Absolut, tack för att du fråga,
Punkt 1, resurser är ändliga, dvs vi har inte tillräcklig med personer för att låta tusental arbeta med att reparera saker och samtidigt hänga med och utveckla nya saker, vården går på knäna för att vi inte har tillräcklig med folk, tech industrin lika så. Skapar vi mer jobb kommer vi inte ha folk till annat. Dvs vi måste välja noga vilka jobb vi skapar i framtiden. Och nej dom 8-10% som är arbetslösa kommer inte att gå att anställa för detta, dom är arbetslösa / oanställningsbara oavsett färg på regering.
Punkt 2, denna punkt är rätt själv förklarande, det är svårt att optimera för både funktion och möjlighet till reparation. Vi kommer behöva göra avkall på funktion för att kunna reparera.
Punkt 3, också rätt självförklarande, ju större regelverk desto större tröskel för mindre företag att ta sig över för att komma in med nya produkter. (det blir givetvis också svårare för stora företag men relativ små företag blir den tröskeln inte lika stor).
Mitt mot förslag är att man istället fokusera på att bli bra på att återvinna saker på industriell/maskinell(AI) skala, tex kunna smälta ner / demontera bilar effektivt och ta tillvara på råmaterialen för att bygga nya bilar effektivt. Gör man det på industriell nivå krävs det betydligt mindre folk. Istället för att ha tusentals som sitter och reparera är och där, med resultatet av suboptimal produkter.
En enkel fråga: Vad tror du är bäst för planeten? Att plocka isär, smälta ner, separera, till stor del kassera – Därefter: smälta ihop, löda, tillverka, montera, marknadsföra och sälja. ELLER: Skruva isär och byta en komponent?