Frugan har fått bra jobberbjudande i Norge, bör man flytta?

Jag hade stannat

Jag är lite pessimistisk av mig.
Men om vi antar att TS fru kommer få ett jobb i norge på en fabrik som är av typen att i princip alla efter gymnasiet klarar av att utföra jobbet. Typ stå på linan och inte göra något speciellt, så ser jag risk med kommande lågkonjektur.
Men ju mer krävande jobbet är ju mindre riskfritt ser jag att flytta för att få det.

Vissa jobb på linan är dessutom såna att det är fördelaktigt att vara 20år, jag tänker på monteringen med mycket påfrestande momentana uppgifter. Andra arbetsuppgifter är av typen att det är bättre med mer erfarenhet.

Skulle nog se till att jag själv har ett jobb först, ett bra jobb i Norge täcker inte upp för 2 hyfsat betalande jobb i Sverige.

Ska du dit och vara arbetslös eller bara ta "något jobb" bar för att ha ett jobb så kommer du bli deprimerad.

Skulle också plugga på lite av vad som gäller skatter, utgifter och annat, bara för att lönen är bättre betyder det inte att man har mer pengar över.

Sen förstår inte många att det mesta i Norge är importerat, det blir svårt att hitta saker man tar för givet i Sverige ( speciellt mat ), även om man bor i Oslo.

Mina första turer i Norge så fick jag en redig chock, man hör mycket om hur Grandiosa fryspizza är nationalrätten i Norge, efter första besöket i en mataffär så fattar man varför.

Hoppas ni gillar lammkött och fisk, åt inte fisk 2-3 år efter första jobbresan ( 1 år ).

Jag hade inte tvekat. Min mor lärde mig en bra sak när jag var 18 år gammal och oroade mig inför en flytt till en ny stad. "Det är inte längre hem, än vad det var dit". Hur lång betänketid har din fru på det jobberbjudande hon fått? Finns det någon möjlighet till ytterligare förhandling vad gäller lön etc, eller har företaget redan stretchat det så långt de kan tänka sig? Provanställning måste såklart förhandlas bort (om det är en grej i Norge, vilket jag förutsätter utan att orka googla), blir allt för osäkert för er annars ifall bolaget skulle påverkas negativt under 2023 och därför säger upp henne.

Vad har ni att förlora? Som ni själva verkar vara inne på, Västerås är en av de tråkigaste mellanstora städerna i Sverige. Närhet till familj & släkt är såklart viktigt, men sånt där går alltid att ordna. Jag bor inte jättelångt ifrån flera familjemedlemmar i dagsläget, men det är inte direkt så att vi ses på veckobasis ändå. Det blir det klassiska att man ses vid exempelvis högtider eller vid barnkalas etc.

Utan att egentligen ha någon vidare inblick i ämnet (har förvisso också jobbat bank, men inte som rådgivare) hade jag inte varit orolig för att hitta jobb för din del. Först och främst kan du kanske så länge jobba kvar på distans? Jag upplever språkbarriären mellan svenska och norska som ingenting. Hade utan problem kunnat ha en rådgivare som talade norska, till och med att jag kanske i viss mån hade föredragit det för att jag älskar norska (lyssnar mycket på Petter Stordalen exempelvis, även om han kör på nån svorsk variant när han pratar för svenskar).

Ni verkar inte jätteintresserade av pengar och har det bra redan som det är i dagsläget, så där antar jag att vi är olika. Jag har ganska dyra hobbies och älskar frihet och vill kunna styra över min egen tid i framtiden. Därför hade jag definitivt värdesatt den ökade lönen, och även vilka möjligheter det här klivet i karriärssteget kan innebära i framtiden för din fru för ytterligare nya positioner (och ökad ersättning) längre fram.

