Kreditupplysning för obundet avtal?

@Jaevel: Så länge ett företag är på väg att ingå någon form av avtal med dig har de väl rätt att ta en kreditupplysning?

Ang kalibern vet jag inte.

"Den aktör som är intresserad av att ta en kreditupplysning på dig måste enligt lag ha ett legitimt skäl, vilket begränsar vem som kan göra kreditupplysningar på dig. Du måste dessutom alltid godkänna en förfrågan om att kreditupplysning tas på dig innan den utförs, vilket du endast bör göra om legitimt skäl finns."

Så 2 frågor:
Vad står det i avtalet som du godkänt?
Betalar du månaden i förskott eller efterskott?

Länken säger ingenting om vad som är ett legitimt skäl dock.

Varför skulle inte ett företag få göra en kreditkoll på en konsument för ett löpande abonnemang som betalas varje månad? Kreditkontrollen görs ju för att undvika uppenbara problemkunder som enbart kostar företaget pengar.

Rent teoretiskt skulle ju kreditkoll aldrig behövas för mindre summor och engagemang om alla skötte sina åtaganden och inte överkonsumerade.

Om du känner dej orättvist behandlad kan du alltid fråga företaget du köpte tjänsten av varför detta gjorts.

Precis som @Sp0de skriver så väljer de väl att göra en kreditkoll för att vissa kunder inte betalar för sig.

Sedan så tror jag att vissa företag är försäkrade mot sådant här; dock så är det då krav på en kreditkoll innan.

Känner du dig kränkt av en kreditkoll kan du allting ringa och höra med dem.

Jag är ingen expert på något vis men brukar inte tumregeln vara om du får en faktura på något så görs en kreditupplysning?

Nej du har missförstått legitimt skäl.

Det räcker inte att man själv tycker att man har legitimt skäl/behov. Eller att medlemmar på sweclockers håller med.

Legitimt behov är sakligt och faktabaserat. Vill man veta exakt vad som ska gälla får man pröva det rättsligt eller titta på praxis/prejudikat.

Det borde egentligen inte ens räcka att man godkänner att upplysning tas. Men om man nu skulle göra det blir det sannolikt bli svårt att driva frågan.

Absolut inte. Fakturor kan dessutom skickas ut även på något som redan är betalt.

Läs mitt inlägg en gång till; kan vara att deras försäkring inte täcker annars. Är ett legitimt skäl.

Nej det är det inte.

Frågan kvarstår: Betalas månadskostnaden i förskott eller efterskott. Det är helt avgörande för ovanstående argument.

Tumregel som sagt, men jag tror inte vi kommer längre i detta tyvärr då det känns som vi har olika tankebanor kring detta

Nej igen. Faktura är något man bokför. Ungefär som kvitto.

Kredit är något helt annat. I praktiken blir uttrycken utbytbara när man handlar "på faktura" som privatperson.

Jag är nog inte den enda som får fakturor trots att jag redan betalat med kort. Dock utan krav på ytterligare betalning givetvis.

Sen kan man se det på flera sätt. Ska man dra det till sin spets kan företaget säkert hänvisa till att jag lånar pengar från det klockslag jag gör beställningen till det klockslag som betalningen med kort görs = legitimt skäl. Om jag då inte lusläst betalningsvillkoren så kanske jag godkänner kreditupplysning i detta fall.

Å andra sidan borde man som köpare aldrig godkänna avtalet där pengarna dras från kortet innan t ex paketet skickas eller tjänsten påbörjas - eller åtminstone inte innan ordern har bekräftats. Och då faller argumentet för eventuellt legitimt skäl vid direkt betalning med kort. T ex.

Ja då uppfylls kraven för att de ska få göra en upplysning

Detta påminner mig om en kund som skaffade tv-abonnemang och ville komma in i butiken och betala cash i förskott varje månad. Han fick betala 24 mån direkt.

Rätta mej gärna om jag har fel, men en legitim orsak är väl kredit? Om man köper en löpande tjänst som faktureras så är det en kredit. Utgår ifrån att om det betalas via faktura i förskott klipps ändå inte abonnemanget ifall inte fakturan betalats i tid, utan företaget ger kunden tid att betala innan det stängs. Då uppstår en kredit i den bemärkelse du är ute efter. Skulle företaget kapa det dagen efter förfallodag alternativt fakturera två månader på förhand skulle det i sin tur inte uppskattas av konsument.

Skickades från m.sweclockers.com

Exakt. Kredit i den bemärkelsen

Jag förstår vad du menar men i det fallet tycker jag att det bör anses vara frivilligt av företaget att låta tjänsten rulla på. Se det som en medveten risk de väljer att ta för alla inblandade parters skull.

Jag håller inte med om att det är ett legitimt skäl.

Men det skulle som sagt kunna ändras om det i avtalet framgår att kreditupplysning skall tas - i kombination med denna frivilliga kredit. Så i praktiken får man själv då kräva att ett sådant godkännande tas bort ur avtalet vilket då säkerligen följs av att man antingen inte är önskvärd som kund eller att man absolut inte kommer få någon frivillig kredit.

Jag förstår inte hur du menar. Du skriver att de väljer att ta en medveten risk men det är inte ett legitimt skäl. Att kunna ta en kreditupplysning för att hantera denna risk borde väl vara ett legitimt skäl.

Jag förstår inte hur du menar. Jag kan inte ge dig något du inte bett om och därmed anse mig ha rätten att göra en kreditupplysning.

Tänk dig istället kontantkort. När pengarna är slut så skulle bolaget teoretiskt kunna låta dig fortsätta ringa. Det är frivilligt. De kan hoppas att du ändå tänker fylla på kortet, och gör detta för att gynna båda parter.

Varför påverkar antalet kreditupplysningar din kreditvänlighet? När tas dessa ut, normalt sett?

Jag tycker du börjar snurra iväg lite väl långt. Vad är frivilligt i affärer? Du kanske inte är tvungen att erbjuda något men låter du bli går kunden till någon annan. Det blir bara semantik av det hela. Dessutom är det rätt långt från den ursprungliga frågan.

Då flera personupplysningar kan vara grund för ett kreditinstitut att vägra ge dig en kredit på det beloppet du begärt då du kan ha för många kreditupplysningar, de anser då att det löper större risk att du kan drabbas av problem med betalningar.

Som sagt, det gäller att skilja de två olika åt. Personupplysning brukar endast göras när man vill få en mer detaljerad bild av en persons ekonomi och görs oftast av banker/lånegivare, medans en mikroupplysning är en enklare form av kreditupplysning och görs av bolag som har legitima skäl till detta, t.ex. när du ska ingå avtal med en mobiloperatör eller bredbandsoperatör.

Ja det är skillnad på kontantkort och abonnemang. På flera sätt. Fast det hör ju inte hit. Jag hade lika gärna kunna gett ett helt annat exempel.

Ett "abonnemang" kan såklart teoretiskt sakna legitima skäl. Sen skulle man kunna diskutera hur vanligt/ovanligt något måste vara för att även hypotetiska resonemang skall gälla/avfärdas. Är det 1 på 100 eller 1 på 10 000 000.

Man får bara hålla ordning på vad som diskuteras.

Ja det är frivilligt att tycka. Jag tycker att frågeställningen vad som är frivilligt i affärer inte har någon relevans i varken grundfrågan eller mina argument om frivillighet. Det är om något ännu längre från ämnet, och skulle kunna landa i semantik i slutänden - men inte nödvändigtvis.