Inlägg

Det är riktigt tråkigt och tragiskt att du har blivit slagen till den grad att du var rädd och hatade din pappa, men allvarligt, hur kan du anse att din erfarenhet räcker till att avgöra att "våld" (där jag antar att smisk på rumpan inkluderas, även fast jag tycker att det är lika absurt som att kalla det för misshandel) i någon form inte fungerar?

Du har personlig erfarenhet av _en_ form av våld (hoppas jag).

Det är i min mening löjligt att jämföra aga med en sådan form av misshandel (ja, jag tycker att även en "simpel örfil" kan vara misshandel om den är frekvent återkommande). Det är visserligen snarlika handlingar, men på totalt olika sidor av skalan.

Det är ju som att jämföra belöning i form av godis med att tvinga barnet att äta tårta tills denne spyr. Eller kanske mer realistiskt, med att ge barnet så mycket godis att denne blir gravt överviktig.

Harry Brown - 8/10

Handlar om en gammal man (Michael Caine) vars enda vän blir misshandlad och brutalt mördad av ett ungdomsgäng i ett slumområde någonstans i England. Polisen gör ingenting åt detta, och han bestämmer sig för att själv hämnas.

Michael Caine är en av mina favoritskådespelare, och gör ett grymt bra jobb i denna. Även Emily Mortimer är riktigt bra som polisdetektiven (?) som utreder fallet.
Filmen är otroligt välgjord, miljöerna gör att man nästan blir illamående, och det är en väldigt stark känsla av depravation och hopplöshet över det hela.

Rekommenderas starkt!

Nu tycker jag att du ska springa iväg och se den i 2d, för att se om den då fortfarande är lika bra.

Jag lär inte få chansen att se den i 3d på länge.

Paranormal Activity - 7/10

Mitt inlägg från PA-tråden:
Jag gillade den! Såg den med en tjejkompis igår, och hon tyckte att den nästan var för otäck på sina ställen.
Den känns autentisk (vilket ju är A och O i en sådan här rulle) och stämningsfull.
Älskade scenen

, önskar faktiskt att den innehöll lite mer sådant.

Tydligen finns det 3 olika slut på den, och jag såg det som jag antar att de flesta här också har sett,

Av vad jag har läst mig till så tycker jag att det också verkar vara det bästa.

Jag gillade den! Såg den med en tjejkompis igår, och hon tyckte att den nästan var för otäck på sina ställen.
Den känns autentisk (vilket ju är A och O i en sådan här rulle) och stämningsfull.
Älskade scenen

, önskar faktiskt att den innehöll lite mer sådant.

Tydligen finns det 3 olika slut på den, och jag såg det som jag antar att de flesta här också har sett,

Av vad jag har läst mig till så tycker jag att det också verkar vara det bästa.

Jag hade ärligt talat inte läst den, men definitivt skummat genom den - för att se att den faktiskt finns - och gärna läst sammanfattningen - för att se vad resultatet visar.

Du förstår säkert själv varför jag efterfrågade länkning. Man kan få allt man påstår att verka trovärdigare om det finns en "studier" som styrker det.

Lymls "argument" är ju hänvisning till "studier", har du också läst dessa "studier"?

Jag orkar som sagt inte göra en större undersökning, då jag för tillfället inte är så intresserad av ämnet, men den svenska Wikipedia-artiken om ämnet skriver "Resultaten från empiriska studier är inte entydiga".

Så vilka är dessa studier ni syftar på?

Varför inte länka till dessa studier?

Jag blev helt enkelt överskuggad av dina vassa argument, så som "man ska inte" och "det är idioti att göra så".

Man orkar läsa samma omskrivna åsikt bara så många gånger...

Jag erkänner (och har erkänt) att jag saknar fakta för att föra en saklig diskussion kring detta - precis som du. Skillnaden är att du vägrar inse det, och tror dig faktiskt argumentera med fakta.

Inte heller har du lyckats övertyga mig om att det är det, och så lär det nog förbli. Dina åsikter (jag kan inte se att någon annat har framkommit) betyder lika lite för mig som jag antar att mina betyder för dig.

Jag har inga barn ännu, och kommer förmodligen inte att ha det än på ett par år, och tänker således inte göra någon djupare efterforskning kring ämnet, bara för att försöka övertyga dig.

Varför jämföra med konsekvenser i vuxenlivet? Hur är detta överhuvudtaget relevant?
Finns det någon konsekvens i vuxenlivet jämfört med att tvingas lägga sig tidigt för att man har gjort nåt dumt? Eller att inte få spela tv-spel?

Dessutom finns det en uppenbar jämförbar konsekvens i vuxenlivet också. Ge dig ut på stan och börja kaxa med folk och förstöra deras saker. Du lär märka av konsekvensen ganska snabbt.

Fördelen är att man tydligare markerar att någon handling är fel, än att bara förklara och tala om det. Agan blir en konsekvens som gör att barnet låter bli handlingen igen.

Jag vet inte hur jag ska skriva om ovanstående för att du ska sluta ställa frågan om och om igen.

