stötar?

Kort svar: ca 30-60 volt för att det ska börja kännas. 60 volt brukar räknas som gränsen för vad som kan vara farligt. I sår, slemhinnor eller fuktig hud är gränsen för vad som känns betydligt lägre. På tungan kan man som bekant känna ner till ett par volt, och 9 volt eller mer och det börjar göra ont. Lika dant för sår.

Det finns inget direkt svar. Det är en kombination av spänning (volt) och Ström (ampere) som avgör. Man tar det ena gånger det andra för att få ut effekten (Watt) vilken är den avgörande faktorn för hur mycket det känns.'

MBY:
Du verkar då inte så "allmänbildad" om du inte ens vet att man kan få en regäl stöt av ett vanligt bilbatteri (12V) och det känns kan jag lova.

Eftersom det är effekten som avgör så kan man utan problem ta en stöt på ett antal tiotusentals volt utan att få nägra skador förutsatt att strömmen är väldigt låg. Men på samma sätt kan man klara ganska stora strömmar förutsatt att spänningen är låg. Om man kombinerar dem så man får en lite högre spänning och en stor ström så börjar det bli regält obehagligt.

exakt ett kostängsel ligger på ett par tusen volt men ger väldigt låg ström vilket gör det ofraligt. Ett vägguttag ligger på 230v men kan ge mer ström som gör det hela livsfarligt

Läs om, läs rätt! Får du ordentliga stötar när du meckar med bilbatterier beror det antingen på induktion - och då är spänningen mycket högre - eller på tidigare nämda orsaker som t.ex. fuktig hud - då är man betydligt känsligare.

När det gäller låg- och klenspänning kan man räkna med att strömkällan alltid är tillräckligt kraftig för att strömmen genom kroppen aldrig ska ses som en kortslutning - spänningsfallet över kroppen är praktiskt taget identisk med olastad polspänning. Detta gör att ett bilbatteri ensamt absolut INTE kan ge farligare eller obehagligare stötar än t.ex. 9 st seriekopplade (13,5 volt) AAA-batterier. Får man stötar när man meckar med en bil, beror detta på induktion. Då bör man fundera på vad man sysslar med, eftersom detta fenomen kan ge såväl obehagliga som skadliga effekter.

Läs sedan topicfrågan igen. Han(?) frågade INTE om vad som är farligt eller inte, utan vad som kändes. Jag talade om typiska mönster för att förnimma ström.

Vidare kan du INTE få speciellt hög stöm igenom kroppen om inte också spänningen är hög. Förenklat sett är spänningen farlig när det börjar göra ont. Detta vid torr hud är i området mellan 30 och 60 volt. Du måste vidare sätta siffror på ditt snack ("hög" och "låg" - vad tusan är det? 1 volt, 10kV, 50µA?).

Sedan, är det ständiga missuppfattningar kring ström och spänning. Dessa båda beror av varandra och det finns en maximal ström du kan driva igenom något vid en viss spänning, allt i enlighet med Ohms lagar. Att statiskt stötar kan kännas mycket beror på att spänningen är hög. Detta gör även strömmen hög, emedan urladdningen sker vanligtvis under så kort tid att inga farliga effekter (termiskt sett) utvecklas. Den faktiska energin beror på föremålets laddning

har lärt mig i elläran att man "KÄNNER" strömmen vid 50mA eller om det var 0.5mA, vet inte.

50mA känner du definitivt. Det är rentav en dödlig stömstyrka för såväl lik- som växelström.

Det är inte helt trivialt att avgöra precis vilka stömmar och spänningar som känns eller är farliga. Kroppen är inte "bara" ett motstånd. Dels varierar motståndet (i kroppen) starkt av hudens beskaffenhet, dels har kroppen den lilla egenheten att vara ett spänningsberoende motstånd. Vid högre spänningar sjunker motståndet så gränsen för vad som är farligt kan passeras snabbt.

På vilken yta spänningen appliceras är kritiskt. Vid stora ytor, på några kvadratcentimeter eller mer, minskar motståndet kraftigt. Huden håller det största motståndet (det är därför stömmen känns mer i sår eller slemhinnor) och detta sjunker om den är fuktig. Normal, torr hud, som nuddar vid ett spänningsförande föremål känner inte speciellt mycket om spänningen är under 30-60 volt och beröringsytan är liten (under kvadratcentimetern, säg). Det vanliga är att råka peta på något med fingertoppen, och huden där är hyffsat tjock. Innanför huden är motståndet väldigt lågt, bara några fåtal ohm. Mellan två normala pekfingrar är motståndet (vid en liten beröringspunkt) någonstans mellan 1 000 och 1 000 000 ohm, allt beroende på fuktighetsgrad och i viss mån spänning.

