Testpilot: LG Ultragear 45GR95QE – bred spelskärm som imponerar

LG har varit branschledande inom OLED-produktion under lång tid och släppte sin första OLED-TV redan år 2013. Idag, tio år senare, har mycket hänt. 4K UHD har slagit på bred front, HDR har tagit världen med storm och 120 Hz är numera standard även bland TV-apparater. OLED har onekligen hängt med i svängarna.

Nytt för i år är att LG har börjat satsa på dedikerade spelskärmar med OLED-paneler med två nya modeller. Nu är det dags att kika på den större av dem.

En bred OLED

Med utmärkande kontrast, blixtsnabb respons och exceptionella betraktningsvinklar kombinerar OLED det bästa av flera världar. Det är odiskutabelt att tekniken blivit vanlig i vardagsrummen, men det har samtidigt tagit lång tid innan någon ordentlig implementation i datorskärmar – något som först nu sker på allvar.

En trend som däremot pågått i skärmvärlden under längre tid är modeller med ett bredare bildförhållande än 16:9. Ofta kallas det Ultra-wide och vanligtvis med proportioner runt 2.37:1. Formen i sig är långt ifrån ny och introducerades av 20th Century Fox redan år 1953 (med väldigt snarlika mått) i form av Cinemascope. Länge förknippades det därför med ett bioformat för långfilm, men ses idag även som ett vedertaget alternativ för datorskärmar.

Specifikationer Ultragear 45GR95QE

LG Ultragear 45GR95QE har en upplösning på 3 440 × 1 440 pixlar och en bilduppdateringsfrekvens på 240 Hz. Med en diagonal bildstorlek på 44,5 tum ger det en pixeltäthet på 84 pixlar per tum (PPI). Precis som LG:s övriga OLED-paneler använder sig Ultragear 45GR95QE av en WRGB-struktur. Varje bildpunkt har fyra subpixlar (vit, röd, grön och blå) och särskiljer sig tydligt från skärmar med LCD-panel.

Kombinationen mellan stor bildyta, OLED-panel, Ultra-wide och inte minst hög bildfrekvens gör det ytterst tydligt att LG Ultragear 45GR95QE riktar sig till den som är ute efter en riktigt storslagen spelupplevelse. Trots att skärmen delar den grundläggande tekniken som vi har sett på de TV-apparater med OLED-paneler, finns det markanta skillnader i hur bilden reproduceras.

Form och funktioner

LG Ultragear 45GR95QE är i huvudsak riktad till gamers och vid första anblick kan den framstå lite som en storebror till Ultragear 27GR95QE. Det intrycket kvarstår till stor del även efter att ha testat skärmen. I mån av adaptiv synkronisering finns stöd för AMD Freesync Premium och därigenom även kompatibilitet med Nvidia G-sync.

För anslutning av bild samt ljud finns en ingång för Displayport och två ingångar för HDMI. Inga högtalare finns på skärmen utan ljudet skickas istället ut via TOSLINK samt 3,5 mm för headset. En ingång USB Type-B finns och står för distribution till en USB-hubb med två Type-A-portar. Samma ingång kan även användas för kalibrering via LG Calibration Studio, och uppdatering av programvara.

Det medföljande stativet är stabilt och flyttar inte på sig särskilt lätt. Däremot har skärmen lätt för att gunga vid vibrationer eller skakningar. Rotation är inte möjligt, vilket inte är så konstigt med tanke på skärmens bredd. Däremot kan skärmen lutas, svängas och även justeras på höjden. Trots storleken upplevs den som förvånansvärt flexibel och anpassningsbar när den väl är på plats.

Skärmen har också en rejäl böjning motsvarande 800R vilket kan bli mycket påtagligt beroende på betraktningsvinkel och avstånd. Även när avstånd och vinkel är rätt kan böjningen upplevas som störande beroende på vad som visas.

Navigering i menyer görs i huvudsak med en fjärrkontroll. En knapp finns på skärmen som ger åtkomst till en snabbmeny där enstaka ändringar kan göras, men fjärrkontrollen är nästan alltid smidigare att använda oavsett vad som ska göras.

Designmässigt är LG Ultragear 45GR95QE utmärkt konstruerad. Med slimmade kanter, stadigt stativ och spartanskt utförande är det lätt att uppskatta dess utformning. RGB-belysning med totalt tjugo färger (utöver vitt) finns på skärmens baksida och ger ett trevligt sken. Däremot täcks den lätt av den breda panelen och hur belysningen upplevs kommer att vara högst beroende av vad ljuset kan reflekteras mot bakom skärmen.

