöst överallt, och Webhallen/komplett/osv levererar liksom till hela landet.

Har andra människors idioti fått dig förakta människor i allmänhet, överväg att flytta bort från dom. 3 mil eller 60 mil, så långt du kan. Vill du ha det varmare så flytta mot Skåne, är du liksom mig en viking (varmblodig) flytta norrut. När du gjort det inser du att det inte är människor du hade problem med, utan något som är närmare kulturellt, eller (storstads)mentalitet. När jag bodde i Stockholm hela mitt liv och resten av landet inte tyckte om stockholmare trodde jag dom bara var avundsjuka för att dom inte hade allt vi hade. Vi var navet i hjulet så att säga, det är ju självklart att mest skulle investeras där. Nu när jag bor i Norrland och fått se det från båda sidorna så har stockholmare en tydlig arrogans som, likt det som gällde för mig, de förhoppningsvis bara är omedvetna om. Landet, och ev. problem, är bra mycket större än Stockholm.

Flytta till en "koja i skogen", det är värt det. Jag pratar från erfarenhet. Sluta hitta på ursäkter och flytta.

Och vi har bara oss själva att skylla. Lootboxes, facebooktävlingar, ohållbara lagförslag, det finns så många saker som kommer fortsätta spåra tills folk säger ifrån. Kan man inte rösta med plånboken, och inte vill rösta med fötterna kan man alltid göra sin röst hörd. Om företaget i fråga inte lyssnar lär konkurrenter göra det.

Är det därför du är här? För att vinna argument? Jag är här för att dela min åsikt och föra en förhoppningsvis vuxen dialog, och kanske lära mig något under processen.

Du faller även offer för vad du förespråkar mot, att kalla någon SJW i första meningen är att försöka stänga ner mig och mina argument (vare sig det är sant eller inte). Något du f ö finner dina meningsmotståndare gör och anser vara fel. Och jag har lite svårt att förstå biten om "Nvidia gör fel -> någon påpekar detta -> gör folk mer sugna att köpa Nvidia för att felet blev påpekat". Är det en rationell reaktion i din bok? Man gör sånt när man inte vill att någon ska ha rätt. Det är ju textbook emotionellt. Det är ju vad köttätare gör mot veganer när dom med flit äter kött framför dom med öppen mun och ojar sig om hur gott det är. Ja, du får äta kött men måste du avsiktligen provocera?

Det är bl a av dessa anledningar man inte attackerar person utan argument. Det är varför varje politiker som börjar en kontring med "Men lilla flickan(...vad vet du?)" inte ska tas seriöst, liksom samtliga som bestämt måste stämpla en potentiell meningsmotståndare, ex "rasist" eller "SJW". Gör inte samma fel du tycker dina uppfattade meningsmotståndare gör.

Notera att inte någonstans i mina inlägg har jag gjort personliga påhopp, som att stämpla folk, så jag förstår inte varför du ansåg att jag förtjänade bli stämplad.

MVH!

Jag skummade igenom både videon och tråden. Om jag förstått rätt har de introducerat en lägre presterande 1030 "under bordet", och är inte tydliga med att skylta detta. Till skillnad från 1060 3GB vs 6GB som var småfult så var det gjort från start, och folk var medvetna om att det var två modeller som har skillnader, och (att de skiljer sig) är tydligt skyltade så folk vet vilken de köper, så jag ser inte hur det går att jämföra. Ena är småful och andra rent vedervärdig.

Om detta stämmer förstår jag inte ens varför det är en debatt om det är scam eller inte. Främsta argumentet mot scam jag sett i denna tråd har varit DYR (gör din egen research). Detta argument håller inte. Inte för fem öre. Mycket för att oddsen att dessa individer lever som de predikar är närmast icke-existerande.

Men det är antaganden från min sida så låt mig erbjuda tre argument för att detta är ett uppenbart scam.

1) DYR.

Jag har skrivit dryga 2 A4 på denna punkt full med exempel och perspektiv, men jag valde att ta bort det då knappt jag orkar läsa så mycket dravel. Poängen bottnar i att om du vet vad en G403 har för specs, du köper en G403, så förväntar du dig att få en G403 och inte en SURPRISE! Här är en light edition! Läs det finstilta nästa gång! Tack för stålarna! Precis som när jag komponerade en Coffee Lake gamingdator till en polare förra året och valde ett bra moderkort med samma socket som sen visade sig inte vara kompatibel. Well, that's a first. Och vad jag läst runtom webben var jag inte den enda som gick på det.

2) Billig läxa

Jag såg någon argumentera i denna tråd att det är en billig läxa då 1030 är så billig. Vi är egocentriska av natur så det är lätt att glömma bort detta. Det är billigt för oss med pengar, för oss som inte ens skulle överväga att köpa en 1030. Vi kan alltså inte ens relatera till detta. Den grupp kunder som faktiskt inte bara överväger utan även köper en 1030 har garanterat större andel ekonomiskt utsatta personer. Jag säger inte att alla är, jag säger större andel.

De som är ekonomiskt utsatta har liksom lite andra saker att fokusera på än att sätta sig ner, ta sig tid de inte har, plocka stressen och sömnbristen ur kroppen och lägga den vid sidan av så de kan fokusera, och bläddra igenom teknisk jargong en försumbar andel av befolkningen begriper och klura ut vad de exakt innebär i praktiken. Som att stjäla handväska från en pensionär, eller glass från ett barn; försvarslösa offer. Det är denna grupp som Nvidia scammar. Fatta hur lågt det är.

3) Skyddar sig

Att de skyltar med DDR4 på kartongen och vad jag ser ingenstans annars är för att de ska kunna skydda sig. De kan peka på boxen och säga att det står där, vilket det gör. Men folk kollar inte där, vilket de vet. Och trots att vissa kan skrika FULSPEL fortsätter folk köpa Nvidias kort, vilket de är okej med.