Vanligtvis är en ström på bara några milliampere obehagligt, och 50 mA kan vara direkt dödande om man har otur. I praktiken brukar det dock krävas några hundra milliampere för att ta kål på någon.

Vad man förnimmar är lika knepigt det. Några tiotal eller hundratal mikroampere (µA) börjar succesivt kännas och redan, som sagt, några milliampere kan vara obehagligt.

Eftersom jag har högvis med mätinstrument och nätaggregat gjorde jag en liten test med min tunga. Tungan är känsligare än huden, så jag slipper använda otrevliga spänningar.

Vi kan, för enkelhetens skull utgå ifrån att strömmen känns lika mycket oavsätt var den appliceras. Tungan har lägre motstånd än huden, så den känner lägre spänningar. Arbetshypotesen är att det är strömmen man känner, och en ström på t.ex 50µA är ekvivalent med samma stöm genom fingret (krävandes en högre spänning):

Vid 1V börjar jag förnimma strömmen. Denna är då 0,03 mA (30µA)
2V --> 200 µA -> känns tydligt.
3V --> 500 µA
6V --> 2 mA -> är skapligt obehagligt
7,5V -> >3 mA (otydlig avläsning; för stort obehag) --> orkar inte hålla tillräckligt länge för en tillförlitlig mätning.

Nätagget i fråga går upp till 32 volt. Denna spänning mellan händerna (tumme-pekfinger till tumme-pekfinger) känns inte alls och ger en ström på 30µA och sticks lite.

12,5 volt känns inte alls mellan händerna, hur hårt jag trycker. Trots detta uppgår strömmen genom mina fuktiga fingrar till strax över 100µA. Av erfarenhet vet jag dock att 12 volt genom tungan gör väldigt ont.

Edit: Just detta att kroppen är ett spänningsberoende motstånd (betong har samma egenskap har jag för mig - dock kanske högre/andra spänningar) gör att det inte är trivialt att sätta några definitiva siffror, men åtskilliga milliampere anses - säkert av goda skäl - vara farligt. Bilbatterier är dock inte farliga eller obehagliga vad spänningen beträffar om man inte slickar på dem eller doppar tassarna i saltvatten e.dyl.

Skillnad är det också på lik- eller växelström. Växelström är otrevligt för nervsystemet och strömmar på något tiotal milliampere kan utlösa kramper, varvid det kan vara svårt att släppa greppet om föremålet.

lol vad fick dig och göra så? DC-agg kan väl ge en del amper, inte? Farligt det där.

Off-topic? Kanske, men intressant.

Med hjälp av PC-speaker gjorde jag när jag var yngre några experiment med att stoppa in pulserande ström på olika ställen i munnen. Åtminstone på en gammal dator genereras fyrkantsvåg med ett fåtal volts amplitud (gissningsvis strax under 5 volt olastat). Vid två punkter, den ena i gomen, den andra på insidan av kinden uppstog intressanta flimmermönster i ögats periferi vid några frekvenser. Men så är jag ju som jag är också...

[lum]: Labbagreggatet i fråga kan lämna 3 ampere. Detta är emellertid helt ointressant, se mina tidigare inlägg. Strömmen bestäms av motståndet och spänningen. Eftersom det tidigare är högt, och det senare lågt, kommer givetvis inte 3 A flöda genom min kropp (Om en strömkälla alltid lämnade maximal strömstyrka skulle ett färskt AAA-batteri (R03) vara dödligt). Jag hade vidare givetvis inte stoppat elektricitet i munnen om jag inte hade en åtminstone hyffsad uppfattning om ström och spänning.

Eller kör frekvensen motvarande dina nervimpulsers och slå ut delar av ditt nervsystem...du tar bort känseln och styrförmågan över kropsdelen. (lite beroende på effekt). Gör man det desutom igenom en jonkanal i luften (t.ex. igenom att använda en svag laser som joniserar vissa gaser i luften) kalas det hella för phazer och ja de fins i värkligheten. Vad som är lite intressant och väldigt bra ä att du inte stör ut det autonoma muskelsystemet med dessa anordningar och därför inte orskar hjärtstillestånd och liknande. P.g.a. att du "jammar" närvsignalerna känsdet inget heller. Sägs att den japanska säkerhetsstyrkan hadde sådana gevär tillgengliga under vinteros:et.

Ja det var inte AC iaf ;P

MBY säg mig bå varför jag fått sådanna kyssar from telefonledningar med torra fingrar? (tror det är 48v AC i dem)

För att 48 volt är fullt tillräckligt för att man ska känna något?