Bred OLED gjord för skrivbordet

I flera år har TV-apparater med OLED-paneler varit ett förekommande alternativ för datorbruk. Trots att det har inneburit kompromisser, där skiftande ljusstyrka och besvärliga inställningar varit de främsta nackdelarna för många, har det ändå setts av många som en rimlig avvägning för att få de fördelar som OLED ger.

Ultragear 45GR95QE är å sin sida designad som en datorskärm i grunden, vilket gör att många av nackdelarna med att använda en TV till sin dator lyser med sin frånvaro. Anpassningar har gjorts för att dölja begränsningarna i högsta möjliga mån och samtidigt göra skärmen lämplig för blandat användande och inte enbart spel. Det märks direkt att LG har lyckats väldigt väl, även om vissa nackdelar är närmast omöjliga att komma ifrån av sin natur.

Precis som alla andra OLED är kontrastförhållandet fenomenalt bra och det är en markant skillnad mot de LCD-paneler som annars är väldigt vanliga bland datorskärmar. Skärmen använder LG:s nya MLA-panel, vilken har utmärkta betraktningsvinklar utan att färgerna ändrar ton.

I syfte att förhindra inbränningar genomförs en bildrensning efter fyra timmars sammanlagd användning när skärmen stängs av. Efter 500 timmar görs en pixelrensning. Genom en dedikerad meny kallad OLED-vård, kan både pixel- och bildrensning startas manuellt. Det finns även inställningar för pixel shift som skiftar bilden över tid. Funktionen kan inte förhindra inbränningar, men gör de något mer vaga om de inträffar.

Skärmen har också så kallad Picture-in-Picture. En primär bildkälla med maximal upplösning på 3 440 × 1 440 pixlar kan då utgöra bakgrunden, medan en annan bildkälla kan presenteras i ett fönster på skärmen. Det går också att ha två bildsignaler bredvid varandra på varsin halva av skärmen med en maximal upplösning på 1 720 × 1 440 pixlar vardera.

Vardagligt bruk

Som tidigare beskrivet så sköts all navigering på skärmen med fördel med den medföljande fjärrkontrollen. Det är både simpelt och effektivt, men dess IR-signaler kan plockas upp av flera skärmar av LG. För den som sitter med flera skärmar som använder likadan fjärrkontroll blir det snabbt en irriterande faktor. Menyerna presenteras i övrigt på ett estetiskt snyggt vis och det är lätt att få en bra överblick om vilka inställningar som finns tillgängliga.

I standbyläget försvinner också EDID, vilket gör att källan som används inte längre kan identifiera skärmen. Det i sin tur kan leda till att upplösningar, bildfrekvenser eller andra inställningar blir nollställda. Används flera bildskärmar kan även uppställningen i operativsystemet påverkas. I mitt fall uppstod inga problem men är likväl bra att ha i åtanke.

Det breda bildförhållandet i kombination med storleken är enkel att anpassa sig till. Även vid traditionellt datorbruk blir det snabbt uppenbart hur lätt det är att få en bra överblick när exempelvis ett dokument i Excel eller Word öppnas. Surfande blir en lite blandad upplevelse eftersom långt ifrån alla hemsidor är anpassade för det ultrabreda formatet, men det är aldrig särskilt störande. Det finns mycket yta att fylla och allt känns lagom stort.

Då skärmens bildförhållande är så pass vedertaget för film tog jag mig friheten att testa just film från min Oppo UDP-203. 24p återges problemfritt utan 3:2 pulldown via HDMI. Däremot lyckades jag inte få bukt på några av zoom-funktionerna i skärmen då dessa inte gick att justera.

Lösningen blev att använda en kombination mellan fullskärmsläget och zoom-inställningarna på spelaren. Det gick i slutändan att nyttja hela skärmens bildyta för att få ut mesta möjliga ur filmer i Cinemascope, men är högst beroende av vad ens källa är kapabel till. Det är ett knepigt tillvägagångssätt, men som i slutändan ger ett mycket trevligt resultat och inte minst för filmer med HDR.

