Forskningsrapport visar: Videokonferenser tröttar ut hjärnan

Så jäkla tröttsamt när man envist måste ha massa jäkla möten, så är mellanchefen som kallar till mötet är sån hip kille och "Åh jag är på språng/på cykeln/på tåget/i bilen så jag joinar mötet med telefonen". Antingen kommer du till jobbet i tid (om det så råkar vara i ditt kontor i hemmet) så du kan vara med på ditt meningslösa möte och faktiskt ge det full fokus, eller så tar vi mötet vid ett annat tillfälle för att vi ska höra din sprakiga mottagning när du sitter på tåget och även bakgrundsljudet är tröttsamt eller ditt flåsande när du cyklar och kanske kan lägga 20% av din tankeverksamhet på mötet tillsammans med "öh kan du ta det där igen jag hörde inte" etc. För att inte tala om bilen; Kör du bil kör du bil å då ska du inte sitta i jäkla möte. Sjukt respektlöst att inte ge mötet som nu måste hållas sin fulla uppmärksamhet.

Sedan så finns det så klart undantag att man nån enstaka gång kan få delta i mötet under mindre optimala förhållanden, men inte nästan varje gång.

Jag blir inte trött av att se andra personer i webcam eller sitta i digitalt möte. Jag blir trött på att mellanchefer visat sig vara värdelösa för företag så de kallar till möten hela jäkla tiden för att försöka visa sig viktiga och behövda när mötet lika gärna kunde vara ett mail. Fasen mer än 25% av min arbetstid går åt till möten och jag är utvecklare, ingen jädra PO eller lead dev eller liknande.

Rant över.

Låter som du jobbar som konsult?
Detta är anledningen att jag valt att inte jobba som konsult. Jag ser det som ett problem, både för mig privat som måste jaga timmar och för mina kunder.

Som beställare har jag många gånger sett och ifrågasatt hur vissa saker tar så lång tid. I de flesta fallen så blir det för att konsulten "fyller ut" sin tid för att fylla sin quota. Som tim-jagande konsult finns det inte heller något incitament att göra saker fortare eller mer effektivt.

Jag anser att jag är produktiv och duktig på mitt jobb även att jag inte behöver jaga 100% beläggning av mina timmar. Jag kan styra mitt arbete och får jag tid över kan jag till och med lägga den på att effektivisera eller förbättra mitt eller företagets arbetssätt.

Det där låter ju snarare som ett problem i att sätta gränser och respektera andra. Är man upptagen så ska man inte bli inkallad i möten eller förväntas ta telefonsamtal när det inte går att ta ett telefonsamtal. Du kanske ska prova markera tydligare att du inte kan medverka i ett sånt läge? Jag menar, nånstans måste man ju dra gränsen. De flesta brukar t.ex. respektera att man inte knackar på dörren till toa och drar in nån i möte, man får vara hos läkaren nån timme utan att sitta i teams parallellt, osv utan man väntar till personen är tillgänglig.

Om något är väl problemet att digitala möten bara sänker ribban för folk som har dålig respekt för andras tid att vara påträngande. Så din analys om hur utvecklingen av teknik i många steg lett hit håller jag med om, men jag drar slutsatsen att ökade möjligheter är bra, samtidigt som det sätter ökade krav på tydlighet i hur och när man kontaktar varandra. Bara för att man kan, betyder inte att man bör. Och en stor del i lösningen ligger hos sig själv. Sätter man inte gränser så kommer folk ts kontakt när som helst, hur som helst, för att det fungerar. Minsta motståndet väg.

Instämmer i det som andra skrivit. Ditt agerande löser inte problemet utan bidrar till sänkt engagemang. Jag har jobbat med videomöte i över 10 år i ett team som sitter i flera länder och vi har blivit generellt duktiga på det. Men möten där folk stänger av kameran eller synligt sitter och gör annat stör och sänker mötet, på samma sätt som någon som kolar mobilen i ett fysiskt möte. Man bör istället då se över om rätt personer är med i mötet. Om alla egentligen kunde skippa mötet så är naturligtvis mötet överflödigt.

