Överklockning
Överklocking av processorer och grafikkort har under de senaste åren allt mer börjat spela ut sin roll, detta i takt med att kretstillverkarna lämnar mindre åt slumpen och pressar kislet till sitt yttersta redan från fabrik. I kombination med senaste snittets turbofunktioner finns det därtill en stor risk att man klipper prestandatopparna vid lätt trådade laster när man går in och sätter manuella frekvensnivåer.
När det kommer till Ryzen 5000-serien ser funktioner för överklockning densamma ut som för Ryzen 3000-processorerna. Detta innebär att det finns möjlighet att att reglera multipeln per CCX-kluster men dock inte per kärnbasis. Då Ryzen 5000-serien har konsoliderat sina CCX-kluster till ett per CCD-krets, innebär detta i praktiken att det finns något sämre finkornighet i överklockningen ställt mot Ryzen 3000 som hade två CCX-kluster per CCD-chiplet.
För vårt eget överklockningsäventyr håller vi det enkelt och satsar på en klassisk all-core-höjning via multipeljustering i moderkortets BIOS. Kylaren byts här ut från ett luftdito till den slutna vattenkylningslösningen Corsair Hydro H115i Pro med fullt fläktpåslag. Vi siktar i vanlig ordning på nivåer som kan uppnås utan våldsamt spänningspåslag samtidigt som den förhöjda frekvensen ska vara stabil genom hela testsviten.
Ryzen-processorerna brukar inte vara så våldsamt intressanta att överklocka, men Ryzen 5000 svarar faktiskt betydligt bättre än väntat på frekvensökningar. För sextonkärniga Ryzen 9 5950X arbetade vi med ett spänningsspann på mellan 1,3 och 1,4 V och uppnådde inledningsvis imponerande 4,7 GHz över samtliga kärnor.
Denna nivå visade sig tyvärr inte stå pall hela vägen stabilitetsmässigt, och därför fick vi kliva ned med 100 MHz. Vid 1,335 V lyckades vi spika 4,6 GHz för samtliga kärnor, vilket inte är helt illa det heller.
Tolvkärniga Ryzen 9 5900X svarade ganska lika på frekvensökningarna som storebror, där vi inledningsvis träffade 4,7 GHz vid 1,4 V. Tyvärr stötte vi återigen på instabilitetspatrull och var tvungna att sänka ett par snäpp. För att uppnå en helt stabil nivå genom hela sviten spikades slutligen 4,55 GHz vid 1,335 V – det vill säga 50 MHz lägre än det vi uppnådde med Ryzen 9 5950X.
Med överklockningen i hamn är det dags att kika på vilka prestandavinster som finns att utvinna. I flertrådade Cinebench syns väldigt trevliga ökningar, där Ryzen 9 5950X plockar ut drygt 16 procent högre prestanda när den överklockats. För Ryzen 9 5900X är vinsten mindre, men dock nämnvärd vid 9 procent över sitt oklockade dito.
Även i Blender ser vi goda prestandavinster för sextonkärniga Ryzen 9 5950X när den överklockas, där modellen svingar upp med 14 procent högre prestanda. Även Ryzen 9 5900X vinner här prestanda av frekvensökningarna och kan avnjuta 8 procent snabbare renderingstid än modellen i sitt grundutförande.
Sett till spelprestanda finns det dock inte så mycket mer att hämta med överklockning. Båda modellerna ligger tack vare sin välpolerade turbofunktion redan högt frekvensmässigt vid dessa scenarion och därför är det i princip ingen prestandaskillnad att tala om i upplösningen 720p.
Samma resultat syns när vi rör oss vidare mot upplösningen 1080p, där överklockningen varken hjälper eller stjälper resultaten.
Ökad klockfrekvens, spänning och strömbudget ger i vanlig ordning rätt ordentliga avtryck i effektmätningarna. Vår överklockade Ryzen 9 5950X drar här 105 W mer under belastning medan tolvkärniga Ryzen 9 5900X ökar sitt effektuttag med 55 W när frekvenserna skruvas upp.