Dessutom varierar telefonledningens spänning markant beroende på om det ringer, någon pratar, eller linan är inaktiv.

När det ringer åker spänningen gott och väl över 100-voltsstrecket och det är också enda fallet det är frågan om växelström (dvs AC).

Du kan ju själv klura på varför det INTE kan vara växelström (sinus, dvs) i telefonnätet nominellt...

Jo men det mer en bara "käns" (fick lätt kramp i en stund efter) och nej telefonen ringde inte. I.o.f.s. så varjerar resistivitet kraftigt mellan olika pesoner så jag kanske bara, umm, varen duktig ledare då?

Öhh, har jag inte just sagt att det inte entydigt går att svara på frågan när det börjar kännas och när det börjar göra ont?

Det är typiskt omkring 50 volt (spänningen är inte kritisk) likspänning på en telefonlina som inte används. Det kan vara mer, den kan vara mindre. Fingrarnas fuktighet kan variera (vanligt är att handsvetten ökar när man pillar med saker). Som jag tidigare sagt minskar även motståndet med ökad spänning. Det är således inga konstigheter om man känner obehag av 48, 50 eller 60 volt. Krampen kan vara en psykosomatisk rekation, eller bero på något helt annat. Detta är vanligtvis effekten av växelström, något som bara finns i telelinan när det ringer (när man pratar motsvaras detta förvisso av en växlande ström i ledningen, men detta är i vårt betraktade fall betydelselöst).

Edit: Anledningen till att AC-pulser sänds ut när det ringer beror på att telefonen måste ha någon sorts vetskap om när den ska ringa. Äldre telefoner använde denna signal direkt för att driva ringelektromekaniken, bestående av en summer (ringklocka) som darrade i takt med pulserna. Moderna telefoner likriktar denna signal och driver i stället en tongenerator varvid utbudet på ringsingnalerna kan varieras.

Jo jag vet hur hu rtelesystem fungerar på ett ungefär och detta var inget motargument om du uppfatta det så (var trött när jag skrev). Jag är nämligen själv förvånad över att det gjorde så ont och det är defenetivit inte något jag skulle villja ha på tungan. Tänkte då på vad bogg skev. Och om jag mins rätt så visade multimetrn 48v dock så var det ett tag sen där av frågetecknett.

Det där med amperen kan jag inte riktgt uttala mig om. Men en gång blev vi demonstrerade i hur man grillar en korv me ellektricitet. De koplade en låda som såg ut som ett stor labbagg till korvens ändar och satte lådan på femti volt, ingen aning om det var AC eller DC, sen vred de upp amperen så att korven började ryka som bara den. Efteråt var det en fin tunnel rakt igenom korven.

Nu vill jag ju inte slabba med korvar i mitt "labb", men tänkas kan ju att även en schysst varmkorv är ett spänningsberoende motstånd.

Men jag tror snarare att du minns fel/missuppfattade. Aggregat med inställbar ström har något som kallas för strömbegränsning. Detta fungerar så att spänningen justeras för att få en bestämd ström, inte tvärt om.

Jag tror inte spänningen över korven var 50 volt, samtidigt som någon manipulerade strömmen. Det är helt enkelt inte möjligt, utom i snäva intervall för halvledare (jfr lysdiod). Antagligen fanns ett gömt motstånd i serie med korven, alternativt en zenerdiod någon stans. Troligast är dock att aggregatet hade en inställt maxspänning som den visade (i stället för faktiskt spänning) och sedan en strömbegränsning som demonstratorn succesivt ökade. Var det en display som visade spänningen eller var denna trykt på ett reglage, t.ex. ratt (detta _är_ viktigt)? 50 volt kommer alltid driva samma ström genom samma motstånd. Är aggregatet klent eller strömbegränsat, så _kommer_ spänningen att sjunka, varesig aggregatet talar om det eller inte.

Du menar kanske el-berra eller motsvarande som reser runt i grundskolor och tutar i barn massa felaktig skrämselpropaganda? Ström kan bara vara farligt om den drivs på med en spänning. I sista hand är det motståndet som bestämmer strömmen. Den kan inte överstiga U/R, dvs spänningen dividerat med motståndet. Att farligheten bara ligger hos strömmen är fullständigt felaktigt, eftersom det inte går att frikoppla det ena från det andra. Det faliga är snarare energin, mätt i joule (wattsekunder) som bestäms av strömmen multiplicerat med spänningen och tiden. Spänning och ström är vidare beroende av motståndet. Jag kan gladeligen stoppa en kondensator som momentant (under begränsad tid) kan lämna, säg 100kA, i munnen utan någon som helst riskt om denna håller en låg polspänning på säg 5 volt.

