Sambo som tycker man är omogen för man spelar?

Ja där håller jag med. MEN även detta tyder ju på en ganska omogen syn på datorer överlag faktiskt känner jag. Men men detta kan nog diskuteras i oändlighet.

Som en inbiten gamer hittade jag på frugan för drygt 8 år sedan.
Jag klargjorde att gaming är en del av mitt liv och att det inte är någon ide att försöka ändra på den saken.

Idag har vi två barn och varit gifta i 6.

Vad vill jag få sagt med detta?
Jag vet inte men man lär iaf kompromissa och såklart så ska man ju få tid över till sin hobby oavsett om man har barn eller inte.

Skickades från m.sweclockers.com

Rent objektivt tycker jag spel är mindre omoget än att glo på tv-serier t.ex. Beror såklart på spel men till skillnad från passivt tv-tittande måste man faktiskt aktivt göra saker i ett spel. Är det avancerade spel eller kluriga spel måste man använda hjärnan betydligt mer än att glo på en skärm eller hänga på facebook på mobilen !

3h på en vecka låter som väldigt lite och helt godtagbart för vilken situation som helst. Känns som det är något annat underliggande problem snarare än spelandet? Ibland handlar ju sånt också om ren och skär avundsjuka. Att du "hellre" snackar med kompisar och lirar på kvällen än att umgås med barnet och/eller henne. Det som behövs förklaras här är väl kanske att mixen av allt detta skapar välmående.

nu är det kanske inte detta som är trådskaparens egentliga problem men det är nog viktigt att ha en diskussion hemma hur man förhåller sig till skärmar och skärmtid. det finns studier gjorda nyligen som visar att det kan vara skadligt för små barn om föräldrar väljer att kolla på skärmar istället för att interagera med sina barn.

https://metromode.se/halsa/forskning-darfor-bor-du-som-forald...

hos oss (jag har 2 små barn) så är det skärmtid på kvällen dvs efter middagen. Detta är nog ännu viktigare för oss vuxna än barnen. Det blir lätt att man slösurfar på mobilen eller något annat när man kommer hem från jobbet. Min fru har det varit jobbigare för och ibland måste hon gå till sovrummet och ta med dator eller mobil. Det viktiga är att man inte berövar barnen möjligheten till ett samspel som dom hade kunnat ha om man inte satt med en skärm framför sig.

Själv spelar jag enbart när ungarna har somnat. Då kan jag rikta hela min uppmärksamhet på spelandet utan att behöva känna att jag försummar något. Detta ser jag som egentid och är något man måste ha i alla förhållanden. Speciellt när man har små barn.

Måste också tillägga att första året kan vara väldigt tufft för småbarnsföräldrar. men det blir bättre när ungarna sover på nätterna, äter mat och ev går i förskola på dagarna. så döm inte föräldralivet efter hur första året funkar.

Om det är något här som är så kallat"omoget" så är det väll ändå att värdera eller gradera andra människors hobbys och intressen. Finns få beteende jag tycker är så patetiskt som detta.

En att få en ny familjemedlem är alltid stort projekt som kräver uppoffring och kompromissande av både parterna. Från din beskrivning så låter det ju tyvärr inte är beredd att göra enedera tyvärr, då hon varken låter dig ta hand om barnet eller göra det du är intresserad av.

Jag anser att det bästa, i nästan alla fall, är att försöka prata om det. Det är viktigt att inte anklaga den andra person utan få den att förstå dels hur man själv känner och om möjligt få henne/honom att se sina egna tillkortakommanden. För att komma fram till hur ni kan göra det bättre.

Personligen har jag en sambo som är väldigt tolerant och tycker det är viktigt att jag får göra det jag är intresserad av, om jag itne får göra det så är jag inte den personen som hon blev kär i. Sen har det krävts en del dialog för att vi ska hitta balansen mellan egentid/egna intressen och att spendera tid tillsammans. Jag kan inte sätta mig och spela så fort jag kommer hem från jobbet eller träningen alla dager för då skulle vi knappt umgås alls. Jag måste också göra uppoffringar ta några kvällar i soffan med" bonde söker fru" istället.

