Då är jag här igen och ska orera om grafikkort, men den här gången inte för att gnälla om priser – kanske, vi får se åt vilket håll det här barkar. Vad jag vill prata om är att Nvidia den 5 april 2023 fyllde 30 år och det slog mig att jag funnits där som hopplös datornörd under drygt halva företagets livstid. Jag har aldrig tänkt på det tidigare och det känns här mäktigt att sätta ord på.
När jag talar om min resa in i hårdvaruvärlden tar den alltid sin början med Nvidia. Som en repig skiva blir det därför också en kort och nödvändig repetition av mina tidiga upptåg. Jag registrerade mig på SweClockers den 18 oktober 2007 och som många andra som först klev in i forumet var målet att bygga min första dator. Nivån innan var i princip att jag bytt ut en IDE-hårddisk och inte fattade att switchen behövde vara "Master" för att fungera.
Baby face, torris och AMD Phenom II år 2009
Det var blott några dagar senare som Nvidia lanserade Geforce 8800 GT och du som var där minns det nog lika väl som jag. Det här var på en tid där Nvidia och ATI, som nyligen köpts upp av AMD, släppte en strid ström grafikkort och gärna priskrigade mot varandra. Där kom den, men det är inte menat som kritik mot dagens läge. Att jag tar upp detta är det nedslag Geforce 8800 GT gjorde.
Men jag var där och Geforce 8800 GT är det grafikkort som gjort störst intryck på mig
Det kostade väl drygt 2 000 kronor och presterade inte mycket sämre än grafikkort som var två-tre gånger dyrare. Forumdelen Köpråd fylldes av människor som skulle bygga dator och gemensam nämnare var att den skulle innehålla Geforce 8800 GT. Själv råkade det bli ett ATI Radeon HD 3870, som var både något billigare och presterade något sämre. Om jag inte minns fel tutade någon i mig att ATI var de goda och Nvidia de onda, eller något sådant där omoget. Några år av fanboyism kan ha följt efter det. Men – jag var där – och Geforce 8800 GT är det grafikkort som gjort störst intryck på mig.
Det dröjde nog inte mer än två år innan jag började skriva om datorer och hårdvara, helt och hållet som hobby. Det skulle dröja ytterligare ett par år och Nvidia-lanseringar innan jag kommer fram till nästa stora hållpunkt: Våren 2012. Här hände något stort för Nvidia, men desto större för mig som aspirerande "journalist" med 22-årigt baby face. För första gången satte jag mig på ett flyg mot USA och San Francisco, där jag som ensam representant från Sverige skulle vara med på Nvidias lansering av Geforce 600-serien. Att jag fick åka var för att ingen på SweClockers åkte och att jag fick ta den platsen. Stort tack till Jonas eller Emil, eller rentav er båda.
Nvidia lanserade Geforce GTX 600-serien i San Francisco år 2012
Det här evenemanget och den här lanseringen minns jag som en vändpunkt för Nvidia. Efter några år av motgångar med stora, ineffektiva, varma och dyra grafikkort kom de igen med en ny arkitektur, Kepler, med fokus på prestanda per watt och där ambitionerna för GPGPU fått ta ett kliv tillbaka på konsumentsidan, till förmån för högre effektivitet i spel. Resultatet blev att AMD inte längre hade en självklar position där de med en ur alla avseenden mer effektiv arkitektur kunde pressa priserna. Nvidia kunde nu göra detsamma. För mig blev det här den brytpunkt där Nvidia sprang ifrån AMD och än idag, 11 år senare, har den Radeon-märkta konkurrenten inte återtagit försprånget.
Ett barn på julafton – Jen-Hsun Huang, Jon Peddie och många fler
Som ett barn på julafton fick jag uppleva sådant jag tidigare bara läst om. Alla värda namnet på Nvidia var på plats och likaså de journalister man själv följt från sajter likt Anandtech, Hardocp, Tom’s Hardware, Techreport och många fler. Jag fick till och med äta frukost med Jon Peddie, ja den Jon Peddie, som med emfas talade om 3D som nästa stora grej. Det kommer finnas överallt och fungera så bra utan 3D-glasögon! Titta bara på Nintendo 3DS. Jag höll inte med, han sa åt mig att maila honom om fem år när jag fått fel. Jag mailade aldrig.
Jen-Hsun Huang gled bara förbi en kortis, klev ur sin röda Ferrari, gjorde storartad högljudd entré och stannade typ fem minuter. Ja, han bar läderjacka och nu har vi fått den tröttsamma kommentaren ur vägen. Det skulle dröja några år till jag fick chansen att sitta ned med honom, ta en öl och en selfie, som tyvärr är förlorad i etern.
Det finns gott om minnen kopplade till Nvidia och jag skulle nog kunna skriva det femdubbla utan att känna mig uttömd, men de här minnena är utan tvivel mina käraste. Nu när jag tänker efter finns fullt rationella skäl till att de här två nedslagen påverkat mig så. Det var där allting började – min resa in i datornörderiet och in i en värld som professionell journalist. Jag kallar mig dock fortfarande hellre för entusiast som älskar att skriva om teknik.
Vilka är dina starkaste Nvidia-minnen?