Till skillnad från TV-apparater med OLED-panel går det med Ultragear 45GR95QE att undvika ABL – Automatic Brightness Limiter – nästan fullständigt vid SDR. Tekniken används för att reglera energiförbrukningen på bildvisaren och påverkar i sin tur hur mycket ljus som alstras när mycket vitt är på skärmen. Det ger typiskt problem när till vissa hemsidor öppnas i en webbläsare eller ett Excel-dokument öppnas, eftersom ljusstyrkan snabbt skiftar.

Här är det istället väldigt sällsynt att bildinnehållet påverkar ljusstyrkan i flera av bildlägena och då går det praktiskt taget inte att ens provocera fram några skiftningar. Spelläge 1 och 2 samt sRGB är båda mycket välanpassade och stabila ur det avseendet.

Vissa bildlägen såsom Levande kan däremot ge tydliga skiftningar i ljus. Detta är ofrånkomligt då skärmen försöker ge ifrån sig ännu mer ljus än vad som erbjuds i spellägena eller sRGB. Samtidigt går det inte att utföra någon som helst kalibrering i exempelvis Levande och det är inte att rekommendera för den som behöver en mer tillförlitlig bild. Mer info under bildåtergivning.

Trots mycket lovord finns det en akilleshäl och det är bildens uppbyggnad. Där faller både upplösningen i förhållande till storleken och pixelstrukturen in. En pixeltäthet på knappt 84 PPI är till och med lägre än Microsofts rekommenderade standard för Windows, som är 96 PPI. Till följd av det finns inte mycket utrymme för skalning.

Det räcker med nöd och näppe för skrivbordsanvändning, men även det är ytterst beroende av avståndet till skärmen och vad som visas upp. Det i kombination med att pixelstrukturen kan orsaka artefakter i textrendering men också ren grafik. Både grönt, gult och cyan ger konturer när de hamnar bredvid vitt och kommer vara synligt vid en del tillfällen. I användargränssnitt hos en del mjukvaror med små ikoner är det ibland lätt att peka ut felen exempelvis.

Spel

Efter att ha upplevt viss tveksamhet vid desktop gav LG Ultragear 45GR95QE nya intryck vid spel. Det borde inte vara någon förvåning alls då skärmen har allt som kan tänkas för en OLED som är avsedd just för spel, men det gav ett helt annat perspektiv kring skärmen jämfört mot tidigare.

Vad som först uppenbarar sig vid spel är bildförhållandet. Många spel upplevs som mäktiga när bilden är stor och bred, vilket tillsammans med böjningen tillför ytterligare till en omtumlande upplevelse. Att gå igenom ens spelsamling och upptäcka alla gamla godingar som har stöd för Ultra-wide är riktigt häftigt. I slutändan satt jag som fastklistrad och lekte runt med titlar från alla möjliga epoker.

Det stora kontrastförhållandet är som väntat en tillgång och det blir extra tydligt vid HDR. Svärtan är total och då varje pixel är sin egen ljuskälla kan ljusstarka objekt vara precis vid kolsvarta områden utan att de påverkar varandra. Det klassiska Microsoft Flight Simulator glänser verkligen och särskilt mycket i Ultra-wide.

Skärmen har adaptiv synkronisering vilket behöver aktiveras i menyn. Enligt Nvidias kontrollpanel kan inte skärmen valideras som kompatibel med G-Sync och behövde startas manuellt. Trots det fungerar VRR som det ska med mitt Geforce RTX 3090. Vid VRR förekommer visst flimmer i mörkare partier men är generellt sett tämligen sällsynt.

Det är svårt att poängtera hur fenomenal LG Ultragear 45GR95QE är för spel utan att bli tjatig. I korta ordalag kan det sammanfattas att den lever upp till vad den lovar och sätter ribban högt. Hög bildfrekvens, stor bildyta och alla de fördelar som OLED kommer med, får mig att åsidosätta skärmens negativa sidor i princip helt och hållet.

Bildåtergivning

Ultragear 45GR95QE är utrustad med LG:s nya MLA-paneler vilka har praktiskt taget helt problemfria betraktningsvinklar. Däremot har den problem med uniformiteten då det lätt uppstår en vinjettering i särskilt ljusa scener där kanterna blir lite mörkare.

Det ger även sken av sig genom en viss rosa skiftning längs högra kanten om en helt grå yta visas upp. Vid datorbruk kan uniformitetsavvikelserna märkas och till viss del vara störande. I spel och film är det långt ifrån lika uppenbart. Snarlika avvikelser går att identifiera i särskilt mörka scener.

Uniformiteten uppmäts med en Minolta CA-210 och anges i cd/m².

