Att sprida corona kan vara ett allvarligt brott
SPRIDNINGEN AV CORONAVIRUSET Publicerad 5 mar 2020 kl 06.57
Mårten Schultz, professor i civilrätt.
Foto: STOCKHOLMS UNIVERSITET
Om du har smittats av coronaviruset och smittar andra genom oaktsamhet riskerar du att ha gjort dig skyldig till en brottslig handling.
I extrema fall kan du ställas inför rätta för grov misshandel eller vållande till annans död.
Om du har smittats av coronaviruset och smittar andra genom oaktsamhet riskerar du att ha gjort dig skyldig till en brottslig handling.
– Det här kan vara allvarliga brott. Karantänbeslut är inte en option, det är en plikt, säger Mårten Schultz, professor i civilrätt.
I extrema fall kan du ställas inför rätta för grov misshandel eller vållande till annans död.
Mårten Schultz skrev först i Svenska Dagbladet om de rättsliga aspekterna kring coronavirusets spridning. Coronaviruset har som en av fyra smittrisker (tillsammans med ebola, sars och smittkoppor) kategoriserats som både allmänfarligt och samhällsfarligt.
Det finns olika brott som kan aktualiseras om man faktiskt blir smittad och de olika brotten hänger ihop med om smittspridningen påverkar en enskild människa eller om det är farligt för samhället. Det faller i två olika kategorier, dels personbrott och dels allmänfarliga brott. Vad maxstraffet kan bli beror på vilken typ av brott det handlar om. Den som smittar någon kan till exempel göra sig skyldig till misshandel eller grov misshandel i vissa fall.
– Om det faller i första kategorin så beror det på vad som har hänt. Om någon faktiskt dör så kan det vara vållande till annans död eller, i extrema fall, mord om man har likgiltigt utsatt andra människor för risken att smittas och dö, men det är naturligtvis osannolikt. Det är ju vanligtvis väldigt svårt att visa att någon struntar i att andra människor skulle kunna dö, men det finns på kartan. Möjligheten finns, säger Schultz och fortsätter:
– Den andra kategorin av brott är mer trolig att den kan aktualiseras. Spridandet av gift och smitta är en brottsrubricering som väldigt sällan används, men det har aktualiserats tidigare vid risk för spridande av hiv. Där finns – i grova fall – till och med livstidsstraff i straffskalan så det är ett väldigt allvarligt brott.
Att hävda okunskap är aldrig ett försvar
Att kunna bevisa att en person brustit mot smittskyddslagen är en annan femma.
– Då måste man ju visa att det finns en person som faktiskt varit medveten om risken för smittspridning och att man ändå har tagit risken för att det kan ske och ändå har gått ut och hostat på Hemköp, säger Schultz.
Att hävda okunskap är aldrig ett försvar eftersom alla har en skyldighet att känna till vad reglerna innebär.
– Dessutom är det ju så i smittskyddssammanhang att man har en ganska långtgående allmän skyldighet att försöka begränsa risken för spridning av smitta. Så okunskap är ett dåligt försvar, säger Schultz.
Det är Folkhälsomyndigheten som har det övergripande ansvaret för smittskyddet i Sverige. Schultz anser att den information som finns om hur privatpersoner ska bete sig är förhållandevis god.
– Jag har sett att flera läkare har reagerat mot att Folkhälsomyndighetens information är ganska dålig och att man borde kunna veta mer. Men jag tycker att Folkhälsomyndighetens information ur mitt juridiska perspektiv inte är så dålig utan att smittskyddslagstiftningen är tydligt återgiven, säger Schultz.
”Karantänbeslut är inte en option, det är en plikt”
Han tycker att dock att det finns skäl att tydliggöra de risker för straffrättsligt ansvar som ändå finns. Enligt smittskyddslagen har alla en skyldighet att ”genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder” förhindra spridning av smittsamma sjukdomar. Om man vet eller tror att man är smittad av någon sådan sjukdom så måste man därför vidta åtgärder för att skydda andra från att smittas.
– Det kanske finns människor som har återvänt från resor i alperna i norra Italien och tycker ”jag mår ganska bra även om jag hostar lite så jag går ändå till jobbet och låter mina barn gå i skolan” och så tycker man att det inte är något större problem med det. Den typen av beteende tycker jag att det kan finnas skäl för att informera om att det finns straffrättsliga ansvarsrisker som är ganska långtgående. Det här kan vara allvarliga brott att gå och hosta på SL-bussen eller arbetsplatsen när man har kommit hem från Toscana efter sportlovet. Karantänbeslut är inte en option, det är en plikt, säger Mårten Schultz.
