Gillade inte riktigt demon-temat (ettan satte ju en religiös stämpel på det, men där antyddes det på att besatthet egentligen var något biologiskt), och verkligen inte att de besatta pratade, à la Exorcisten. På ett sätt gjorde det filmen mindre trovärdig och inte lika skrämmande. Skådespeleriet likaså. Även dialogen och manuset var sämre, och där ettan verkligen kändes som ett upphittat videoband, så saknade uppföljaren denna känsla av realism.
Och naturligtvis är man bara tvungen att slänga in lite comic relief också, i form med fyrverkeriraketen. Varför, varför, varför?