För en LCD-TV kommer IPS-teknik eller VA-teknik spelar en roll där IPS-teknik ger sämre kontrast men bättre vinklar. VA-teknik är tvärtom och ger högre kontrast och sämre vinklar. Skillnader i kontrast kan delvis vägas upp av en FALD. Därför är VA-paneler oftare efterfrågade för den som vill ha en kontrastrikare bild i den optimala positionen.
För aktuell utbud från 2023 och 2024 är det väldigt varierande vilka modeller och vilka panelstorlekar som använder VA eller IPS-teknik. Det är över hela kartan hos alla tillverkare där endast TCL till synes är konsekvent VA och då med generellt begränsade vinklar. IPS har en fördel för just vinklar medan nackdelen med lägre kontrast från början gör att det är svårare för IPS-modeller att behålla just intrycket av svart, särskilt i mörka rum.
Vinklar påverkar merparten LCD-modeller väldigt tydligt. I detta fall VA-panelen hos TCL C805. Mättnaden, ljusstyrkan och tonaliteten förändras ju mer du flyttar dig åt sidan. Nivån av förändring varierar mellan olika modeller. OLED har minimala till inga förändringar i vinkel.
Nu kan många med viss rätt tänka att vinkeln är endast ett problem ifall man är i vinkel mot TV:n medan jag sitter rätt framför. Ja, är du ensam om att ha synpunkter på bildkvaliteten kan du sitta i en optimal position. Var bara beredd på att vinklarna kan påverka redan när du flyttar sig decimeter åt sida. Luta dig lite snett i soffan och du kan se hur skuggtoner ändrar nyans på en typisk VA.
Flera OLED-modeller kan skifta något ju mer du tar vinkel mot ytan, oftast mot en grönare eller turkos nyans, är den totala effekten på bilden ganska mild. Sämre betraktningsvinklar kommer däremot på köpet med absoluta majoriteten LCD-modeller. Kända undantag är Samsung QN95, QN900 och Hisense U8. Övriga modeller vilka listas som Kategori A i guiden för ljust rum har generellt något bättre vinklar än den genomsnittliga LCD-TV: om än inte lika bra som en OLED.
LCD-TV har oftare sämre reflexfilter
Räkna med ett reflexfilter för absoluta majoriteten LCD-modeller. OLED-modellerna har några av de mest dämpande reflexfiltren och behåller svärtan. Bland LCD-modeller är det enklare att nämna undantagen vilket är toppmodeller vilka listas som Kategori A i guiden för ljust rum. Övriga LCD-modeller har påtagligt sämre och mer blänkande reflexfilter än vad som hittills kommit på OLED-modeller. I dunkla rum och även i mysbelysning kommer dessa filter att blänka tillbaka mot bildens mörka delar.
Även paneler med IPS-teknik kan ha begränsade betraktningsvinklar fast på annat sätt. Detta kan mycket väl vara ett dåligt eller skadat exemplar. Fast det är också långt ifrån den enda basklassmodellen jag träffar på som har haft liknande problem. Modellen saknar FALD.
Detta är ursaken till att reflexfiltret är som det är på de OLED-modeller som finns. När rummet blir gradvis ljusare dämpar filtret de sekundära reflexerna som blänker tillbaka svärtan. Filtret hjälper en OLED behålla sin styrka – svärtan – i ett rum med tilltagande ljusnivåer.
LCD-modeller kan med ljusstyrka kompensera för ett sämre reflexfilter genom att lysa ut reflexerna. Detta hjälper i ett ljust rum, men hjälper inte med blänket i ett dunkelt rum. Här är det tydligt att tillverkarna tänker i banor att en LCD-TV kan forcera blänket i sämre reflexfilter med hjälp av sin råa ljusstyrka. Den taktiken fungerar för ljusa rum men riskerar bli en nackdel för den som vill behålla kontrasten i bilden i ett dunkelt rum. Du kan inte lysa bort blänket från bildens mörka delar utan att på samma gång förstöra svärtan.