Sist men inte minst så med tanke på hur kriminaliteten och skjutningarna exploderat i det här landet så är det inte att man själv inte börjat se över hur det ser ut hos grannländerna och om det kan vara läge för att emigrera.. Men det är väl kanske ett ämne för en annan tråd..

och vad är det värsta som kan hända i detta scenariot? Att ni flyttar hem igen? Ja flytta är ju inte direkt superkul men det är ju inte direkt någon risk att ni hamnar på gatan. Frugan din har ju uppenbarligen ett skillset som inte vem som helst har och kan få jobb igen utan problem antagligen och samma sak gäller dig också låter det som. Jag hade gjort det, bättre att våga och sen bara flytta hem igen istället för att undra vad som kunde ha blivit

Man blir spammad med dessa headhunters, det betyder ej mycket. Att de vill betala för flytt, säger dock en hel del.
Min poäng var att beroende på vad för typ av jobb det är så påverkar det riskerna och motivationen. Från de mest generella jobben till de mer krävande. Jag har inte en susning om vad det är och bara industri säger inte så mycket.

Angående lågkonjektur så tänkte jag på TS som ej har något jobb i norge.

LinkedIn. Det fungerar så att de är folk som har typ ett heltidsjobb att locka över folk som redan har ett jobb till deras bolag. I början var det mer seriöst, idag är de ofta lata.
Och de frågar för tjänster som de direkt hade sett att man ej passar för, men det gäller att spamma många för att sedan filtrera.

I TS fall så kom TS fru vidare, plus de ville betala för flytt. Det är en helt annan sak än att ha blivit spammad som jag beskriv ovanför.

Om ni ändå inte trivs i Västerås och är sugna på att testa annat så är det väl bara att köra

Jag själv är inte lika övertygad om den ekonomiska vinsten jämfört med idag om ni tänkt leva på en lön, men så fort båda har jobb så springer nog ekonomin iväg en del

Jag har inte varit i Norge mer än som turist, men priserna på det mesta är bra mycket högre än här, men det går nog att snåla också

Det går nog att hitta jobb för dig med efter en stund, så inte hela världen, men värt att tänka på

En sak att bo på dessa ställen är att pengarna ni har över räcker otroligt långt när ni kommer hem igen

Låter ju som ett bra läge i livet för att testa, tror inte du behöver oroa dig för inte att få jobb i din bransch. Norrmännen är mer vana vid svenskar i arbetslivet, än svenskar i Sverige är med norrmän (delvis en funktion av att det finns dubbelt så många svenskar, men också av att fler svenskar söker sig till norsk arbetsmarknad än tvärtom). Jag bor i Norge och har gjort en liknande flytt som du överväger, frun fick jobb här och jag flyttade med. Flytten var strax innan pandemin, så jag kunde fortsätta mitt svenska jobb härifrån en period - men sedan ett år jobbar jag också i Norge. Vi har köpt hus och räknar med att stanna.

En sak att tänka på är såklart levnadsomkostnaderna, som äter en del av löneskillnaden mot Sverige - men det är nog inget att oroa sig för så länge man inte glömmer det och bara ser lönen. Som du redan fått veta kan du inte behålla din svenskreggade bil, och att äga (norsk) bil är betydligt dyrare här. Se till att skaffa Autopass för vägtullarna, annars får ni pappersfakturor och det blir fort dyrt. Som andra påpekat är matutbudet inte fullt detsamma som Sverige, men det är inte så mycket ett problem i Oslo som på mindre orter. Vissa saker får man leta lite extra efter, t.ex. vettig hämtpizza.

Med en 2-åring så känns det också som att ni har 3-4 år på er att ångra er utan att det ställer till skolgången alltför mycket.

Edit:

Så är det, men i många avseenden upplevs avstånd olika beroende på hur man känner platserna och hur mycket information som flödar mellan dem - till flyttens fördel i detta fall. Jag upplever att det är närmare från Norge till Sverige nu, än jag upplevde att det var från Sverige till Norge innan jag flyttade. (Undantaget under pandemin, då Norge i princip stängde gränsen en period.) Norrmän har mycket bättre koll på Sverige än svenskar har på Norge, och norsk media rapporterar mycket mer om Sverige än tvärtom. Det märks att Sverige är ett större land, och vi har dessutom en historia av imperiebygge som gjort att vi svenskar kulturellt påverkat våra grannländer mer än vi tänker på (på gott och ont). Så jag tror inte att sträckan Oslo-Västerås kommer att kännas fullt lika lång efter en flytt. Sen har Norge vissa isolationistiska drag som ni kommer att märka, men på det hela taget upplever jag inga problem med rörligheten (undantaget under en del av pandemin då).

