Intel Arc A770 och Arc A750 – om det inte vore för drivrutinerna

Specifikationer: Intel Arc A770 och A750 "Alchemist"

Med första generationens grafikkort siktade Intel på mellansegmentet med grafikkretsen ACM-G10, som utgör grunden för Arc A770 och Arc A750. Grafikkretsen är tillverkad på 6 nanometer signerad TSMC och mäter in på hyfsat modesta 406 mm² och har 21,7 miljarder transistorer.

Intel Arc A770 utnyttjar grafikkretsens fulla kapacitet och kommer med 32 Xe-kärnor, vilka tillsammans huserar 512 beräkningsenheter (EU) för totalt 4 096 "streamprocessorer". Dessa sällskapas av 512 XMX-kärnor, Intels motsvarighet till Nvidias Tensor-kärnor för matrisberäkningar, 32 ray tracing-kärnor, 512 texturenheter och 32 rasterenheter.

På minnessidan har ACM-G10 ett L2-cacheminne på 16 MB och minnesbussen har en bredd om 256 bitar, en kapacitet som känns igen historiskt från grafikkort i mellanklassen. Denna har stöd för GDDR6-minne och hos flaggskeppet Arc A770 handlar det om 16 GB GDDR6 med en effektiv klockfrekvens om 17 500 MHz, för en teoretiskt bandbredd om 560 GB/s. Sett till grafikkretsens klockfrekvens har Arc A770 en basfrekvens om 2 100 MHz med en boost-frekvens på 2 400 MHz.

När SweClockers testar Intels grafikkort ligger fokus på bolagets referensdesign, som rent subjektivt kan beskrivas som enkla designmässigt – på ett bra sätt. Då grafikkorten har TBP-värden på 225 W håller Intel ned tjockleken på Arc A770 och Arc A750 till två expansionsplatser på ett moderkort och chassi, vilket blir allt mer ovanligt med moderna grafikkort. Duon drivs av en 8-pins och en 6-pins PCI Express-kontakt, vilket enligt ATX-standarden innebär att grafikkorten ska kunna matas med upp till 300 W.

Själv kylanordningen består av en ångkammare mot vilken det ligger tre platta värmeledningsrör om 10 × 3 millimeter, som i sin tur ligger mot en rejäl bit aluminiumkylfläns som täcker större delen av grafikkortet. Mot denna blåser två fläktar som tidsenligt har stöd för RGB-discobelysning, något som även är fallet för en lång slinga som går runt grafikkortet. På baksidan finns en täckplåt som döljer kretskortet, men som tyvärr lämnar ett plastigt intryck och inte bidrar till att avleda värme.

Acer Predator Bifrost Arc A770 OC

Predator Bifrost Arc A770 OC är Acers första grafikkort i företagets satsning på dedikerade grafikkort för konsumenter. Redan vid första anblick är det uppenbart att Acer har valt en i sammanhanget egensinnig väg vad gäller utformningen till kylaren. Grafikkortet är täckt av en kylarkåpa helt i metall och baksidan är beklädd med värmeavledningsplatta som är långt från diskret i sin utformning.

På framsidan möts vi av dubbla fläktar, dock med den något okonventionella kombinationen en radial– och en axialfläkt. Den bakre axialfläkten blåser luft genom kylflänsen som sträcker sig bortom kretskortet medan radialfläkten trycker luften genom en kylfläns som befinner sig under kåpan och ut mot grafikkortets skärmanslutningar. Vidare är det bestyckat med gott om belysning i form av RGB som styrs genom företagets mjukvara.

Specifikationsmässigt är har Acer inte ändrat på särskilt mycket. Först och främst har de skruvat upp grafikminnets hastigheter marginellt, från 17 500 till 18 000 MHz, vilket ger en ökad bandbredd från 560 till 576 GB/s. Den andra förändringen, som sannolikt gör större skillnad, är att dess TBP höjts från 225 till 250 W, vilket bör ge grafikkretsen mer utrymme att sträcka på benen frekvensmässigt. Den tredje stora förändringen är att grafikkortet har två stycken 8-pins PCI Express-kontakter, istället för en 8-pins och en 6-pins

SweClockers vill rikta ett stort tack till Komplett som bistod med Intel Arc A770 och Intel Arc A750 till denna recension!