Arrogant för att du kallar en vida utspridd del av barnuppfostran för "idioti".

Jag måste alltså nämna fördelar som även du ser som fördelar? :S

Vad är det du vill att jag ska förtydliga? Att jag inte tycker att aga är barnmisshandel, men att du uppenbarligen gör det? Att du tycker att det är idiotiskt, men att jag inte gör det?

Ja, jag lät bli att göra saker som jag visste var förbjudna, eftersom jag visste att det skulle få konsekvenser, möjligtvis aga.

Att du tycker att det är idiotiskt jag kan faktiskt inte argumentera emot. Jag känner inte dig, och sannolikheten att jag kommer i kontakt med sina framtida (?) barn får ses som väldigt liten, så det berör ju inte mig särskilt mycket. Dock tycker jag ju ändå att du är arrogant, och framförallt att du har fel.

Äntligen verkar SVTPlay-appen vara på g! Detta har jag väntat på sedan jag köpte telefonen.

http://gizmodo.com/5428612/apple-swedish-invasion-gallery/gal...

Du har flera gånger jämställt aga med misshandel, käftsmällar osv, samt använt dig själv som argument (du skulle minsann slå tillbaka - hårt). Detta har varit din argumentation. Jag har förklarat att jag själv anser att aga är en tydlig, och ibland nödvändig markering att en viss handling är fel.

Skulle ditt argument på något sätt vara värt än mitt? Tror du verkligen att ditt argument väger tyngre för att du överdramatiserar aga (nej, pscs3, inte käftsmällar, slag mot huvudet med trubbigt föremål, prygling, armvridning, knäing, och vad mer du nu läser in i detta) till absurdum?

Edit: Jag blev agad ett par gånger när jag var liten, och fick ett par örfilar, och jag minns ganska tydligt att rädslan för aga ofta gjorde att jag höll mig i skinnet. Och nej, jag var på inget sätt rädd för mina föräldrar, jag funderade aldrig på att slå tillbaka, och precis som någon annan skrev, i praktiken gjorde det mer "ont" på mina föräldrar än på mig.

Det är en tydlig markering till att handlingen i fortsättningen kommer att få konsekvenser. Jag menar inte att barnet ska smiskas första gången det gör något fel utan att veta om det, utan t.ex. trotsar ett förbud.

Nej, jag menar precis det jag skriver, att smisk (i den mån jag tycker är ok) inte ger någon skada. Det förhöjer blodcirkulationen på stället där man har smiskat, och gör att huden blir rödare. Det är inte mer en skada än att klia sig.

Detta kanske strider mot din bild av föräldrar som sparkar på sitt barn medan det ligger ner och blöder? Men misshandel som misshandel!

Huh? Om jag påstår att du har provocerat och kallat någon för skällsord? :s

Jag anser inte att respekt har något med saken att göra. Jag respekterar någon jag t.ex. vet har uppnått/gjort något beundransvärt, någon som jag framförallt känner. Jag har inte någon respekt för en okänd människa på stan, just för att jag inte känner denne. Men detta gör inte att jag är otrevlig mot personen i fråga, eller ännu värre, aktivt gör något negativt mot den.

Nej, det menar jag inte. Det är bara en del av uppfostran. Du har av någon anledning fått för dig att agan skulle vara en central del av uppfostringen, något som det knappast är frågan om.
Agan är ett komplement, knappast en ersättning. Det är säkerligen inte många som tycker att agan är A och O, men det förstår du nog själv.

Dessutom handlar det inte om någon skada. Åter igen, vad är det med dig och överdramatisering? Känner du att det är svårt att framhäva någon slags poäng utan den?

Att våld inte löser några problem är en klyscha, och äldre borde veta bättre än så. Vi lever inte i ett teoretiskt samhälle.

Dessutom, anser du att man måste respektera någon, för att inte provocera personen och kalla denne för skällsord? Jag tror att farbrorn i fråga skiter i om snorungen har respekt för honom eller inte, så länge han inte blir utsatt för provokation, förstörelse, eller vad det nu handlar om.

Jag förstår inte varför ordet respekt överhuvudtaget nämns i tråden. Vad har det med saken att göra? Krävs respekt för att bete sig som folk? Eller ännu mindre, för att ignorera någon, och inte ställa till skada?

Kanske har vi en helt olik definition av ordet respekt.

För att man är ansvarig för dem i övrigt, och ansvarig för deras uppväxt och uppfostran.

Din frågeställning kan ju appliceras på allt. Varför är det ok att bestraffa barnet på något viss överhuvdtaget, bara för att man är framknullaren (c)?

Ah, ok. Jag som verkligen trodde att tandläkare misshandlade folk. Tack för förklaringen.

Om det får dig att känna dig bättre så misshandlar du mig psykiskt, med ditt absurda överdramatiserande. Ingen "käftsmäll", men alltid nåt!

Eller hur, precis som föräldrarna som smiskar sina barn på stjärten när de har gjort något dumt. De misshandlande asen!

Enligt den definitionen misshandlar t.ex. tandläkare människor varje dag.