Svårighetsgrad i spel

Normal, det är den svårighetsgraden spelen är byggda mot. Dessutom gör de ofta spelen svårare genom att bara öka motståndarnas HP på hard.
Jag verkligen hatar bulletsponges, det förtar hela inlevelsen. Som exempel: Få varelser överlever ett skott i huvudet med en automatkarbin.
Jag ser mycket hellre att fienden blir skickligare än tåligare. The Division och Borderlands var skräckexempel på den punkten.
Sen har jag inget som helst intresse av att träna för att bli bättre i ett spel, det finns mycket bättre sätt att förbruka min tid än att sitta och nöta en boss i timmar, det ger mig ingenting.

Spelar alltid på svåraste. Det är en process, sitta och var arg för jag valde den svårighetsgraden, kontemplera mina livsval samt på om jag ska börja om hela spelet (brukar oftast inte gå att byta svårighetsgrad inne i spelet när man valt det svåraste) när jag fastnar några timmar på en boss till världens lättnad när jag kommit vidare.

Är det hjärndöda noskill hack n slash konsolsörja så högsta för att få någon form av utmaning. Till exempel Jedi Fallen Order, blev lite paff när man i prologen blir slagen med en "somehow your character lost" bs cutsene när man håller på att vinna en fight som är scriptad att förloras.

Något jag alltid stänger av om det är ett alternativ är QTE's. Dummaste påhittet.

Däremot spel som Baldurs Gate 3 spelar jag på normal eller hard. RTS/4X spel med normal Ai med.

Siktar på medium, men senast i Jedi survivor blev det easy. Så kanske lite olika beroende på spel och grundläggande svårighetsgrad pch kontroller.

Jag håller inte på med spel, frånsett t.ex orsdpelen på denna site, och jag brukade lägga patiensen som tidigare fanns i windows medan jag väntade i telefonkö mm, men jag antar att det inte är det som avses med "spel" här.

Men jag har testat andra spel, pga tjat om att det måste jag göra, och jag ser ju spel genom att bara kika in hos ungdomarna, vad de håller på med.
De där andra spelen är antingen så våldsamma och stressande att de är direkt motbjudande och jag ser dom som skadliga, i andra t.ex bilspel eller spring-omkring spel rör det sig så mycket i bild så jag blir åksjuk inom 1-2 minuter av allt hoppande och snurrande på skärmen, och de fåtal ganska stilla spel jag sett som är lugna och inte fulla med våld är alldeles på tok för svåra.

Om de stillsamma spelen har svårighetsgrad 0-10 så skulle jag behöva ungefär -500 och nån som sitter intill och säger vad jag ska trycka på, och varför, eller nån guide med pilar som pekar på skärmen, tryck här, gör såhär, steg 1, 2, 3, och vad varje grej gör, och inga "motståndare" i spelet för då är jag borta på en gång, och ingen stress, det ska vara möjligt att gå ut i köket och fylla på kaffekoppen i lugn&ro utan att spelet hinner ändra sig under tiden.

Jag har på 30 år inte sett ett enda spel som känts intressant, men kanske nån gång..

Normal eller medium

Känns som en bra mellanväg att gå för att få både utmaning och gameplay. För lätt är inte kul heller, och för svårt blir man vara sur.

Hard och uppåt är bara om man spelat spelet eller grene’rn väldigt mycket innan !

Jag kör alltid på lättast möjliga.

Näst högsta eller högsta om inte svårighetsgraderna är korkade(typ höjer hälsan på fienderna massor så man tömmer hela magasinet utan att det hönder något) då kör jag på normal.

Svåraste eller näst svåraste, beroende på spel. Lätta svårighetsgrader är ett sömnpiller för mig.

Beror ju helt på vad spelet erbjuder först och främst. Om det har något i stil med ranger hardcore som metro 2033 och jag förväntar mig att tycka om spelets gameplay så blir det ju det. Många spel förstår sig inte på svårighet och kör bara typ högre hp och ler skada för fienden, vilket är tråkigt. Om det är ett spel där jag förväntar mig att inte tycka om gameplay alltför mycket men vill spela spelet för story osv blir det oftast normal eller kanske en nivå upp. Under normal kickar min ADD in rätt snabbt och plötsligt inser jag att kvällen är över och jag har glömt att spela

Föredrar spel som soulsbornering där det är så svårt som man gör det liksom. Men när faktiskt diskreta svårighetsnivåer ska gälla lutar jag alltid mot någon slags hardcore. Även roligt i typ path of exile som annars lätt blir lite grindigt för min smak- kör man alltid hardcore karaktärer så är det alltid lite rus när det blir intensivt och till slut dör man, ofta innan man hinner bli uttråkad på riktigt.

