Sedan lanseringen av arkitekturen Skylake i augusti 2015 har det hänt väldigt lite på den arkitektoniska fronten från Intel. Med efterträdaren Kaby Lake lämnades själva arkitekturen orörd och den största nyheten blev en förfinad 14-nanometersteknik, som fick det officiella namnet 14nm+.
Med 14nm+ talade Intel om 12 procent högre prestanda (klockfrekvens) utan att strömförbrukningen gick upp. Det här fick störst avtryck på processormodeller för bärbara datorer, men även för stationära där bland annat Core i7-7700K fick 300 MHz högre turbofrekvens och bättre överklockningspotential än föregångaren Core i7-6700K.
I och med Coffee Lake blir en av de stora nyheterna en ytterligare polerad teknik vid namn 14nm++. Förbättringarna med denna ska likna 14nm+ och jämfört mot ursprungliga 14nm talar Intel om 26 procent lägre strömförbrukning vid samma prestanda, alternativt 26 procent högre prestanda vid samma strömförbrukning.
Med Coffee Lake översätts dock inte förbättringarna till högre klockfrekvenser i alla lägen, utan Intel tar fasta på den lägre strömförbrukningen och ökar antalet kärnor i alla segment. Resultatet är fler kärnor med generellt sett något lägre frekvenser än sjunde generationens Core, Kaby Lake.
Coffee Lake | Sandy Bridge–Kaby Lake | |
---|---|---|
Intel Core i7 | 6 kärnor / 12 trådar | 4 kärnor / 8 trådar |
Intel Core i5 | 6 kärnor / 6 trådar | 4 kärnor / 4 trådar |
Intel Core i3 | 4 kärnor / 4 trådar | 2 kärnor / 4 trådar |
Lanseringsår | 2017 | 2011–2017 |
För både Intel Core i7 och Core i5 handlar det om 50 procent fler kärnor, det vill säga sex stycken istället för fyra. För processorer med suffixet Core i7 där varje kärna dessutom har stöd för Hyperthreading innebär detta tolv trådar, upp från åtta stycken med tidigare generationer.
Störst prestandaökning i och med detta får Intels mellansegment Core i3, som tar klivet upp från två till fyra kärnor. Stödet för Hyperthreading stryker dock på foten vilket innebär att modellerna fortsatt har fyra trådar. Fyra "riktiga" kärnor gör dock att en Core i3 ur generationen Coffee Lake motsvarar en Core i5 från Kaby Lake, vilket bör resultera i mycket prestanda för pengarna.
Intel LGA 1151 utan bakåtkompatibilitet
Traditionellt sett har Intel endast använt samma sockel för två generationer och därefter ersatt denna med en ny. Med Coffee Lake stannar Intel kvar vid LGA 1151 som först introducerades med Skylake samt även används för Kaby Lake. Det här innebär dock ingen bakåtkompatibilitet vilket lett till förvirring.
Det korta svaret är att alla moderkort med LGA 1151 och 300-serien styrkretsar i praktiken fungerar som en helt ny sockel, utan kompatibilitet med Kaby Lake eller äldre Skylake. Detsamma gäller även omvänt – Coffee Lake fungerar inte med ett LGA 1151-moderkort med styrkretsar ur 100- och 200-serien.
Kompatibilitet: Intel LGA 1151
Z170 | Z270 | Z370 | |
---|---|---|---|
Intel Skylake | Ja | Ja | Nej |
Intel Kaby Lake | Ja | Ja | Nej |
Intel Coffee Lake | Nej | Nej | Ja |
Det här har även testats i SweClockers testlabb, där processorerna rent fysiskt får plats i sockel LGA 1151 oavsett namnet på styrkretsen. Resultatet när fel processor används med fel moderkort blir att systemet inte startar, någonting som egentligen inte har någonting med styrkretsen att göra.
Det Intel gjort är att ändra i de elektriska kopplingsbanorna till kontaktstiften i sockel LGA 1151, enligt officiell utsago för att Coffee Lake behöver kraftfullare strömmatning än både Kaby Lake och Skylake. Nämnvärt är att det dock spekuleras i att förändringen som gjorts enbart är till för att tvinga användare som vill uppgradera till Coffee Lake att investera i nya moderkort.
För att summera och ge bättre klarhet i förvirringen finns ett enkelt sätt att se om ett LGA 1151-moderkort är kompatibelt med Coffee Lake, även känt som åttonde generationens Core eller 8000-serien. Alla moderkort med 300-seriens styrkretsar har den nya elektriska kopplingen till sockeln.
Intels 300-serie styrkretsar en blandning av gammalt och nytt
Till den reviderade sockeln hör en ny serie styrkretsar, vilka gör det enkelt att särskilja ett moderkort för Coffee Lake mot ett annat LGA 1151 för Kaby Lake och Skylake. Först ut är entusiastkretsen Z370, som namnet till trots inte bjuder på några nyheter mot Z270.
Enligt uppgift till SweClockers är de båda styrkretsarna helt identiska och det enda som skiljer är just namn. Intel Z370 har således 30 High Speed I/O-banor (HSIO), vilka moderkortstillverkaren kan nyttja fritt för att ge olika modeller stöd för alltifrån fler SATA 6,0 Gbps, PCI Express 3.0, USB 3.0 och Gigabit Ethernet. Sett till "fasta" anslutningar återfinns 6 SATA 6,0 Gbps och 14 USB 2.0. Till detta hör även stöd för Intels accelerationsteknik Optane.
Det som särskiljer en styrkrets i Z-segmentet från andra är främst att det är ensamt om stöd för överklockning av processorer i K-serien; för dagens test Intel Core i3-8350K, Core i5-8600K och Core i7-8700K. Styrkretsarna vars namn inleds med bokstaven Z gör det också möjligt att dela upp processorns inbyggda PCI Express-kanaler för att exempelvis köra flera samtida grafikkort.
Den som ser fram emot riktiga nyheter får vänta till januari månad, då Intel släpper fler processormodeller i familjen Coffee Lake. I samma veva släpps även en ny uppsättning styrkretsar vid namn H370, B360 och H310, som baseras på helt nytt kisel och ger stöd för nya funktioner.
Det som hittills är känt om den "riktigt nya" 300-serien är att en eller flera av dessa styrkretsar får inbyggt stöd för USB 3.1 (10 Gbps) och inte minst trådlöst nätverk 802.11ac samt Bluetooth 4.2. Det här betyder dock inte att alla moderkort kommer stödja trådlöst nätverk, då tillverkarna måste lägga till kringliggande elektronik och utgångar för antenner.
Nämnvärt är att styrkretsarna inte ersätter Z370, som är tänkt att leva vidare till 2018 års andra hälft då den ersätts av Z390 och efterträdaren till Coffee Lake. Med andra ord får prestandajägare som vill kunna överklocka och köra två grafikkort samtidigt nöja sig med Z270 i ny skrud för den här generationen.