Möten på jobbet, vad tycker ni om dessa?

Min fru hatar möten för hon jobbar själv i skolkök på förskola och det är knappt så hon hinner laga maten i tid så när de har möte en gång i veckan tar det av hennes tid då inget blir gjort medan hon är på mötet. De i större skolorna har andra som fortfarande är i köket så de påverkas inte på samma sätt. Och det är alltid någon som ska prata massor om saker som inte rör henne så hon måste sitta och lyssna på det. Mötena är via teams men ändå stör de henne rejält. Hon är sådan som vill göra saker inte prata.

Personligen är jag helt annorlunda dock. Gillar möten för man slipper jobba. Bara snacka kan jag göra utan problem haha. Ju längre man slipper gå och jobba på riktigt desto bättre för min del så sitter gärna i möten.

Möten ska vara så få och så korta som möjligt. Så man får något gjort.

Tycker att möten är vettiga för att planera framtid och det är väl de enda jag är med på i någon större utsträckning, brukar skippa en majoritet av resten. Ser jag inte varför just jag ska vara med på ett möte som är viktigt ifrågasätter jag min delaktighet tills det tydligt framgår varför jag faktiskt borde vara med.

Avskyr möten. Oftast totalt bortkastad tid och både anställda och chefer klagar på att så mycket effektiv arbetstid försvinner på grund av alla möten. De enda som förmodligen tycker om möten är arbetsskygga människor som inte vill ägna sig åt kärnuppgifterna på jobbet. Mötesinfarkt har för övrigt blivit ett vedertaget begrepp.

Fysiska möten är OK men teamsmöten kan man skippa helt och hållet. Håller med i övrigt att det är onödigt med många möten. Max två möten per vecka och max en timme per möte. Mera orkar man inte med.

Möten ska ha en tydlig agenda, syfte och mål. I projekt för att hantera specifika frågor är helt ok, eller om det är något berörda måste känna till.

"Pulsmöten" och veckovisa gruppmöten med hela avdelningen där chefen papegojar ur sig texten innantill från en PowerPoint som chefen i sin tur fått på sitt chefsmöte är meningslösa.

Pulsmöten har vi på mitt jobb kl9, kl11 och kl 15, fullständigt värdelöst precis som du säger med Powerpoint/Excel dokument som man gäspar till.

Exakt.

Jag har ibland roat mig med att tacka nej till möten med motiveringen ”tydlig agenda saknas”. Det blir sällan populärt. Hur folk skriver mötesinbjudningar är en rätt bra intelligensmätare. Om agenda saknas är mötet rimligen oviktigt.

Om man har sett ett bra föreningsårsmöte med en proffsig ordförande någon gång, så har man sett ett bra möte. Det ska gå undan och tas beslut, enligt förberedd agenda.

Förberedelser och diskussioner håller mötesordföranden (den som kallat) separat med nyckelintressenter, så att diskussionen är förberedd.

Jag sitter praktiskt taget konstant i möten. Det har blivit till den grad att jag knappt vet vad jag ska göra de få gånger jag finner mig i en mötesfri kalenderlucka. Men har också gjort analysen att dessa luckor är fundamentala för att börja klura på de där "bör"-frågorna, som annars nedprioriteras i alla möten om "måste"-frågor. Är chef, så till mångt och mycket är ju mitt jobb att via samtal stötta medarbetarna, klargöra förutsättningar och/eller staka ut riktningen i olika frågor. Däremot ser jag att kollegorna sitter i snudd på lika många möten som jag, vilket oroar mig.

I vår organisation har vi också ett jobbigt moment 22, där en möteskultur fostrats genom hela organisationen. Detta har medfört att samtliga medarbetares prioriteringsordning är "1. Möten, 2. Andra aktiviteter (inkl. svara på mail)". I och med att min enhet arbetar tvärfunktionellt genom organisationen är vi beroende av respons från resten av organisationen, annars kan vi inte göra vårt jobb. Men vi har svårt att få respons via andra kanaler än möten, då resten av organisationen ju sitter upptagen i möten hela tiden (och därmed inte svarar på mail/chatt inom skälig tid). Vad blir lösningen från vår sida? Boka upp kollegorna på möten. Och så spinner hamsterhjulet.

Med det sagt: Jag skriver under på att vi har för många, för långa och för dåliga möten. Samtidigt som det också måste finnas utrymme för det fria samtalet, där man genom bollande och kollegial samverkan kan komma på nya lösningar. Människor är dessutom sociala varelser, så en allt för fyrkantig och mötesfri tillvaro kan nog leda till andra bekymmer, då det rimmar illa med de flestas naturliga preferenser och fallenhet.

Klurigt, klurigt...

Tror möten bygger väldigt mycket på att ingen vågar ta beslut nu för tiden.

Märker av det framför allt I byggbranschen.
För 10år sedan när något blev en krock mellan olika yrkesgrupper så gick man till byggherren på siten och sen löste man de på 10min på plats, platschefen och arbetarna.

Nu kan en vägg som står 2cm fel bli ett 3 veckors långt projekt i bara möten med endast projektledare och inga arbetare, där ingen vågar ta något beslut utan alla bara ska hitta en syndabock

Finns få grejer på jobbet som jag avskyr mer än möten som lika gärna kunde varit ett mejl.

Vi har som policy att bara bjuda in personer som verkligen är relevanta för ämnet samt bara starta möten om det är viktigare än den tid man tar i anspråk för kollegorna. Vi började med det i år och jag uppskattar att vi är nere på en fjärdedel av antal möten jämfört med tidigare år.
Tiden då mellanchefer kunde starta möten för att de var sällskapsjuka är borta 🤣

Tricket är att agera moderator.
"Detta ämne har glidit iväg. Boka in ett separat möte för att diskutera detta." Eller: "Några frågor? Annars har ni tillbaka 13 minuter nu."