I ett avsnitt av Black Mirror skildras en dystopisk framtid där videoklipp pausar om du tittar bort, och därmed tvingar dig att se hela grejen. Jag hade föredragit att dystopisk fiktion ska förbli just fiktion, som en varning för hur framtiden kan se ut, men som vi inte får tillåta. Men tyvärr känns det som att den behandlas mer som en instruktionsbok för aktörer som Youtube.
Edin Jusovic är nyhetsredaktör på SweClockers och beskriver sig som en ung nörd som är ny i branschen. Han gillar att lära sig nya saker och berätta historier. Samt försöka övertala så många som möjligt att spela Brawlhalla eller Half-Life Deathmatch.
Jag har varit på Youtube sedan 2006, och det är fortfarande min favorit bland alla sociala medier. Jag spenderade de första åren med att titta på stop-motion-Lego-klipp och Nerf-krig. Jag är också enormt tacksam för att Youtube bidrog till min allmänbildning under mina tonår, när jag började konsumera det vi idag skulle kalla utbildningsmaterial. Tack vare kanaler som Crash Course, Vsauce och Lessons from the Screenplay lärde jag mig massor om historia, kultur, vetenskap och världen i stort.
Jag är inte emot reklam, men jag är emot girighet.
Ibland föredrar jag att sträcktitta på en massa videoessäer framför att bingea serier, men det är något som jag gör mer sällan med åren. Dels för att jag är en stor pojke nu som inte har lika mycket fritid som förr, men också för att annonsupplevelsen på Youtube är inte vad den en gång var.
Jag prenumererar inte på Youtube Premium – och jag vill inte göra det heller. Kalla mig gammalmodig, men jag har inte betalat för Youtube under majoriteten av dess existens och känner inget behov av att göra det nu. Annonsblockerare har löst de flesta reklamproblemen genom åren ändå. Med tanke på att jag redan prenumererar på en handfull streamingtjänster, känns den där hundralappen i månaden som skulle gå till Youtube bättre använd på något annat.
Jag är heller inte helt emot annonser, så länge det inte handlar om streamingtjänster. Att titta på en reklamsnutt i några sekunder innan videon jag vill se, eller att få upp en pausreklam till och med, är ingen stor uppoffring. Men när jag får flera reklamavbrott per video, som ofta kör två snuttar åt gången, som sällan går att skippa, och snart även pausreklam på – då känns det som att någon blivit girig. Jag är inte emot reklam, men jag är emot girighet. Det känns som att de tvingar mig att prenumerera på Youtube Premium.
Edin skapade sitt första Youtube-konto 2010, när han var nio år gammal.
Jag oroar mig för att dagens ungdom kanske inte kommer att få samma lärorika upplevelse med Youtube som jag hade i deras ålder. Antingen måste de stå ut med oändlig reklam, skaffa en annonsblockerare som kanske inte fungerar, eller be päronen att lägga en hundring i månaden för Youtube Premium, vilket kanske inte alla småbarnsföräldrar kan göra. Vid det här laget är det nog enklare för kidsen att bara gå över till snabbmatsunderhållningen på Tiktok istället, där samma kvalitativa innehåll är betydligt mycket svårare att hitta.
När konkurrenterna gör det bättre
Jag skäms nog lite över att erkänna att jag använder Tiktok. Men om det är något jag måste ge dem så är det att deras annonsupplevelse är betydligt bättre. De enda riktiga annonserna jag ser är i flödet och jag kan skrolla förbi dem lika enkelt som vilken annan video som helst. Ibland måste jag vänta några sekunder, men det kan jag stå ut med. Detsamma gäller Instagram med deras Reels.
Det här tar mig tillbaka till det där Black Mirror-avsnittet. När reklamavbrotten blir fler och sällan går att skippa, när annonsblockerare blir mindre praktiska, och när vi även ska få pausreklamer, då känns det inte så orimligt att de kommer att bokstavligen tvinga oss att se reklamsnuttarna snart. Jag hoppas inte att Youtube är på väg i den riktningen, men jag vore inte förvånad – okej, kanske lite överdrivet. Om något liknande ens föreslås av någon på företaget, då tar jag mitt digitala pick och pack och lämnar plattformen för gott.
