Sid Meier kritiserar spelbranschens fokus på nya finansiella modeller

Efter Anthem (2018) köper jag personligen inte ett EA-spel som inte varit ute minst sex månader.

ROFL! Precis vad jag gick in för att skriva!

Helt klart och lyckas man med det så kommer pengarna naturligt.

Fast skillnaden är att internet finns numera.

Om det finns ett roligt spel så blir det populärt och känt utan att jag behöver ge mig ner i träsket av moneygrabs på Steam för att försöka hitta några guldkorn själv. Tänk Minecraft, en random snubbe som släpper en klon på ett annat spel vilket sedermera tar världen med storm på kort tid.

Tycker alltid man glömmer bort konsumenternas roll i sånt här. Att du köper sakerna betyder ju, i en kapitalism, att du tycker om det.

Mest skyldig är faktiskt konsumenten i slutänden. Gå inte och gnäll utan köp helt enkelt inte skiten. Enkelt.

Och nej, spel är inte livsviktigt. Jag skulle förstått om det handlade om liv och död...

Jag har ingenting emot att företag vill tjäna pengar på spelen dom har utvecklat men det har gått för långt. Mina två barn spelar mest Xbox (One S och One X) och det är galet hur ofta man i princip MÅSTE betala flera gånger för att få den totala upplevelsen. Jag betalar gärna för ett bra spel men en gång får räcka. Det är helt sjukt hur dyrt det är att vara gamer idag med alla extra kostnader i form av diverse "tillägg" som måste köpas till.

Finns ju enormt många bra spel av mindre, oberoende utvecklare och små utgivare, så man behöver inte överge spel bara för att undvika att stötta storföretagen.

Var åratal sedan jag köpte något s.k. "AAA"-spel för fullpris. Oftast köper jag dem inte alls helt enkelt därför att de inte intresserar mig. Någon enstaka gång har jag köpt dem flera år senare, när spelen är färdigutvecklade och man kan få den kompletta utgåvan med alla DLC för en bråkdel av vad spelet kostade när det kom ut.

Förköpa ska man aldrig göra någonsin, där gör jag inga undantag, men AAA-titlar köper jag (normalt efter minst 6 månader dock, då de flesta buggar mosats) och har inget egentligt emot dem i sig.

Jag har varit med från 80-talet men jag håller personligen inte med, det fanns otroligt mycket skit då också och kraven var mycket lägre ställda. Det har hänt fler än en gång när jag plockat fram en gammal favorit att jag ifrågasatt hur fanken jag kunde tycka det var så bra egentligen. Det här med rosenfärgade nostalgibrillor ...

Det varierar ju dock kraftigt beroende på typ av spel. Själv brukar jag halvt på skoj säga att det inte är ett riktigt spel om det inte tar minst 100 timmar att köra igenom. Just nu kör jag t.ex. Divinity Original Sin 2, hittills 160 timmar nedlagda, så det är ett riktigt spel.