Jag håller med rent generellt men frugan tycker eventuellt det är mysigare när du sitter bredvid henne i tv soffan och myser jämfört med när du stänger in dig på rummet och spelar dataspel i ex antal timmar i ett sträck. För att lösa konflikter och problem måste man förstå sin "motståndare".

@HandSolo:
Något som jag tog fasta på i ditt inlägg var att ni har familj i närheten. Be dem att komma och ta hand om barnen så att ni kan få tid tillsammans utan barnen. Både för närhet och för att kunna prata om hur ni gör med egentid, föräldratid och familjetid.

Jag har själv barn på 4 och 2,5 år och då båda förlossningarna följdes av förlossningsdepressioner så kan jag rekommendera att ni kontaktar BVC och familjeenheten på kommunen. Om det är tungt kan det vara bra att ha ett bollplank när ni diskuterar hur ni ska göra och vad ni kommer överens om.

Vidare tänkte jag ge några tips om hur jag löste spelande och att min fru inte fick sova då hon skulle amma på nätter. Som många har sagt är promenader ett bra sätt och det ger din sambo tid att vila. Ring även upp hennes kompisar och be dem att ta ut henne på fika eller liknande men hon får inte ta med er dotter. Då får du ta hand om henne som du vill och din sambo får utlopp för sin hobby som är hennes vänner. För att jag skulle få spela så köpte vi en Babybjörn som mina söner fick sova i medan jag spelade (dem kunde inte sova annat än på mig eller min fru).

Jag och min fru har ett fantastiskt förhållande men vi går fortfarande och pratar med familjeenheten regelbundet och ser till att prata igenom egentid, föräldratid och familjetid minst en gång i veckan för att det inte ska bli sämre igen. Hjälp finns så ta den. Familj, vänner och rådgivare kan lasta av. Om din sambo till exempel inte har sovit så kan alla klagomål komma från det. Jag vet att jag är sån. Om jag inte får sova så vill INGEN vara i min närhet. Det har gjort att jag har fått be många om ursäkt i efterhand. De flesta förstår. Alla har dåliga dagar men det som skiljer är att när barn kommer blir det lätt många dåliga dagar som dock vägs upp av fenomenala stunder.

i detta fallet så handlar det om egentid i ett förhållande med ett spädbarn. hade man tittat på tv eller spelat eller vad som helst tillsammans med sin partner är det ju inte egentid.

detta känner jag mycket väl igen. jag stör mig något enormt på min fru eller andra vuxna som håller denna jävla smartphone som en sköld framför sig i tid och otid. efter att ha diskuterat med frugan så har vi skrämtid för vuxna och barn enbart efter middagen. vilket har visat sig vara lätt för mig och barnen att hålla men frugan får gå ifrån till ett annat rum och stänga in sig med sin telefon för hon inte kan hålla på reglerna. men det är ok för mig då det är hennes egentid och hon gör det utom synhåll för oss.

Jag håller med men för att se försöka se det hela ur hennes perspektiv, jag tror det kan uppfattas så här (i värsta fall scenario):

Man är borta hela dagen och jobbar, man kommer hem, kastar i sig maten och sedan är det dags för egentid.

När man spelat klart har frugan somnat och tiden man fått tillsammans på hela dagen blir kanske 30-60 minuter.

This.
Missförstå mig rätt, du har skrivit av dig lite grann om än i affekt, bra! Nu har du fått ur dig det ur systemet. Här är lite perspektiv från min sida. Jag har 1 barn på 1.5 år och nästa barn inom snart framtid.

De inledande veckorna för nyblivna småbarnsföräldrar är oftast väldigt omtumlande. Kommunikation är oerhört viktigt men också väldigt svårt. Allting är väldigt nytt för er, även om hon har en 9 årig son sedan innan. Du måste förklara för henne att bland dina största intressen du har är att spela, förklara för henne vad det betyder för dig. När jag läser lite mellan raderna så verkar det som att hon har levt i tron om att du skall sluta spela när ni får barn vilket betyder att du inte har kommunicerat dina behov. Delar av att det har blivit så som det verkar vara nu, kan du bara skylla på dig själv.

Om hon inte förstår ditt intresse så är det inte hennes fel.