Flytta!
Vissa kostnader ökar, men Norge är ett bra land där ni kommer vara MYCKET tryggare än i Sverige!
Sedan så kommer ju din dam att tjäna betydligt mycket mer än hon gör nu!
Dottern kommer också att anpassa sig bra!
När det kommer till att träffa släkten så är det ju inte till Filippinerna ni flyttar utan till Norge!
Ta chansen, prova vingarna, utvecklas och väx!
Jobb kommer fixa sig i Norge, för det finns alltid jobb, man skall typ behöva dra till någon fattig håla i Afrika för att inte hitta något!

Så detta låter som en no-brainer!

/Lifooz

De flyttar inte för att de känner sig otrygga i Västerås... Det låter f.ö. lite konstigt att en huvudstad som Oslo skulle vara tryggare än Västerås

Den viktigaste frågan är väl hur länge ni tänkte stanna i Oslo, det är antagligen bra för barnet om hon inte behöver hitta nya kompisar var 5e år?

Sorry, men du har inte riktigt koll på vad du skriver om. Antingen så är du ung med lite för kort erfarenhet i arbetslivet för att ha kommit i kontakt med dessa typer av situationer, eller så jobbar du inte i samma bransch/typ av roll som TS fru gör.

Det som händer på LinkedIn är att rekryterare jagar folk. I vissa fall trycker de hur mycket volym som helst och jagar generellt folk till roller som är allt från entry-level till mid-senior.
En headhunter är inte alls samma sak.
Hyfsad förklaring utan att ha lagt ner för mycket tid på att Googla: https://www.indeed.com/career-advice/finding-a-job/headhunter...

Har ni inget emot det rent social så säger jag kör Norge är ett bättre land för individen än Sverige atm och antagligen i framtiden pga deras fina fond. Vi kan få det lite magert framöver pga hög ålder osv

Flytta:

Pro - Norge är det land som kommer kunna försvara sin samhällsmodell över tid tack vare oljefonden bland annat (egen subjektiv analys).

Har en bror som bott där 15 år, riktigt härlig stad med fin natur, kultur och underhållning så som restauranger och teater. Lönerna som betalas är helt absurt bra. Ångrar att jag själv inte drog dit innan barnen blev för stora.

Con - Fastighetspriserna är rätt tuffa, priset på vardagliga saker är dyra, som bil och parkeringsplats. Utbud på livsmedel är lågt i jämförelse med Sverige och det är ändå lite skillnader både i det språkliga och i det kulturella mellan länderna.

Dessa var bara små saker, men såg att ni pratade om 18 månader, det kan vara lite för kort tid för att tvinga sig själv att anpassa sig. Lätt att man bara väntar ut tiden för att flytta hem. Förslagsvis, sätt 3 år som gräns istället, då flyttar ni även "mentalt"

Kan bara hålla med här. Har själv gjort ett år utomlands och det är det bästa jag gjort. Man kan alltid dra hem igen.
Det största problemet med dessa äventyr är att hitta tillfället. När man väl vill kan man inte. Så ta chansen nu när ni har den.

Ett litet varningens finger: även om life science är ganska okänsligt för konjunkturer sker det konstant omlokaliseringar till länder med lägre kostnadsläge. Norge har ett dåligt klimat för forskning och innovation, vilket kan påverka hållbarheten för tillverkning. Beror lite på var huvudkontoret är och vilken typ av produkter det gäller. Patenterade läkemedel är lite mindre riskabla ut det perspektivet. Dessutom driver EU policies för att gynna tillverkning inom unionen. Troligen mer påverkan på vaccin.

Allt det här är förstås uppenbart för din fru om hon redan är på samma företag.

Jag som är norrman hade tyckt det var underbart att få prata med någon norsk i banken Det finns definitivt lite kulturskillnader mellan våra länder.

Jag tror det är ett mindre problem för dig att du pratar svenska i norge, dom orden som är totalt olika lär du dig fort. Och dom flesta norrmän förstår svenska bra. Tror faktiskt det är mera problematisk andra vägen.

Tycker frågan skulle varit mera om ni KAN låta bli ta chansen när det ändå verkar så bra?! Jag vet vad jag hade gjort.

Lätt värt att testa om ni har chansen! Vad säger barnet?

Vi gjorde en liknande grej (Gotland under hela pandemin) och allt finns ju kvar även efter 18 månader om man ångrar sig