Du borde ta ett snack med den som kallar till mötet och fråga vad hen förväntar sig att du ska bidra till, aktivt, i mötet. Om det bara är för info, så kan det ju vara så att ett kort mail är mer lämpligt till dig och övriga i samma situation.

Sen finns ju vissa typer av infomöte som bör hållas som möten, för att man vill se hur info tas emot, om den förstås (ge utrymme för frågor tex). Det kan ju jämföras med att det finns behov av föreläsningar i utbildningar, allt är inte egna självstudier via text (som om man bara kommunicerar via mail).

Framförallt så känns det väldigt märkligt att ens tid skulle vara gratis i möten..? Klart att möten faktureras annars skulle många knappt få lön alls..

När jag jobbat som konsult så skulle man "belägga" 8h/100% varje dag. Men om det är tid mot kund eller "interna möten" spelade inte nån roll för mig. Om chefen vill ta upp min tid med interna möten så fine, då lägger jag tiden där.

Men många gånger var mötet "om en kund" och då la jag tiden mot den kunden. Om det är fel får chefen gott korrigera detta innan fakturering, men i regel gjorde dom inte så. Ibland måste man ju ha möten om lösningar hos kunder, för kundens räkning, annars kan man inte gå vidare.

Vilket inte är så länge.
Det finns olika typer av jobb, vissa är mer åt projektledare, andra sälj etc. Detta kan tillåta att man sänker sin faktueringsbarhet.
Men kringskrams som handledare åt exjobbare och annat bör man som senior inte ha, man ska vara så duktig så man ska kunna baka in det i ens egen vardag, precis som man inte noterar varje gång man gör ett toalettbesök.

Detta bidrar till att alla möten som inte direkt ger en något gärna är något man vill undvika. Det obligatoriska måndagsmötet är ett klassisk. De flesta har nog ett sådant, frågan är hur många seniorer som får tidrapportera på detta? Utan det blir ett typisk möte som man på något sätt får baka in, antagligen vara mer produktiv eller jobba lite längre tid.

På vissa företag har de även ett fredagsmöte på precis samma regler som måndagsmötet. Det är ett möte som man ej får tidrapportera på.

Yes, absolut. Där håller jag med dig 100%. När man uppnåt viss "senioritet" blir en del ett självspelande piano.

Det här med konsult och faktureringsnivå är väldigt olika. Men inget av de jobb jag vart på, eller pratat med kräver 100% debiteringsgrad. Det är rentav ohälsosamt. Där jag jobbar idag, går exempelvis min chef eller någon annan in och kollar av läget om det övergår 80%. Min arbetsplats kräver nästan 20% i veckan till övriga sysslor, exempelvis självreflektion, prat med kollegor, administrativa uppgifter etc etc.

Jobbade ett tag remote med SAFe (liknar scrum) det var faktiskt riktigt utmattande speciellt under planeringsdagarna så jag köper detta resonemang

Jaha, interna möten är väl en sak. Jag har typ 30 minuter möte internt varje månad. Är ute hos kund hela tiden. Blir alltså typ inga möten som inte är hos kund.

Ett bra å givande möte är välkommet oavsett om det är på plats eller digitalt. Ett möte som inte ger något värde är utmattande oavsett format, det är väl snarare där problemet ligger.

Det beror på bransch. Jag jobbar INTE med IT och i mitt tidgare konsultliv (på en av de s.k. Big Four) var det närmare 100% fakturering som gällde. Säg att du kunde ligga på typ 95% eller så, men under det så blev det uppsträckning. Personalärenden mm fick man alltså lösa på fritiden bokstavligt talat. Det var vidare extremt få interna möten då dessa inte kunde debiteras. När jag nu lämnat konsultlivet uppskattar jag att jag lägger halva arbetstiden på möten. Alla är givetvis inte nödvändiga, men skulle ändå påstå att möten kan vara effektiva för att lösa vissa typer av problem, komma till beslut i en fråga där flera kockar är inblandade. Jag tror dock man ska vara försiktig med att införa alltför många stående möten, dvs veckoavstämningar, dagliga check-ins mm.