Tillräcklig ljusstyrka behövs, särskilt för HDR
Nu finns det poänger med högre ljusstyrka även för film, tv-serier och spel. Ljuset behövs för att reproducera ett dynamiskt omfång i HDR. När man jämför OLED mot OLED är denna skillnad i ljusstyrka mycket en diskussion om just detta hur den ljusstarkare OLED-modellen kan hålla ljuset på rätt nivåer med HDR jämfört med den mindre ljusstarka.
Exempel på en sekvens där bilden gradvis blir ljusare under loppet av 6 sekunder och hur mycket lysdioderna följer med i den ökningen. Bilden blir överexponerad därför att kameran kan inte fånga dynamiken i det som sker. Detta en Samsung QN95D.
Även här har en OLED en styrka då den i HDR växla om för att hålla ljusa nyanser i HDR på en hög nivå. Även för en FALD finns den fördelen att kunna fördela energin om vilka delar som lyser mindre och vilka som lyser med för att lyfta nivåerna för HDR.
Detta går man också miste om ifall man väljer en LCD-TV utan FALD. Allt man har är en statisk belysning. Förvisso kan vissa modeller lysa på rätt bra men då är det alltid på bekostnad av svärtan. Dessa lite mer ljusstarka modeller utan FALD fungerar därför som bäst i lite mer ljusare rum där man inte längre märker lika väl hur svart inte är svart.
120 Hz och 144 Hz för film?
Med panel som klarar 120 Hz har själva frekvensen i sig ingen omedelbar fördel för film-tittande där det typiskt handlar om låga frekvenser hos filmat material. Däremot finns det ett tydlig koppling i dagens TV-utbud att de modeller som använder 120 Hz-paneler överlag är de bättre modellerna på marknaden.
Därför riskerar det bli ett skott i foten att tänka att man inte behöver 120 Hz med anledningar att film och tv-serier typiskt är inspelade i 24 eller 25 FPS. Resonemanget är att en 60 Hz-panel då borde räcka till. Risken med det resonemanget är att man då automatiskt börjar leta bland de sämre apparaterna vilket sällan har något extra att tala om i fråga om bildkvalitet. Absoluta majoriteten TV-modeller som erbjuder bildkvalitet använder idag 120 Hz-paneler.
Nu kan en 120 Hz-panel i sig också innebära viss fördelar likt att 24 går jämnt upp med 120 Hz och därför är det mindre vanligt att TV:n återger film med fel frekvens. Vill du mjuka upp filmflytet har även en 120 Hz-panel bättre förutsättningar för interpolering.
Från Samsungs TV. För mjukare flyt i film behöver man manuellt justera nivån av interpolering, i detta fall reglaget Skakreducering/Judder Reduction och detta fungerar som tumregel bättre med 120 Hz-paneler.
Det är som allting annat en fråga om hur den inviduella produkten fungerar. Nu börjar 120 Hz-paneler nå även enklare TV-modeller som inte har så mycket annat extra för film och tv-serier eller förmåga att skapa kontrast och dynamik. Man kan därför heller inte räkna med att resonemanget om välja 120 Hz-paneler är givande för bildkvalitet. Devisen för att nå högre bildkvalitet är att i första hand tänka i termer av OLED eller en LCD med FALD.
144 Hz är endast en bonusfrekvens för PC-spelande. Det finns inget med 144 Hz i sig självt som påverkar förmågan till kontrast eller reproduktion av film etc.
Färgprecision
Den sista biten som guiden inte tar upp i detalj är den bildtekniska precisionen. Hur nyanserna sätts på rätt sätt, inte minst i HDR, och hur färgomfång speglar de tekniska kraven, återigen inte minst i HDR. Detta är skillnader som handlar om kvaliteten i bilden.
Syftet med guiden är att rikta in dig mot rätt nivå av produkt. Ovanpå detta finns en djupare diskussionen, till exempel hur Sonys, Samsungs, LG:s, Philips och Panasonics modeller faktiskt skiljer sig åt när det kommet till färgprecision och hur väl de följer de mål som finns med färger. Jag försöker svara så gott det går i forumet!