Med reglaget ljusstyrka kan skärmens alstrade ljus i generella drag ändras och kontrast används för att justera vilken nivå vitt klipper på. Vid mätning är sRGB kalibrerat till D65 och sRGB uppvisar praktiskt taget identiskt resultat vid 5 procent fönster som 10 procent fönster med APL 75. Gamer 1 använder ”Varm” färgtemperatur och har strömsparläget inaktiverat.

I sRGB-läget förekommer vissa skiftningar av ljusstyrkan men är både små och sällan förekommande. Som allra lägst behålls cirka 85 procent av ljusstyrkan när ABL är som mest begränsande och ett sådant scenario är nästan omöjligt att åstadkomma utanför en testmiljö. Gamer 1 å sin sida uppvisar inga som helst skiftningar i ljusstyrka beroende på innehåll som visas och undviker således ABL fullkomligt.

Med en ljusstyrka som maximalt uppgår till 180 nits i Gamer 1 och 150 nits i sRGB kan det låta som en ljussvag skärm, men i realiteten upplevs det som tämligen ljust eftersom bilden är så pass stor och lätt mättar ögonen. I ett mörkt rum kommer den att upplevas som mer än tillräckligt. I en miljö med mycket ljusinsläpp eller kraftig belysning kan den däremot verka bristfällig. Skärmen kräver sin miljö helt enkelt, men väl där håller den helt klart bra nivå.

Panelen använder ett matt antireflexfilter som lyckas göra reflektioner dämpade och diffusa. Däremot saknas lite av den klarhet som en blank OLED-panel erbjuder och det kan märkas på statisk grafik. Panelens böjning kan i sin tur också göra att reflektioner blir mer utdragna, men likväl också lättare att undvika eftersom reflektioner plockas upp ur en så snäv vinkel. Personligen hade jag hellre sett en blank panel, även om reflexfiltret inte stör särskilt mycket.

SDR

För SDR finns totalt elva bildlägen och av dessa går tre (Gamer 1 och 2, samt sRGB) att kalibrera manuellt genom menyerna. De tillgängliga reglagen skiljer sig dock och förutsättningarna likaså. I sRGB kan endast ljusstyrka, kontrast och vitbalans ändras.

Vid kalibrering användes Calman. Mätningarna före avser fabriksinställningar utan några som helst ändringar gjorda av användaren. De efter kalibrering avser sRGB-läget med justeringar gjorda manuellt genom menysystemet. Vitt har en ljusstyrka på 100 cd/m².

Vitbalansen blir lätt lite ojämn eftersom den antingen drar iväg åt det blåa hållet nära vitt eller röda hållet i mellandagrar. Eftersom mättade ögon är mindre känsliga för avvikande vitbalans än när pupillerna är mer öppna, väljer jag att fokusera på jämnare gråtoner till priset av ett visst blåstick vid vitt.

Gamer-lägena har fler reglage som kan användas vid kalibrering. Exempelvis finns flera lägen för gamma, reglage för svartnivå (kallad svart stabilisering), skärpefiltrering och färghantering. Det finns även förinställda vitbalanser (varm, mellan och kall) utöver manuella reglage. Av de förinställda är varm i särklass närmst D65 på recensionsexemplaret.

Det enda sättet att nå en färgrymd motsvarande sRGB (BT.709) är att använda just sRGB-läget. Alla andra lägen, inklusive Gamer 1 och 2, låser färgrymden till DCI-P3. Det leder till övermättade färger om inte ens källa använder lämplig färghantering. Med Windows är det tämligen få programvaror som sköter det korrekt medan Mac OS fungerar desto bättre.

I många fall är det helt enkelt säkrare att använda sRGB-läget för att kunna återge så korrekta färger som möjligt. För den med en kompatibel mätare kan även LG:s egna programvara för kalibrering användas till någon av de två profilerna för att åstadkomma önskad färgrymd.

Däremot har sRGB-läget nackdelen att de allra mörkaste lågdagrarna inte återges korrekt utan försvinner istället i svärtan. Detta kan åtgärdas i Gamer 1 och 2 genom svart stabilisering. En tillfällig lösning är att justera svartnivån från ens källa, vilket går att göra genom Geforce kontrollpanel till exempel. Eftersom bitar reduceras när svartnivån ändras finns det risk att viss posterisering kan uppstå.