Racing/FPS(allmänt skjutspel) spel minst i Hard eller svårare, allt annat i normal.

Beror på spelet och hur fienderna skalar.. Men oftast på svåraste. 👍

Gillar en utmaning, och är det för lätt så tappar jag intresset.

För mig beror det mycket på hur komplicerat spelet är.

När jag spelade Baldurs Gate 3 så hade jag inte spelat ett turn-based spel på över 15 år och har 0 erfarenhet av att spela DnD så då blev det easy till en början. Sen jobbade jag mig uppåt när jag förstod hur spelet fungerade och har kört igenom Honour mode (single save playthrough på högsta svårighetsgraden med extra bossmechanics utan att dö).
Nu har jag precis spelat igenom Cyberpunk 2077 och spelade på normal. Jag fattar fortfarande inte vad majoriteten av perks gör, hur vapentyper skiljer sig åt eller hur combatskills ska användas för bäst effekt.

Dessa spel hade jag gett upp på om jag börjat på svåraste. Sist jag spelade igenom ett spel på svåraste direkt var när jag spelade igenom "Call of Duty: World War II" som jag fick med när jag köpte hårdvara. Även där kändes det mest som att fiender hade aimbot så hade inte gjort om det. Men där fanns det inte heller några skills eller perks att bry sig om vilket gör det enklare att angripa.

Noll intresse av att spela på hög svårighet om det inte är det som spelet är gjort för. Normal funkar bra för det mesta. I RE4 Remake fick jag sänka till Assisted för min hjärna är helt enkelt för långsam för att hantera horder av fiender, hantera hälsa/ammo och allt på samma gång i högt tempo.

Nu inte spelat på ett tag, men ändå.

Brukar föredra någon av de högre, men det kan också variera.
Är det t ex 5 nivåer väljer man 4 el ev 3.
Det ska vara en utmaning utan att vara omöjligt el frustrerande svårt, för känslan av att klara är en viktig del. Utan utmaning hade man lika gärna kunnat se någon film istället.
På de högsta brukar det vara så pass att det inte längre är roligt ens, då det är uppskruvat så pass att man inte har en chans.

Minns inte vad det var för spel, där jag provade med lite olika bara för att jämföra. På de svårare var det utmanande och man fick passa sig, på enklaste var det som ett helt annat spel där man inte hade något motstånd alls.

Beror på spel men normal eller steget under (finns "story" läge kör jag det).. Orka sitta och nöta dagens 100 timmars spel på "hard", fick min beskärda del av svårigheter i spel under NES-eran med Bayou Billy, Ghost n Goblins och Zelda 2...

Kör alltid easy första gången. Tycker jag spelet är roligt så får det vila i några månader efter jag klarat ut den sen kör jag en nivå svårare nästa gång. Är inte på andra varvet av FC6 så blir en nivå svårare nu. Är ju ändå lätt då man får behålla alla vapen. Game+ tror jag det heter.

• Lätt på Builder simulering spel, då det är det kreativa och inte svår utmaning som står i fokus

• Hard men inte "realistic" på First-person shooter, då det tar slut för fort annars och ska vara mycket action

• Medel till en början på strategispel, då det är för jobbigt om man har lakt masa tid på bygga upp något som blir förstört för lätt

Har också märkt av det där med att gå ner i svårighetsgrad med åren, men nu handlar det mer om att det oftare blir Normal än Hard. Speciellt stortdrivna äventyrsspel. Vill inte fastna på någon lökig boss och tappa intresset för spelet bara för att jag är för envis för att sänka svårighetsgraden.

Normal

Hmm brukar alltid börja med det som är standardinställningen och sedan hoppas att det går att justera under spelets gång utifrån hur svårt eller enkelt spelet sedan är.

"back in the days" när jag lirade myyycket Quake III Arena, jag blev så bra, att även nightmare-läget blev lite för lätt. Visst är/var nog bottarna på den tiden mycket sämre än vad bottarna är idag i single player. Nuförtiden lirar jag mest på easy/comfy-mode i de flesta spelen, orka hålla på att stressa runt och hålla på, numera vill jag mest bara slappa av med nåt spel utan tidspress och sådant.