Behöver er Swecares hjälp akut med ett problem!

Har blivit vän med en trevlig och söt tjej som vet att jag gillar henne lite och så. Vi är goda vänner (tog inte alls lång tid att bli det, typ 2 dagar..) och hon fyller år IMORN, jag frågade vad jag ska köpa och då svarade hon "Kläder eller pengar.". Jag lät det eka lite i huvet men har fortfarande inte kommit på något att köpa.
Jag är 14 år och har därför ingen större inkommst (Doh..).

Snälla ge mig goda tips!

Tack för svaret!

Ska jag kanske fråga henne om nån önskan som jag KAN uppfylla? Dvs inte gå och köpa kläder till henne

Tips på någon bra film på bio?

Ok, allting börjar precis vända... Återkommer snarast...

Just another damn mainstream teenage-shit.

EDIT:

Tack för all er hjälp!

I mitt fall blir det nog ingen av de då jag känner att jag måste lära känna tjejen mer först.

Tjejen missförstod nog när jag frågade vad hon önskade sig. Jag tror att hon faktiskt uppfattade frågan som vad hon önskar sig av familjen eller nått. Pratade med henne lite att det kanske gick lite väl snabbt, men ifall vi fortfarande kunde vara vänner, och hon gick ju med på det
Frågade då också lite skämtsamt vad hon önskade sig i present av vänner, vilket hon svarade något i typ med "Inget, kanske ett grattis-sms.". Tror hon är en bra tjej

Men jag tackar alla för all hjälp, kan vara hjälpsamt lite senare kanske

Vi smsar mycket fram och tillbaka, försöker typ ge så många komplimanger som möjligt

Dock lätt att råka få det att bli tjatigt, så jag måste ha tålamod (...Jag har inget ).

EDIT:

Fick reda på att hon har en kille. Vad ska man göra nu liksom? Har frågat en polare som tycker att jag ska fortsätta vara nära vän och snäll mot henne. Tips från er?

Ha-ha-ha, skitkul va?

Mhm, man har ju inte hört lite av syskonen

Tack!

Jo jag tycker det du säger är vettigt.

Jag har dock märkt på senare tid att jag lätt kan bli väldigt ilsken mot mig själv, eller rättare sagt mitt liv, och jag är inte egoistisk nog att skada mig själv så det går ut över andra, för det mesta just tjejer jag vill vara vän med. Varför de faller offer vet jag inte, har väl att göra med att det hela känns så hopplöst. När jag skriver detta, så känner jag att jag borde läsa det du skrev och fundera igenom det djupt ännu en gång. Jag inser nu att jag borde vara vän med de, men kan helt enkelt inte hänga där mellan.

Jag kan tilläga att jag lider av kronisk (långvarig?) deprission och är väldigt ilsken mot personer utifrån pga minsta sak hos de som stör mig. Jag får behandlig mot detta, fast det går ju bara inte att ändra sig själv av att ha ett samtal i veckan med en psykolog/psykiatriker. Vet inte vad jag ska ta mig till ibland, och ibland känns det som om jag lever lyx. Jag har sedan länge även kännt att jag alltid, på något konstigt sätt, vet mer om just livet, än andra. Då menar jag ju inte sådanna här saker utan mer om vad livet går ut på etc.
Känns skönt att få skriva.

Mer om situationen med tjejen:

Som det jag nämner om ovan så föll hon helt enkelt och ofrivilligt offer för min ilska. Inge större tjaffs utan mer bara något litet. Jag känner att just nu när våran vänskap börjat kan det vara viktigt att inte göra bort sig. Bad om ursäkt för mitt beteende och förklarade att jag var väldigt arg idag.
Hon förlät mig, men det känns ändå som om jag förstört det hela.

Ibland fattar jag inte vad fan jag håller på med helt enkelt. Känns mycket säkrare att prioritera MITT liv framför andras. Då tänker jag bl a på skolan osv.

Jag kan ha råkat upprepa en sak flera gånger nu fast det är så himla skönt att få skriva så..