Edit: Slarvfel, råkade skriva strömmen två gånger -> strömmen i kvadrat = fel!

Det var säkert han där el-berra eller motsvarande. Var ett par år sedan om man sägerså. ;P

Suck för felaktig skrämselpropaganda. :/

Du har ingen aning om hur mycket du leker med livsfaran. Lyckligtvis har du fler än en nerv som kan gå sönder. och ja, det är det. Nerverna är på teater vid elektrifiering, och är nerverna det, är hjärnan det också.
Dagens smart-lapp *klistra*

(Excuse moi pas le Offtopic)

Hade jag inte haft någon minsta aning hade jag givetvis inte utfört experimenten. Skulle vi röra oss med 100-procentiga garantier för vad som är farligt eller inte kommer vi inte långt. Således är vårt handlande, såväl i vardagsliv samt i våra mer höga strävanden, en kalkylerad risk. Lyckligtvis är detta en kalkyl som vi sällan behöver lägga speciell tankekraft på utan sker per automatik med hjälp av vår erfarenhet.

Att ha sönder en enda nerv i ansiktet eller framhuvudet kan i sämsta fall vara förödande med ett liv som ljusskyggt missfoster som följd på grund av hängläpp eller dylikt. Detta hände då inte, och min kalkylerade risk var riktig. En sällsam rad av olyckliga omständigheter kan säkert bringa livsfara för 5 volts pulserande likström, men speciellt troligt är det inte. Jag skulle gissa att komplikationer är frekventare av piercing i ansiktet än användandet av kroppen som mätinstrument. Givetvis kan den kalkylerade risken slå fel - en svensk, känd, kemist (vem det var minns jag naturligtvis inte ) dog i förtid av sin vana att avsmaka sina preparat.

Således; att jag "leker med livsfaran" är inget konstigt - det gör vi vareviga dag. Att jag inte har någon aning, är däremot fel, eller åtminstone en stark förvridning.

Edit: Visst är det klokt att vara försiktig, men jag vill mena att jag är just det. Om du har en bättre aning än jag om hur och varför småspänningar permanent kan skada nerver, och varför risken skulle vara hög, så är jag givetvis mycket intresserad att höra var en pragmatisk gräns går.

Edit2: Liten anekdot: Jag har länge irriterat mig på kaffeautomater. Dessa ger i allmänhet kokhett kaffe. En normal rast eller paus såväl i arbetslivet som i plugget är ca 15 minuter. Efter 15 minuter är emellertid kaffet fortfarande för hett för att drickas. Då detta ändå görs, av mig, då rasten, hastigt är slut får jag en bränn- och torftighetskänsla i munnen som vara väl i några dagar. Detta tolkar jag som en skada som så småningom läks.

Däremot, när jag min vana trogen kollar status på ett 9-voltsbatteri med min strömerfarna tunga, kan jag inte påminna mig om några bieffekter alls. Min slutsats är enkel: Het vätska är inte ofarligt, men att nudda tungan med ett färskt 9-voltsbatteri är visseligen smärtsamt, men ofarligt.

kommer ihåg ett liknande expriment. de satte någon sorts kub till en köttbulle, och sen drog igång med en voltmeter över den som sa 50V, kommer dock inte ihop ampere m.m. men köttbullen va god

Jag och en polare byggde vad vi kallade en "wonder machine" på högstadiet.....byggde helt enkelt på principen med ett relä som stänger av sig själv när det drar, och därmed surrar. Två kablar kopplades in till kontakten på reläet, som sedan kopplades in i offret.....
Drev det hela med ett 9-volts batteri. Var lite kul att vi lurade en oanande fysiklärare att ta på dessa sladdar....vi sa att den drevs av 9 volt...han trodde uppenbarligen inte att det skulle funka.....:)

Lite synd att man inte kan komma på vilken spänning/ström det blev.....då behöver man ju veta induktansen och resistansen genom det aktuella offret.....men blev helt härliga stötar iaf.....

(Kopplade den till 2 plattor på golvet en gång.....jag var dum nog att ställa mig där med småsvettiga fötter utan strumpor......är nog en av mina mest panikdrabbade sekunder hittils....kunde helt enkelt inte komma loss....)

Jag råkade få i mig ström ifrån vägguttaget för
några år sen =/ Det känndes =D

På praktiken staplade jag 3volts knappbatterier i min näve när jag kommit upp till ca 20st skulle jag ta dom mellan tummen och pekfingret och eftersom alla var vända samma håll så blev det lite darrigt