Hur mår du i Corona-pandemin?

Jag ligger hemma med feber, hosta, tryck över bröstet och värk. Har haft det sen i lördags då vi kom hem från alperna...

Livet är typ exakt samma fast jag torkar av händerna på jobbet ibland istället för att köra en hel dag utan att tvätta (sitter i en bil och leverar post, tidningar och paket). Använder även plasthandske på ena handen när jag handlar (till att dra korg/vagn, öppna dörrar och betala).

Annars är livet ganska normalt med lite oro över att flickvännen kanske inte kan flyga hit till påsk. Finns noll bekräftade fall här.

Ärligt verkar typ ingen bry sig utom företagen. Ingen har något skydd när dem handlar. Personal i kassorna tar emot kontanter och sen kliar sig i ansiktet osv. Är fullt med folk utomhus i solen som har det skönt (även jag).

Går man runt på stan här kan man inte tro att det är en pandemi igång.

Jobbar hemifrån och är kanske lite försiktigare än vanligt men annars så är allt samma lika för min del.

Jag är glad att jag inte behöver killgissa som våra beslutsfattare. Det som bekymrar mig mest i dagsläget är de långtgående konsekvenserna av alla åtgärder och reaktioner vi ser.

Edit: Kan kanske tillägga att jag inte är ett stort fan av att jobba hemifrån, men under en kortare period så... hittills så väger nog fördelarna upp nackdelarna.

sådär just nu. Mådde ganska dåligt de två senaste dagarna, omställningen till distansutbildning kom hårt. Hade precis en fristående kurs och var ganska ensam medan mina vänner läste en annan kurs, hade förväntat mig att få umgås med dem under våren men ser inte ut så. Bor 1 timme från stan där plugget och mina vänner bor. Accepterar idén om distansutbildning sakta men säkert, dagdrömmer att allt är som vanligt igen i maj men som lever får se.

Bor i mellanstor stad och jobbar på kontoret som vanligt. Väldigt lugnt och skönt då majoriteten jobbar hemifrån.

Inte speciellt orolig för sjukdomen i sig och tänker att det är nog en tidsfråga innan man själv åker på den, men är inte i riskzonen på något vis och har inte många nära och kära i riskzonen heller.

Mer orolig för ekonomin och hur den kommer påverka arbetssituationen för omgivningen, själv jobbar jag i en bransch som antagligen inte kommer påverkas alls. Sen är det tråkigt med fonder som visar massa rött, men det kommer återhämta sig förr eller senare.

Jag känner igen beskrivningen, för egen del så mår jag iaf bättre av att begränsa hur mycket Covid-19 information jag tar in.
Lätt att man blir smått besatt av all information (säkert också desinformation), allt spekulerande osv som flödar precis hela tiden.
Jag håller mig till att läsa nyheter varje dag (men inte hela dagen!) och sedan skippar jag i princip helt allt spekulerande i sociala medier, forum, osv. Det upplever iaf jag är mer sunt och blir inte lika överväldigande.

WHO har publicerat en rad översiktliga informationsblad till allmänheten som utöver råd om själva sjukdomen även tar upp ämnet "How to cope with stress during 2019-nCoV outbreak".

Specifikt då detta blad: https://www.who.int/docs/default-source/coronaviruse/coping-w...
Väldigt enkla grundläggande råd, men jag tror de tål att påpekas för det är lätt att glömma sådant när vardagens rutiner omkullkastats och allt det pratas om är Covid-19.

Har en trygg anställning som snarare får mer jobb just nu än tidigare. Har inte tankat bilen så billigt på evigheter och har svårt att se att boräntorna ska upp i närtid, utan snarare ned för att stimulera ekonomin framöver.

Så personligen så mår jag rätt bra och är inte rädd för viruset i sig pga hälsa och ålder. Däremot så är det väl mer mina äldre släktingar man tänker på. Som tur är bor de flesta av dom inte i större städer utan lite mer "isolerat" i inlandet. Man får mer tänka på när man kan tänkas besöka dom igen för att inte riskera deras hälsa.

Ska leva som vanligt i sommar tänkte jag. Mycket bad, snickra på förråd/hönshus, grilla och dricka en öl eller två.