Hehe. Jag har inga problem att ta upp under mötet, vi har inte direkt några problem alls att ta upp. Min chef frågar mig sist i mötet om jag har nått att säga och mitt svar är nästan alltid nej. Jag leverera mina projekt i tid och jag löser mina egna problem och andras. Jag är Senior på företaget och löser alla mina problem, mina kollegor kommer till mig titt som tätt och frågar hur man gör vissa saker. Min chef frågar mig hur man kan göra saker. Jag jobbar i den kreativa sfären och har 22 års arbetslivserfarenhet från den, mjukvara och hårdvara som sträcker sig till baka till 1" analoga tejp. Visas det upp ett projekt så tittar jag naturligtvis men frågar chefen en av mina kollegor hur det går med Project X så rör det inte mig alls trots att jag nog löst ett par "problem" för projektet.

Möten kan vara bra att ha, ser inga problem med dem. Behöver inte betyda att informationen i mötena är värt nått. I mitt fall så blir det ett kraftigt avbrott i det kreativa och "en arbetsvecka" per år försvinner (jag är arbetsnarkoman så det känns extra surt haha)

Det beror förstås på vem du frågar. Om du frågar en dönick som zonar ut från minut 1 och bara fokuserar på annat är svaret förstås nej.

Min poäng är att det är oförskämt att zona ut och inte engagera sig i morgonmötet när man jobbar på distans. Det hade aldrig gått hem vid ett möte ansikte mot ansikte - att folk tar upp sina telefoner och läser nyheterna istället för att titta på den i rummet som pratar.

Om man finner att ämnena som diskuteras vid morgonmötet är irrelevanta eller ointressanta kan man ju helt enkelt säga det: "jag tycker inte att vårt morgonmöte känns särskilt givande på grund utav att det drar ut på tiden och det känns som att jag hade nyttjat tiden bättre om jag jobbat istället. Kan vi kanske hålla oss till X sekunder per person och ta eventuella diskussioner utanför?".

Om det ändå inte hjälper kan man ju se morgonmötet som en social aktivitet där man umgås med sina kollegor och göra någonting roligt av det!

Mjo det är rätt ofta man funderar på om man skulle tagit ett jobb som man faktiskt ”går hem ifrån”.

Själv slutade jag precis jobba, var så förbannat mycket möten idag att jag kände mig tvungen att köra på under kvällen för att faktiskt få något gjort.

Skönt att man inte är ensam med att ha värdelösa möten, men sjukt att det verkar så utbrett.

Jag kör oftast utan kamera och försöker få något annat gjort under tiden, men det blir svårt med fokus när man ändå måste hänga med i mötet ifall någon plötsligt ropar ens namn och vill ha en kommentar.

Bra skrivit.

Det finns så många som är avundsjuka på folk som kan jobba hemifrån, utan att förstå att kunna jobba hemifrån också kan betyda att man få jobba sena kvällar hemma.

Att göra annat under tiden gör jag alltid på flummöten som inte berör något projekt.

För min del gäller följande:

1. Möten är nästan alltid tidsödande och själadräpande, och bör enbart och endast hållas när det är absolut nödvändigt och ska då hållas så kort och koncist det bara går. För övrigt: allt ont åt konsulter som håvar in grova pengar på att hålla frekventa meningslösa möten som alltid drar ut på tiden.

2. Fysiska möten är själadräpande.

3. Videokonferens är lika själadräpande, men man slipper åtminstone onödiga transporter och ytterligare slöseri med tid.

4. Telefonmöten är själadräpande, MEN, i dessa kan man samtidigt jobba och faktiskt få något vettigt gjort under tiden.

Slutsats: telefonmöten bäst, men helst aldrig.

Tillägg: allra bäst är textkonversationer med eventuella bilder = automatisk dokumentation och minimalt tidsslösande (så länge som man inte är extremt långsam på tangentbordet eller skriver som en totalt obegriplig kratta förstås ).