Överklocka Phenom II

Överklockningsäventyret med våra Phenom II-processorer hade hittills varit smärtfritt. Samtliga exemplar kunde utan problem köras i 1 GHz över sin ursprungliga klockfrekvens, med endast mindre justeringar av spänningarna. När vi nu gick in för att hitta processorernas maximala klockfrekvens skulle det visa sig ta stopp lite tidigare än vi hade hoppats på.

Vi lämnade de 3,6 gigahertzen bakom oss och redan strax före 3,7 GHz stötte vi på patrull. En av processorerna vägrade att uppföra sig ordentligt vid 3 692 MHz och trots ihärdiga försök samt spänningar upp emot 1,6 V fick vi till slut ge upp hoppet med just det exemplaret.

Nästa stopp kom vid 3731 MHz där vår ursprungliga X4 810 gav upp. Detta var dock föga förvånande då vi redan hade testat den maximala hastigheten på just den i vår Phenom II-recension.

Vår sista processor inbringade ett visst hopp när den startade en bit över 3,8 GHz. Efter någon halvtimmes testande dök dock den första blåskärmen upp. I ett tappert försök att slippa backa tillbaka höjde vi spänningen ytterligare till något vågade 1,65 V. Även om vår processorkylare fortfarande kunde hantera värmen hjälpte tyvärr inte den extra spänningen.

Efter ett antal dagars testande mellan olika BIOS-versioner och till och med andra moderkort fick vi anse oss besegrade för denna gång. Den slutgiltiga stabila klockfrekvensen vi lyckades uppnå var 3 783 MHz. Samtidigt höjdes även minneskontrollern och L3-cachen till 2 619 MHz, vilket gav en extra prestandabonus.