Det finns olika typer av virtualisering som jag känner till.
1. Applikationsvirtualisering
Bygger på att ett vanligt operativsystem är installerad på datorn.
Efter det så installeras virtualiseringsmjukvaran (vrm).
I vrm så skapas virtuella världar med datorer vilka man kan överblicka i en VMM (Virtual Machine Monitor).
Till sist så installeras ett operativsystem som vanligt i den/de virtualiserade datorn/datorerna.
Ett tilläggsprogram kan installeras i den virtuella datorn som gör att den ”vet om” att den är virtualiserad och drar nytta av det.
Fördelar:
* Är lätt att experimentera och bra att utföra tester i.
* Billiga och lätta att lära sig och i många fall t o m gratis.
* Går i många fall att börja med applikationsvirtualisering och sedan växa in i ett större system. (Vmware använder samma filformat på sina virtuella datorer i alla sina lösningar).
* Vmwares lösning stödjer 64-bitarssystem i en virtuell maskin vilket saknas i Microsoft Virtual Server, men stödjs i Microsoft Hyper-V som släpptes nyligen.
* Alla de virtuella datorerna körs oberoende av varandra vilket gör att om en dator kraschar så drar den inte med sig resten av datorerna i fallet.
* Paravirtualisering - Är när datorn "vet" att den är virtualiserad och drar fördel av det. Man installerar virtualiseringsprogrammets tilläggsprogram. (Virtual PC: Virtual Machine Addons. Vmware: Vmware Tools)
Nackdelar:
* Kan tyvärr bli ganska långsam eftersom det är så många "program-lager" från den virtuella maskinen till hårdvaran, vilket kan göra upplevelsen slö på långsammare datorer. (Det är ju trots allt med en virtuell dator igång redan 2st datorer som delar på alla datorns resurser. Hårdvaran ägs inte direkt av virtualiseringsprogrammet eftersom värdsystemet ligger mellan den fysiska datorn och virtualiseringsprogrammet.
Själv använder jag Virtual PC för att det är gratis att använda, men det kräver windows installerad på värdmaskinen och är lite slö, men det duger för tester och experiment.
2. Hypervisorvirtualisering
* En fysisk dator installeras direkt med hypervisorprogrammet eller i Microsofts fall med Hyper-V en ”core” variant av Microsoft Server 2008.
* Virtualisering med en hypervisor gör att de virtuella maskinerna kommer närmare hårdvaran genom att hypervisorn har inbyggda drivrutiner för hårdvaran. Detta gör att prestanda och tillgängligheten ökar.
* Paravirtualisering finns med denna modell precis som med applikationsbaserad virtualisering (installation av leverantörens tilläggsprogram för att låsa upp finesser).
Fördelar:
* Bra prestanda
* Bra tillgänglighet
* Hypervisorn ”äger” hårdvaran vilket gör att den får tillgång till fler finesser och funktioner.
* Mindre systemresurser krävs vid drift.
* I den händelse att en virtuell dator kraschar så drar den inte med sig resten av datorerna eftersom de körs oberoende av varandra.
Nackdelar:
* Hårdvaran måste vara certifierad för en viss virtualiseringsprodukt.
* Programmen har högre inlärningskurva än applikationsvarianterna eftersom det ofta handlar om ickestandardiserade filsystem och operativsystem som används i hypervisorn.
* Det är generellt ganska dyra lösningar. Kan bli upp till flera tusentals kronor per program, eller så licensieras programmen per processorkärna eller virtuell instans.
3. Containerbaserad virtualisering
* Här installeras en vanlig dator med ett serveroperativsystem där man sedan installerar en programvara som gör ”skuggkopior” av originalserverns operativsystem. Ett sådant program är Microsoft Softgrid.
* Dessa ”skuggkopior” har sina egna lösenord och systemmappar men är egentligen bara en ny instans av grundsystemet.
* Skuggkopiorna delar operativsystemfiler från grundsystemet.
Fördelar:
* Den bästa prestandan av de tre teknikerna.
* Rymmer flest virtuella datorer per server eftersom inga andra program än själva virtualiseringen körs.
* Inga bekymmer gällande kompabilitet eftersom det är ett och samma operativsystem som körs.
Nackdelar:
* Om en dator kraschar rejält kommer den att dra med sig de andra i fallet eftersom de delar samma systemfiler.
* Du är låst till att använda just detta Windowssystem och kan inte välja fritt mellan operativsystem som med de två andra teknikerna.
* Om du uppdaterar systemet så kommer det påverka samtliga virtuella instanser.
* Ofta kräver virtualiseringsprogrammen att uppdateringar Windowsservrarna sker genom en speciell uppdateringstjänst som leverantören av virtualiseringsprogrammet tillhandahåller.
Hoppas det ger dig ett hum om hur det fungerar.
Annars gör du så här med Virtual PC:
1. Installera programmet på en valfri Windowsdator.
2. Starta programmet
3. Klicka på New för att skapa en ny virtuell dator.
4. New Virtual Machine Wizard startar.
5. Klicka Next
6. Markera Create a virtual Machine och klicka next.
7. Ge datorn ett namn samt ange vart den ska ligga på hårddisken. Klicka next.
8. Nu får du ange vilket typ av operativsystem som är tänkt att ligga på datorn. Klicka sedan next.
9. Ange hur mycket RAM som den virtuella datorn ska få tillgång till. Var uppmärksam på att inte ge den för mycket för det kan sänka din riktiga installation ordenligt. Klicka next.
10. Eftersom du skapar en ny dator så markera A new virtual hard disk och klicka next.
11. Ange vart den ska vara samt hur mycket hårddisk den ska ta i anspråk. Klicka next.
12. Klicka på Finish och du är klar.
Se till att ha installationsmedium tillgänglig nu för nu ska du installera ett operativsystem på den nyskapade datorn. Det funkar med både .iso-filer och vanliga CD/DVD-rom skivor.
Du måste själv ställa in i Settings för den virtuella maskinen hur du vill att den ska fungera eller klicka på CD-menyn i den startade datorns fönster.
Lycka till önskar jag nu. Glöm inte att din muspekare kan "bli inlåst" av virtualiseringsfönstret. klicka på Alt Gr för att släppa muspekaren fri. Detta gäller tills du har installerat Virtual Machine Addons från "action"- menyn i virtualiseringsfönstret när du installerat din virtuella maskin med ett operativsystem.