Av historien att döma brukar dock OLED-paneler från LG ändras i hur lågdagrar nära svart återges över tid. Det påverkas av både antalet pixelrensningar och antalet drifttimmar. Med viss optimism kan jag tänka mig att problemet som skärmen uppvisar endast är temporärt.

Färgåtergivningen är mer än bra nog för konsumentbruk med bra övergångar och i överlag korrekta nyanser. Då ABL inte orsakar några problem på skärmen kan den användas för viss produktivitet, men i så fall krävs viss försiktighet eftersom vitbalansen aldrig blir riktigt som tänkt. För spel och nöje håller den i vilket fall en bra nivå vad gäller bildkvalitet.

HDR

Skärmen har stöd för HDR10 och med det finns totalt fem bildlägen att välja mellan. Av dessa är Gamer 1 den som har bäst förutsättningar till korrekt bild. De enda reglagen som finns att justera är skärpefiltreringen och kontrast.

Mätningarna avser Gamer 1-läget. Kontrasten är maxad då det ger mest korrekt tonkurva. Metadatan för HDR (BT.2100, HDR10) är 1000 nits peak white.

Från cirka 150 cd/m² och uppåt till 500 cd/m² är tonkurvan en smula ljusare än ST.2084 anger men avvikelsen är så pass låg och slumpmässig att det praktiskt taget inte går att identifiera. Efter 600 cd/m² rullar den av och får med en del ljusa partier innan toppen är nådd. Låg- och mellandagrar återges också utan några direkta fel.

Mätmässigt når skärmen som mest 660 cd/m² men kommer i många scenarion att hamna under det. Här är ABL desto tydligare än vid SDR. En 100 procent vit fullskärm i HDR når som mest drygt 135 cd/m² och även vid lägre medelnivåer kommer ljusstyrkan att skifta. Således är HDR inte att rekommendera för allmänt datorbruk då svängningarna i ljus är så pass omfattande.

I spel och film är det däremot svårare att utlösa samma ljuspumpande då medelnivån är långt mycket lägre. Kontrasten utmärker sig istället som den styrka det är hos OLED och blir en helt annan upplevelse än merparten av de LCD-skärmar som har funnits på marknaden.

Sammanfattning

Det är lite svårt att göra en rättvis sammanfattning av LG Ultragear 45GR95QE eftersom den lätt upplevs som ojämn. Till en början var jag oerhört skeptisk till skärmen. Den låga pixeltätheten är verkligen något som idag inte är att vänta för en skärm i denna prisklass och storlek. Text, logotyper och viss grafik riskerar att uppfattas som pixliga. Begränsningen är i sig ett faktum och går i många fall att peka ut även under normala omständigheter.

Det dröjde dock inte lång tid innan nackdelarna till stor del kunde förbises när jag började använda skärmen mer för spel. OLED har en tendens att ge mig mersmak för att prova äldre spel på nytt och utforska ännu mer bland spel jag inte har testat tidigare. Här har det varit på en helt annan nivå. Det går knappt att sätta sig vid skärmen utan att känna sig frestad att spela och bli helt uppslukad av den.

Med allt det goda faller pusselbitarna på plats. Bristerna som finns bör definitivt vägas beroende på ens användningsområde, men som en ren spelskärm känner jag mig övertygad om att LG har gjort rätt. Någon allroundskärm kommer det aldrig att vara, även om det definitivt går att använda den för en del datorbruk om så skulle krävas.

Skärmen kommer inte att passa alla och jag ogillar att utnämna enskilda vinnare, men för min egna del så är det här precis den sortens skärm jag har saknat. Det främsta som drar mig från att ge den guldutmärkelse är vinjetteringen som upplevs som lite väl påtaglig i en del scenarion. Annars är det en exemplariskt bra skärm för att spela på.

För desktop, bildredigering och annat datorbruk finns det bättre alternativ. Lägger man till prislappen som Ultragear 45GR95QE har så är också rimligt att fråga sig om det är ett bra köp eller inte. Där får alla göra en egen avvägning. Vad jag kan säga efter ett par veckor med skärmen är att jag skulle i vart fall sitta nöjd för det allra mesta och det är värt väldigt mycket i min bok.

Fördelar:

• Utmärkt bra bild i både SDR och HDR

• Storslaget bildformat

• Praktiskt taget obefintlig ABL i rätt bildlägen

• Fantastiska spelegenskaper

• Bra design och utformning

Nackdelar:

• Begränsad upplösning för visst datorbruk

• Sporadiskt flimmer vid VRR

• Avvikande uniformitet