Mvh

Jag känner igen mig, det jag brukar göra när min sambo börjar gnälla är att visa mitt mellersta finger, slutar med att jag får en örfil sen går hon. Men de är glömt dagen efter som tur är. Fast hade vi nyss fått bebis så hade jag avstått från att spela iaf några veckor

Tror det är bättre ju yngre fru man har (den yngre generationen) men relativt vanligt att de tycker det är lek och larv, de verkar uppfatta det ungefär som att en vuxen man sitter och bygger lego eller leker med bilar, verkar provocera dem.

En del kvinnor kan nog ha lite omedvetna grottendenser i att mannen ska jaga, arbeta (dra in stålar) och sätta på dem.

Jag tror att det mesta gå att lösa med kommunikation, försöka förklara hur oerhört komplicerade och bra gjorda dagens spel är samt att det är avslappnande att spela ibland, man får förhandla sig till egentid helt enkelt.

Självklart är det bäst att reda ut sådant här innan man skaffar barn eller gifter sig men ibland blir det inte så av olika anledningar. Dessutom går man ju igenom olika faser själv, ibland spelar man mycket, ibland inte ett skit.

Problemet jag själv ser med spelande är ungefär som med golf, det är roligt men blir lätt extremt tidsslukande. Undvek faktiskt att spela i många år eftersom jag är medveten om att jag har tendenser att bli besatt i saker jag blir intresserad av men hade väl också spelat av mig rätt mycket i yngre dar, ja, jag är från 70-talet.

Ha gärna lite överseende då ungen är såpass nykläckt. Håll ut och var närvarande samt stödjande i hennes nya roll. Uppmuntra henne till att få lite egentid (laga mat, tvätta, städa) så hon kan koppla bort hjärnan medans du tar ungen ut på promenad eller leker ute i skogen.

Tråden har många bra tips, men ett vill jag tillägga.
Efter middagarna försök ha tv - telefon förbud, inga samtal, Instagram eller dylikt. Familjetid är att prioritera fram tills ungen har somnat SEN kan ni ta fram mobilerna och dataspelen samt tv och unna er den tid som finns kvar tills det är dags för er att sova.

Håll ut det blir bättre.

ps: tycker frugan din att du inte skall ha nåt med din unge att göra så tycker jag gott och väl att du kan fortsätta som du har gjort hittils tills hon ändrar sätt. Ungen är hälften din hälften hennes. Börjar hon käbbla så säg att du ringer polisen i vad som kan vara partner barnarov / kidnappning.

Vad du verkar missa är att mamman har haft barn i nio år, således bör nog hon han ganska bra koll på hur det är att vara förälder.
Skämt åsido..

Dina synpunkter är intressanta, men väldigt subjektiva. För min och min frus del behövde vi inte ta bort våra intressen, mer utföra dem i mindre skala. Min fru kunde sätta sig och spela när jag tog hand om barnet redan vi 2 veckors ålder utan problem och vice versa, men så har vi också ett väldigt lättskött barn. Av din text att döma verkar ni ha haft det lite mer kärvare med långa nätter och svårt med ammning etc, men det behöver inte vara så för alla =).

Detta handlar om ren och skär illvilja, du får helt enkelt inte ha roligt. Tyvärr brukar ett sånt här beteende eskalera med tiden. Till slut har hon inskränkt hela ditt liv. Hon tar bort dina vänner och gud så trött hon är, "nu måste du städa färdigt". Långsamt för hon över allt fler av hennes göromål till dig så att hon hela dan kan ägna sig åt hennes vänner och tv-tittande.
När min exhustru började att försöka inskränka det lilla vindsurfandet jag gjorde (40 tim per säsong) så var det droppen som orsakade vår skillsmässa.......Men men men Pröva som skrivs ovan att ställa lite (orimliga) krav på henne. Är hon hemmafru så ska hon naturligtvis ta hand om allt i hemmet.

Alternativet är att du låter henne vinna, räddar förhållandet, samtidigt frågar du henne vad är hon beredd att offra för dig. Två-tre år går fort och det kanske inte är så himla viktigt att hävda sin rätt när man har ett barn ihop.

Kom på ett råd till. Låt henne läsa denna tråd.