Känns rätt värdelöst just nu, i min tanke hade jag tänkt att jag skulle få tid hemma och städa garaget som aldrig blir gjort.
Nu 1½ vecka senare har jag inte gjort ett spadtag i garaget.
Med två barn hemma 4&6år så är dom uttråkade som bara den.
Världskrig här hemma emellanåt samtidigt som både jag och frugan försöker få något jobb gjort.
Slutar oftast med att jag får ta han om barnen och försöka underhålla dem vilket inte alltid är så lätt.
Känns som rätt prioritering med att frugan får mest jobb eftersom hon jobbar inom kommun och dom planerar för en riktig kris medans mitt jobb är för ett privat företag och drabbar inte samhället på samma sätt.
Men det är svårt att hålla humöret uppe, känner mig som en kass förälder hur man än gör och jag känner mig inte speciellt glad när jag känner att jag försummar både barn och jobb vilket bara blir en ond spiral.

Jag har jobbat hemifrån i 10+ år så där är det ingen skillnad för mig.

Däremot ska även sambon jobba hemifrån mer eller mindre snart och om skolorna/förskolorna stänger ska alla tre barnen också hänga hemma hela dagarna, då blir det lite stressigare ...

Sedan har man ju gamla föräldrar att oroa sig för, och även att ekonomin ska ta stryk och att jobben ska försvinna.

/hulle.

Mitt liv har egentligen inte förändrats alls än så länge. Brukar ofta vara hemma flera veckor i sträck oavsett. Sitter hemma och jobbar, har ingen familj. Världen förändras framför våra ögon, det är väldigt intressanta tider vi lever i.

Oroar mig främst för sådant jag kan påverka, och det mesta i denna pandemi faller utanför det.

Jag hade redan innan helvetet brakade loss svårigheter att sysselsätta mig själv. Hade ett videoprojekt på en praktikplats att hålla i, men det föll till följd av viruset. Därtill har jag ett deltidsjobb i butik där jag är schemalagd varannan eller var tredje helg, men jag var ganska trött på jobbet sedan tidigare. Dessutom är det där om någonstans man lär man bli smittad, så jag är inte helt sugen på att återvända.

Hade även en månads semester i Taiwan inbokat, men taiwaneserna vill av förklarliga skäl inte ha in fler virusfall, så det sket sig. Det får bli sjuka mängder endurokörning den närmsta månaden, helt enkelt.

Pengamässigt sitter jag åtminstone inte i skiten, tre utbetalningar av studiebidrag och lån innan sommaren plus lite ströjobb vid sidan av gör att jag klarar mig med marginal. Sedan ligger det lite investeringar på börsen, där är det inte riktigt läge att börja paniksälja längre.

Bor i Falun, 4 kända fall i Dalarna med Corona (fram till 2020-03-17), jag mår bra, min sambo mår dåligt andra veckan, men de verkar inte vara Corona, oavsett om hon hade mått bra eller dåligt så hade jag jobbat hemifrån på order av både min arbetsgivare och min uppdragsgivare.

Så jag sitter i karantän hur som hälst även om vi skulle vara friska i hushållet. Jag tillhör även en av riskgrupperna, så jag är inte jätte sugen på att vara ute bland folk, och speciellt inte åka ned till Sthlm.

I Danmark får man tydligen bara gå ut för att handla mat, det är bara mat-butikerna som är öppna säger mina Danska kollegor.

Å iom att min uppdragsgivare är stationerad i Danmark, så har deras regler / rutiner applicerats på mig också fast jag är Svensk.
De vill absolut inte att jag är ute mer än för att handla mat. Till vissdel kan de begära detta av mig då de är formulerat på ett sådant sätt. Och de jag jobbar med / hjälper dem med är kritiskt för inte bara bolaget utan andra instanser också att grejerna är uppe å snurrar, speciellt nu i Corona tider. Så har vi sagt att vi gör som dem ber oss om. å jag tillhör ändå en av risk-grupperna så.

Men Svenskarna som är försiktiga tar ansvar för att våra äldre och risk-grupperna inte skall bli smittade känns ju bortkastat när man läser detta.

Aftonbladet - Äldre vägrar följa råden